lawinhp.blogg.se

Ohälsosamma mängder HP, ohälsosamma mängder juridik, allt i en härlig soppa kryddad med awesomeness.

Duellklubben

Kategori: brottsbalken, förtal, skadeståndsrätt

Bästa läsare! Sommaren går mot sin slut och vad återuppstår som en fågel Fenix då om inte den här bloggen? Det har varit en lång tystnad här, men det ska vi råda bot på. Jag hoppas att ni alla (d.v.s. ni troligtvis ca fem kvarvarande tappra läsare) har haft en strålande och riktigt nördig sommar. Personligen har det varit upp och ner, och en del av tystnaden här har berott på att min mormor tråkigt nog gått bort. Även om vi alla trogna Harry Potter-fans vet att "death is but the next great adventure", så är det alltid sorgligt att förlora närstående. Min mormor beundrade nästan allt jag gjorde oförtjänt mycket och hade hon lärt sig internet hade hon garanterat följt den här bloggen maniskt (oaktat att hon aldrig läste Harry Potter och inte var jurist). Så mormor - this one is for you.
 
Detta kapitel innehåller inte jättemycket av juridisk leverans, men jag tänkte peka på ett par situationer där man återigen höjer på ögonbrynen ur ett straffrättsligt perspektiv. Efter överfallet på Colin Creevey är Ron och Hermione inte sena med att börja koka polyjuice-elixir, för att kunna maskera sig som Slytherinelever och få sin huvudmisstänkte nemesis Draco Malfoy att erkänna att det är han som öppnat hemligheternas kammare och släppt löst ett monster i skolan. För att komma åt de nödvändiga ingredienserna iscensätter de tillsammans med Harry en liten incident på en av Snapes lektioner (låter lagom farligt). Harry skjuter av en fyrverkeripjäs som skapar totalt kaos i klassrummet (och troligen inkluderar åtminstone ofredande då ett antal klasskamrater blir nedstänkta av trolldrycker och får diverse kroppsdelar uppsvälda), men den typen av fjuttiga händelser är vi ju numera mer än vana vid! (Det är en himla tur att man i Sverige blir straffmyndig först vid 15 år - alla incidenter i svenska skolor skulle utan tvivel kunna sysselsätta ett antal polismyndigheter, åklagarmyndigheter och tingsrätter många gånger om). I villervallan passar Hermione på att slinka in på Snapes kontor och stjäla lite nödvändiga ingredienser - självklart efter att ha konstaterat att det är bäst om hon gör det, eftersom hennes brottsregister är tomt, till skillnad från Rons och Harrys. Smart tjej det där, som redan vid 12 års ålder har hon förstått betydelsen av återfall vid påföljdsbestämning. (En kortare utvikning här för er som inte är jurister: i Sverige gäller den ordningen att när man funnit att någon gjort sig skyldig till ett brott fastställs ett straffvärde för brottet - t.ex. har en misshandel av normalgraden ofta ett straffvärde på en eller ett par månaders fängelse. Straffvärdet behöver emellertid inte sammanfalla med den faktiska påföljden. Återfall är en sådan faktor som kan medföra att den faktiska påföljden blir strängare än vad straffvärdet fastställs till. Vid återfall kan dessutom ett brott som, om det vore första gången det förövades, hade lett till villkorlig dom medföra att påföljden istället blir fängelse.) Själva brottet är inte mycket att säga om - Rowling ger oss här ett skolboksexempel på stöldbrottet, som akademiskt dessvärre är helt ointressant. Ibland önskar man dock att det fanns en ansvarsfrihetsgrund motsvarande "ändamålet helgar medlen". Eller bara en allmän ansvarsfrihetsgrund för personer som Hermione.
 
Efter attacken på Colin Creevey har såklart skolans klantskalle nummer 1, Gyllenroy Lockman, en ny idé på hur eleverna ska skyddas. Han startar en duellklubb. Det hade ju kunnat vara en ganska bra idé (bortsett från att basilisken knappast, till skillnad från Voldemort, hade besegrats av Expelliarmus), om det nu inte vore för att det är just Lockman som gör ett tarvligt försök att leda det hela. Med Snape som "assistent" kan det naturligtvis inte sluta med annat än katastrof. Ingen elev tycks lyssna på instruktionen "avväpna" utan attackerar glatt varandra med såväl trollformler som med hederliga mugglarbrottargrepp. Återigen tvingas man konstatera att Hogwarts lärarlag inte bara tillåter fysiska angrepp mellan elever, utan till och med orsakar situationer där elever riskerar att fara illa. Hogwarts skulle knappast klara sig bra om Skolinspektionen kom på besök.
 
