0 Läs mer >>
Ny vecka, nya äventyr och mer juridik! Innan vi slänger oss in i veckans kapitel vill jag passa på att lyfta några väldigt bra kommentarer från förra veckan. Några påpekade att Arthur kanske bara skrev ett lagförslag, som någon församling liknande riksdagen sedan slentrianmässigt klubbade igenom. Det är en mycket intressant synpunkt. I så fall skulle den stora bristen i förfarandet snarare vara bristen på ordentlig beredning av ärendet. I den svenska lagstiftningsprocessen granskas förslag relativt noga - ofta görs först en statlig utredning som granskas av en mängd remissinstanser, innan regeringen lägger fram en proposition. Också denna granskas normalt av såväl remissinstanser som av Lagrådet (som är myndighet bestående av domare från våra högsta domstolar) innan det kan klubbas igenom av riksdagen. Med tanke på att det knappt verkar finnas en lagstiftande församling i trollkarlsvärlden ter det sig som mycket tveksamt att lagförslag skulle granskas ordentligt. Jag kommer att återkomma till detta bräckliga system i senare böcker, där vi får se än mer av Ministeriet!
 
Över till veckans avsnitt. Lucius Malfoy, en av Voldemorts gamla allierade och pappa till Harrys nemesis Draco gör entré med buller och bång. Eller snarare, fiffel och våld. Harrys första försök att färdas med flampulver slutar mindre lyckligt, och istället för att hamna i vackra Diagongränden landar han inne på svartkonstbutiken Borgin & Burkes. Knappt har han hunnit inse misstaget innan Malfoy sr och jr gör entré. Det är uppenbart så att Lucius är något av en stamkund och just denna dag är han där för att sälja lite prylar, med motiveringen att Ministeriet för tillfället genomför husrannsakningar. Boom, här rinner det över med juridik! Vi kan börja med de här husrannsakningarna som verkar företas i relativt stor omfattning (i föregående kapitel framgick det att mr Weasley hade genomfört nio stycken på en enda natt). Att banka på dörren hemma hos någon och genomföra en razzia i dennes hem innebär ett kraftigt ingrepp i personens privatliv. I svensk rätt ställs det därför upp höga krav för att en husrannsakan ska få genomföras. Vilka dessa är framgår av 28 kapitlet 1 §. Utgångspunkten är, något förenkat, att husrannsakan får ske om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, om syftet är att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Med andra ord krävs någon form av konkret brottsmisstanke. Det räcker heller inte att det är vilket litet brott som helst, utan fängelse måste finnas med i straffskalan. Misstankar om rena bötesbrott, som exempelvis hemfridsbrott och förtal av normalgraden (d.v.s. ej grova brott), kan alltså aldrig ligga som grund för en husrannsakan. Utöver dessa begränsningar gäller dessutom att om inte den person vars hem blir föremål för en husrannsakan är skäligen misstänkt för det aktuella brottet, så får husrannsakan bara ske om brottet har begåtts hos denne, om den misstänkte har gripits där, eller om det annars finns synnerlig anledning att det vid rannsakningen ska anträffas föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller att annan utredning om brottet kan vinnas.
 
Med tanke på trollkarlsväldens hårda syn på straff (vi återkommer till detta, om någon skulle ha missat dementorerna m.m...) kan vi nog räkna med att en liten tripp till Azkaban inte är utesluten för den som har potentiellt farliga föremål hemma. Den förutsättningen medför med andra ord knappast några problem. Frågan är istället om det verkligen finns konkreta brottsmisstankar mot Lucius Malfoy, som uppenbart tror att han är näst i tur, eller mot någon av de andra som Ministeriet gör besök hos? Jag tvivlar. Det framstår snarare som rena fishing expeditions, där Ministeriet gör mer eller mindre random besök och hoppas på att hitta grejer. Det faktum att de nio husrannsakningar som genomfördes samma natt som Harry kom till Kråkboet bara resulterade i "några krympnyckar och en bitsk tekanna" tyder ytterligare på att underlaget för husrannsakningarna inte direkt varit gediget. Här bör understrykas att konkreta brottsmisstankar är mer än en allmän uppfattning eller tro att en viss person skulle kunna vara brottslig. När Harry sedermera berättar för mr Weasley om vad han hört Lucius säga  om sin oro och att vissa av hans grejer skulle kunna försätta honom i en "pinsam situation", skulle man däremot kunna argumentera för att mer konkreta brottsmisstankar uppkommit. Om det finns någon polis eller någon som annars är van att arbeta med denna typ av frågor i läsekretsen så får ni mer än gärna lämna en kommentar om var gränsen går i praktiken! Diskussionen om hur högt ställda kraven ska vara är intressant eftersom det handlar om att göra en avvägning mellan intresset att skydda individers privatliv och intresset att utreda och potentiellt förhindra brott.
 
Lucius försöker alltså sälja vad vi kan utgå ifrån är brottsliga prylar till butiksinnehavaren, mr Borgin. Eftersom de förbjudna föremål det här är frågan om knappast har någon direkt motsvarighet i mugglarrätten är det svårt att överföra det på ett konkret lagrum, men bara som en liten påminnelse - det är sällan en bra idé att handla med förbjudna föremål. Det gäller oavsett om man agerar som köpare eller säljare. Därefter går han vidare till Flourish & Blotts, förolämpar Arthur Weasley och får denne att starta slagsmål. Lagom schysst dagsverke från denne samhällets stöttepelare. Beträffande slagsmålet kan följande sägas. Att man blir förolämpad är normalt ingenting som befriar en från straffrättsligt ansvar för misshandel. Sorry Arthur. Däremot kan det ha inverkan vid bestämmandet av straffvärdet, som är en del av bedömningen av vilken påföljd som ska följa på ett brott (detta är på riktigt en tämligen komplicerad historia. Det finns flera böcker i ämnet för den som är intresserad). Av 23 kapitlet 3 § p. 1 brottsbalken framgår att som förmildrande omständighet ska särskilt beaktas om brottet föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende. Det är därför troligt att Arthurs straff skulle kunna stanna vid böter. Lucius skulle kanske heller inte kunna räkna med något skadestånd för den personskada han lider (ett blåslaget öga), eftersom han själv varit medvållande genom att provocera fram slagsmålet. Lustigt nog verkar överhuvudtaget inte någon brottsutredning inledas. Jaga minderåriga trollkarlar som råkat utföra lite trollkonster på lovet, men låt vuxna män löpa amok på allmän plats - Ministeriet strikes again!
 
Det var allt för denna vecka! Fortsätt att lämna smarta kommentarer, så ses vi nästa vecka igen. Då är vi äntligen tillbaka på Hogwarts och får stifta bekantskap med det piskande pilträdet. Until then - mischief managed!rtä
 

Inköpsturen