Efter att Draco Malfoy, med Snapes hjälp och goda minne, frammanat en orm utnyttjar Harry sina ormviskar-skills och stoppar den från att attackera den mugglarfödda Justin. Tråkigt nog förstår ingen vad Harry säger utan tror att han bussar ormen på Justin.Detta leder till en för Harry tämligen jobbig situation den efterföljande tiden. Bland annat får vi genom Harry bevittna hur Justins fellow Hufflepuffare Ernie anklagar Harry för att vara en svartkonstnär, och förtal ca nummer femhundrasjutton är ett faktum. Ni kan det vid det här laget, right? 5 kap 1 § brottsbalken. INTE okej att måla ut någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt leverne, och här målar Ernie ut Harry som skyldig till flertalet mordförsök. Någon skyldighet för Ernie att uttala sig fanns knappast. Ernie kan dock undgå ansvar, om det var försvarligt att lämna uppgiften och uppgiften antingen var sann eller han hade skälig grund att tro att den var sann. Med lite god vilja kan man väl kanske i och för sig tycka att han hade skälig grund för misstanken - av skäl vi senare får reda på befann sig ju Harry först på plats både när mrs Norris och sedan Justin hittades förstenade, och därtill visar han sig vara en ormviskare.Däremot ställer jag mig högst tveksam till om uppgiften är försvarlig. Att anklaga någon för att vara en potentiell mördare - Ernie jämställer till och med Harry med Voldemort himself - är ingen liten anklagelse. Det sker dessutom i ett läge där inga formella misstankar finns mot Harry och inget annat än indiciebevisning och rykten stödjer teorierna om Harry som Slytherins arvtagare och den som attackerat andra elever. Nej people - avhåll er från att sprida grova anklagelser utan starkt stöd. Åtminstone om ni är över femton år.
 
Även om ni är under femton år finns det dock anledning att iaktta försiktighet med vilka lögner och rykten ni sprider. Att Ernie straffrättsligt inte skulle kunna fällas för förtal hindrar nämligen inte att han kan förpliktas att utge skadestånd för kränkning till Harry enligt 2 kap 3 § skadeståndslagen - "den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta den skada som kränkningen innebär.". Eftersom förtal är ett ärekränkningsbrott är det fråga om ett angrepp på Harrys ära. Kränkningen ska även ha en viss grad av allvarlighet, vilket sannolikt är uppfyllt med hänsyn till typen av anklagelser det är fråga om här. Men so what tänker ni, Ernie är typ 12 år och har väl i alla fall inga galleoner att betala med? Nä, det är nog sant. Tur då att vår kära lagstiftare har försett oss med möjligheten att kräva ut en del av skadeståndet - närmare bestämt en femtedels prisbasbelopp för varje skadehändelse, vilket för närvarande är 8 900 kr (uppskattningsvis ca 65 galleoner!) - från Ernies vårdnadshavare. Det krävs inte att Ernies vårdnadshavare på något sätt uppmanat eller sanktionerat till Ernies handlande, utan ansvaret gäller oberoende av s.k. culpa. Det här är en relativt ny bestämmelse som är mycket omdebatterad och har anklagats för att vara populistisk. Viss möjlighet att jämka ansvaret finns - i lagtexten uttrycks att det ska vara "uppenbart oskäligt att föräldern ska betala skadeståndet med hänsyn till förälderns förhållande till barnet eller de särskilda åtgärder föräldern har vidtagit för att förhindra att barnet begår brott.". I praktiken brukar detta betyda att om barnet t.ex. bara bor hos den ena föräldern, eller har omhändertagits enligt LVU, kan man undgå ansvar. Jämkningsregeln tillämpas dock restriktivt, så i de allra flesta fall tvingas föräldern betala. Vore jag ombud för Ernies föräldrar i denna situation skulle jag argumentera för att det är skolans personal - under vilkas uppsikt Ernie ju bor konstant under terminerna - som är de som faktiskt utövar vårdnaden över honom. Jag är dock tveksam till om en domstol skulle köpa det, mot bakgrund av den restriktiva tillämpningen av jämkningsregeln. Regeln kan alltså, något raljerande, sägas vara sådan att är du en kass förälder får du pröjsa, men är du riktigt jäkla usel och helt har avsagt dig kontakten slipper du undan. (No offense mot dem som verkligen kämpat men misslyckats med att själva få ordning på sina barn - jag förstår att det inte är det lättaste alla gånger. Jag är dock skeptisk till lagbestämmelsen, som jag tycker har ett gott syfte men alltför ofta riskerar att slå fel).
 
Vi har nu tagit oss en bra bit mer än halvvägs genom Hemligheternas kammare - woho! Dessvärre märker jag att många frågeställningar återkommer (min mamma påstår att alla HP-böcker är ungefär likadana - jag brukar bestämt förneka detta, men visst, en liten poäng har hon). Bloggens framtid ser därför troligen ut som så att jag slutför Hemligheternas kammare kapitelvis, men går därefter över till att kronologiskt genom de fem kvarvarande böckerna dyka ner i vissa specifika delar som innehåller nya och intressanta juridiska frågeställningar. På så sätt blir det förhoppningsvis fler nya infallsvinklar och djupare analyser. Hoppas att ni har tålamod att vänta på det. Till nästa avsnitt - peace, love, law and Harry Potter!

Den vildsinta dunkaren

Kategori: skadeståndsrätt

Äntligen tillbaka! Den senaste månaden har varit väldigt intensiv med en hel del jobb. Ingen fara eftersom jag trivs så bra, men mindre tid för bloggen tyvärr. Det här inlägget är tillägnat min fantastiska kollega och chef Ragnar, som tragiskt nog råkat ut för ett verkligt piskande pilträd. Ragnar är, förutom en strålande jurist, en otrolig glädjespridare och lysande förebild. Dumbledore himself skulle kunna lära sig en hel del av honom. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart är på benen igen Ragnar!
 
Vi har nu kommit halvvägs in i Hemligheternas kammare (sett till antalet kapitel alltså - själva kammaren får vi vänta lite till på) och det är quidditch-time! Yay! Eller ja, det hade kunnat vara bra om det inte vore för att Någon förhäxat en mordisk dunkare till att förfölja Harry hela matchen. Självklart lyckas vår hjälte fånga kvicken och vinna matchen åt Gryffindor ändå (att döda lite älskade karaktärer är inget problem för Jo Rowling, men att låta Malfoy slå Harry i quidditch? NEVER!). Det vill sig dock inte inte bättre än att dunkaren samtidigt slår av Harrys arm. Detta hade ju kunnat vara en baggis för madam Pomfrey att lösa, men vem dyker upp innan hon hinner dit för att rädda dagen? Jo självklart, tidernas klåpare Gyllenroy Lockman. Som vanligt försöker han sig på saker han helt uppenbart saknar kompetens för, och som vanligt går det åt skogen. Försöket att laga Harrys brutna arm slutar med att - jo, just det - Harry inte har några ben kvar i armen. Oops. Men, som Hermione säger - det gör ju i alla fall inte ont längre...
 
Sent omsider kommer Harry till sjukhusflygeln och mitt i natten får han oväntat besök i form av Dobby, som avslöjar att det var han som både förseglade spärren till platform nio och trekvart, och fick dunkaren att förfölja Harry. Dock inte i något ont syfte, utan för att rädda Harry undan något hemskt som är i görningen på Hogwarts. Här kommer vi till veckans juridiska klurighet - kan Dobby bli skadeståndsskyldig för Harrys brutna, och sedermera icke-existerande, arm?
 
Det första steget i en skadeståndsrättslig bedömning består i att konstatera att det inträffat någon form av skada. Här har vi att göra med ett klockrent fall av personskada. (Hermione försöker förvisso få det till Harrys arm i alla fall inte gör ont efter Lockmans lilla insats, men det håller knappast juridiskt. En skada kan naturligtvis föreligga utan förekomsten av fysisk smärta), vilket berättigar till skadestånd om någon vållat den genom oaktsamhet (s.k. culpa), se 2 kapitlet 1 § skadeståndslagen. Nästa steg blir då att bedöma VEM som ska ansvara. Här har vi två stycken som kan tänkas ansvara - Dobby som orsakar armbrottet, och Lockman som orsakar att benen i armen helt försvinner (vilket i sin tur medför massor av smärta för Harry i form av alla vidriga trolldrycker han måste hälla i sig för att få dem att växa ut igen). Båda två har solklart varit culpösa. I Dobbys fall är det nog tyvärr inte bara klantigt utan som utgångspunkt direkt brottsligt att sätta en galen dunkare efter någon. I Lockmans fall är det väl just denna gång inte fråga om något ont uppsåt, men likväl - mindre genomtänkt att utföra läkarsysslor på någon när man inte är säker på att man har erforderlig kunskap.
 
So far sooo simple, men det finns lite intressanta vinklar på det här också. Kan Dobby t.ex. få ansvara för att Harrys alla ben i armen försvinner? Man kan ju resonera som så, att om Dobby inte genom dunkaren orsakat armbrottet hade Lockman aldrig varit där och försökt "reparera" skadan. På så sätt finns det ju ett visst orsakssamband (kasualitet) mellan Dobbys agerande och den senare skadan. Frågan är dock om detta orsakssamband är adekvat, eller med andra ord - är det en typisk följd av att sätta en vildsint dunkare efter en 12-årig pojke att han förlorar alla ben i armen? Nja. Att ett armbrott uppstår är naturligtvis någonting man får räkna med, men att en klantig lärare ska komma och lyckas trolla bort alla pojkens ben i armen... jag är beredd att tycka att det är lite hårt.
 
En annan intressant fråga är om Dobby kan undgå ansvar på grund av nöd. Liksom i straffrätten kan skadeståndsrättsligt ansvar falla bort om man agerat i nöd. Liksom i straffrätten föreligger en nödsituation om fara hotar liv, egendom eller något annat av rättsordningen skyddat intresse. Dobby handlar ju i flertalet fall (hittills tre, och då har vi bara kommit några månader in på skolåret) för att rädda Harrys liv, vilket man ju spontant kan tycka är väldigt fint av honom och borde undanta honom från ansvar. Det finns dock vissa begränsningar i nödrätten som jag är rädd medför att Dobby trots allt får ansvara. För det första gäller enligt NJA 2004 s. 786 att "nödbestämmelsen förutsätter (...) en akut nödsituation och kan inte åberopas för att avvärja framtida angrepp". Dobbys försök att få bort Harry från skolan sker närmast i preventivt syfte och medför alltså inte ansvarsfrihet. Mot detta kan man såklart försöka argumentera att faran åtminstone i detta skede var högst konkret, eftersom ett angrepp (det på mrs Norris) redan skett. Jag är dock ytterst tveksam till om det håller. Vidare följer av NJA 1988 s. 495 att man inte går fri från ansvar om mindre ingripande åtgärder kunde ha vidtagits. Sorry Dobby, men det kanske hade varit en bättre idé att bara berätta vari faran bestod för Harry.
 
En sista intressant grej jag funderar på i sammanhanget är principalansvaret. Har Hogwarts ett principalansvar för den skada Lockman orsakar? Principalansvaret för arbetsgivare följer av 3 kap 1 § skadeståndslagen och av p.1 följer att arbetsgivaren ska ersätta skada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Vi har redan konstaterat att Lockman varit försumlig (d.v.s oaktsam, culpös, vårdslös - same shit, different names). Frågan är då om han gjort detta i tjänsten. Har det skett på arbetsplatsen? Oui. Har det skett på arbetstid? Här kan ju diskuteras vad som är arbetstid - det kompliceras lite av att lärarna bor på Hogwarts och i princip alltid har tillsynsansvar över studenterna - men ja, det får nog anses vara på arbetstid även om det inte är under en lektion. Har skadehändelsen någon koppling till hans arbetsuppgifter? Mja, jag tycker nog det. Förvisso håller han ju inte på att avvärja ett direkt angrepp i form av svartkonster, men han ska ändå åtgärda en skada som uppstått till följd av skum magi. Omvårdnad av studenterna får nog också rimligen ses som en del i hans tjänsteutövande. Ja till principalansvar för Hogwarts. Hur är det då med Dobby - kan hans "husbonde", som vi senare får veta är ingen mindre än Lucius Malfoy, tvingas ansvara? Här blir det lite svårare eftersom vi, tack och lov, inte har något husbondesystem i Sverige. Föräldrar har dock ett visst ansvar för sina barn - dels i form av det som numera kallas för föräldrars principalansvar och är begränsat till 1/5 av prisbasbeloppet (ca 9000 kr), men framför allt i form av att föräldrar själva kan anses culpösa och ådra sig skadeståndsansvar enligt 2 kap 1 § skadeståndslagen om dom inte har tillräcklig uppsikt över sina barn. Man har även visst ansvar för sina djur - mest känt det strikta ansvaret för hundar. Jag är lite osäker på var på skalan jag ska kasta in husalfer, men vad fan - om Malfoy anser sig ha full ägande och bestämmanderätt över Dobby är det väl inte mer än rätt att svinet får pröjsa även när Dobby går utanför hans instruktioner?
 
Okej, detta blir allt för denna vecka! Jag jobbar förresten på att förstå hur jag ska ändra designen så att raderna inte blir så fruktansvärt långa att läsa! (Går det att göra utan att ha Pro-versionen? Om någon vet så mottages tips tacksamt - jag är jurist och därför nästan by nature tekniskt inkompetent). Nästa gång blir det mer av vår favoritklantskalle Lockman, men innan dess ska jag till helig Harry Potter-mark - Oxford. Yay! Vi hörs snart igen, och ta hand om er tills dess!
 

Gyllenroy Lockman

Kategori: skadeståndsrätt, straffrätt

Då är jag tillbaka med det hett efterlängtade kapitlet om allas vår favoritnarcissist - Gyllenroy Lockman! (I originalversionerna heter han som bekant Gilderoy Lockhart, men jag har ju mestadels kört på de svenska namnen hittills så vi fortsätter så). Eftersom kapitlet är ganska kort och inte innehåller så himla mycket juridik kör vi ett dubbelkapitel och tar Smutsskallar och mystiska mumlanden på samma gång. Innan vi sätter igång tänkte jag själv vara lite narcissistisk (visst måste man få vara det i sin egen blogg?) och tipsa alla som vill läsa lite seriösare juridik än vad denna blogg erbjuder om en artikel jag skrivit i Svensk juristtidning. Om man inte prenumererar på denna eminenta tidsskrift så finns artikeln tillgänglig helt gratis i digital form här.
 
Ja, Gyllenroy Lockman då. Ny lärare i försvar mot svartkonster efter att Quirrell visat sig vara lite mindre lämplig, och numera till på kuppen död. Men inte bara det, utan dessutom innehavare av Merlinordern av tredje graden, hedersmedlem i föreningen till försvar mot svartkonster, samt - viktigast av allt - femfaldig vinnare av Häxornas världs pris för supercharmleendet. Onekligen en meritlista som hade gjort vilken svensk stjärnjurist som helst grön av avund! Nåväl, efter att ha förföljt Harry hela första skoldagen (creepy men ännu kanske inte tillräckligt för att klassas som olaga förföljelse) är det dags för Gyllenroy att själv hålla i en lektion. Man kan ju tycka att en lektion med ett gäng tolvåringar inte borde ställa till några större problem för en så framstående person, men tji fick man. Efter att ha inlett lektionen med en horribel skrivning med frågor såsom "vilken är Gyllenroy Lockmans favoritfärg" släpper han lös ett gäng pixignomer i klassrummet. Han har naturligtvis noll koll på hur han ska handskas med dessa och innan han tar till flykten har de små gnomerna kidnappat Neville och hängt upp honom i takkronan. För ungefär 507:e gången gör sig personal på Hogwarts här skyldig till framkallande av fara för annan, 3 kapitlet 9 § brottsbalken (seriöst, efter att jag är klar med den här bloggen kommer alla trogna läsare att kunna så mycket om straffrätt att de nästintill är kvalificerade för ett åklagarjobb...). Det må så vara att Gyllenroy säkert inte medvetet velat utsätta Neville för fara, men grov oaktsamhet är tillräckligt. Att släppa lös ett gäng galna pixignomer trots att man vet om att man saknar kompetens att hantera dem är onekligen ett medvetet risktagande. Nu är det ren tur att stackars Neville inte ramlar ner och bryter tio ben i kroppen. Därutöver är Gyllenroys agerande ett brott mot 5 kapitlet 3 § skollagen, där det sägs att alla elever har rätt till en skolmiljö präglad av trygghet och arbetsro. Man kan lätt konstatera att Gyllenroys första lektion saknar bådadera. Egentligen är bestämmelsen till för att skydda elever från andra elevers störande beteende, så det är helt klart anmärkningsvärt att det här är läraren själv som lyckas orsaka kaoset. Man kan bara hoppas att en person som Gyllenroy i en svensk skola inte hade fått någon lärarlegitimaton, alternativt fått den återkallad efter en sån här katastrof till lektion. Vi kommer tyvärr få anledning att återkomma till denna kompletta amatör senare.
 
Här hade man ju kunnat hoppas att Hogwarts invånare kunnat leva lite laglydigt i några dagar efter detta, men icke. Återigen är det vår favoritsnobb, Draco Malfoy, som ställer till det. Till ingens förvåning har han blivit än mer osympatisk över sommaren, och Hermione hamnar direkt i skottgluggen då Malfoy kallar henne " din äckliga lilla smutsskalle" (eng. mudblood). Detta låter för oss mugglare kanske bara som en variant på skitunge eller liknande, men vi får snabbt klart för oss att det är en grov förolämpning i trollkarlsvärlden. Smutsskalle anspelar nämligen på mugglarfödda personers blod, som då ska vara smutsigt i motsats till de renblodiga (där båda föräldrarna kommer från trollkarlsfamiljer). Förolämpningar som anspelar på blod är helt enkelt trollkarlsvärldens motsvarighet till rasism. Här vill man ju bara trycka till Malfoy rejält, vilket stackars Ron också gör ett tappert men misslyckat försök till. Som jurist vill jag ju dock såklart förorda att man nyttjar rättssystemet till upprättelse istället för fysiska påhopp. Först och främst vill jag åtala Malfoy för förolämpning enligt 5 kapitlet 3 § brottsbalken, eftersom hans påhopp uppenbart är av kränkande art och avsett att såra Hermiones självkänsla (vi bortser ifrån att Malfoy inte är straffmyndig). Förolämpningen har heller inte föregåtts av någon sådan allvarlig provokation från Hermiones sida att det är förståeligt att Malfoy reagerar som han gör.  Detta är dock inte tillräckligt (jag är på krigsstigen idag), utan jag vill också å Hermiones vägnar kräva ersättning för kränkning. Enligt skadeståndslagen krävs då att kränkningen - utöver att ha skett genom brott, som vi nu konstaterat är fallet här - är av allvarlig art. Den frågan är något svårare att besvara än det straffrättsliga ansvaret, men min bedömning är ändå att kränkningen är tillräckligt allvarlig. Detta framför allt med bakgrund av att den har en rasistisk underton och, inför andra elever, antyder att Hermione på grund av sin blodstatus är lägre stående. En jämförelse kan göras med hovrättsfallet RH 2011:5, där det ansågs utgöra förolämpning att kalla en skolkamrat för (ursäkta språket) "jävla negerfitta". Kränkningsersättning utgick där med 5000 kr och detta trots att kränkningen föregåtts av att den utsatta antytt att den kränkande eleven stulit en klocka. Det kan även noteras att Malfoy kunnat bli skyldig att betala kränkningsersättning oaktat att han egentligen inte har åldern inne för att dömas för brottet förolämpning. Skadeståndsrätten har nämligen inte samma åldersgränser som straffrätten. Vidare hade Malfoys föräldrar kunnat bli solidariskt betalningsskyldiga för ersättningen, se 3 kapitlet 6 § skadeståndslagen. Denna betalningsskyldighet, som kommit att kallas "föräldrars principalansvar" har på sina håll ansetts vara feltänkt och mestadels drabba redan utsatta familjer. I detta fall, där Malfoys föräldrar är stenrika och dessutom tveklöst är de som ska lastas för Malfoys vidriga människosyn, kan vi väl dock konstatera att betalningsskyldigheten skulle träffa helt rätt...
 
Kapitlet avslutas med att Harry hör röster som ingen annan hör - en riktig cliffhanger! En sådan tänker jag även lämna er med, eftersom jag i nästa avsnitt ska gå närmare in på hur juridiken kunnat ingripa om Harry faktiskt haft psykiska problem som lett till dessa röster..