lawinhp.blogg.se

Ohälsosamma mängder HP, ohälsosamma mängder juridik, allt i en härlig soppa kryddad med awesomeness.

Den hemliga dagboken

Kategori: Allmänt, brottsbalken, högsta domstolen, påföljder

Kära läsare, efter 973 dagars väntan mellan det förra och förrförra inlägget klarar ni er denna gång med 10 dagars väntan! Fortsätter jag förbättra mig i denna takt är vi snart nog nere på 20 minuters väntan mellan inläggen... skämt åsido, otroligt roligt att vara igång igen och fantastisk respons. Tack till alla er som läst, kommit med glada tillrop på facebook, twitter och inte minst i fikarummet (har världens bästa kollegor)! Med detta sagt så slänger vi oss rakt in i kapitel 13, "Den hemliga dagboken".
 
Det här kapitlet gömmer massor av härlig juridik, och jag vill börja med ett par mindre nedslag innan vi kastar oss över den riktiga godbiten. Kapitlet inleds med att Harry och Ron hör vaktmästaren Filch svära över en översvämmning som visar sig vara orsakad av det oförglömliga spöket Missnöjda Myrtle. Vi får snart nog veta att stackars Myrtle fått ett utbrott av att någon kastat en bok i huvudet på henne när hon gömt sig i ett avlopp (fräscht...), vilket föranleder Harry att påpeka att det väl knappast kan göra ont på henne eftersom saker bara flyger rätt igenom henne. Detta är verkligen inte rätt sak att säga till Myrtle, och jag menar nu inte att ni ska gå runt och kasta saker på spöken (om chansen skulle infinna sig). Rent juridiskt har Harry dock en liten poäng, men samtidigt inte. Kastar man en bok i huvudet på en människa kan man utgå ifrån att denna kommer att få ont (smärta) och i värsta fall till och med få skador (i alla fall om det är en tung bok, som t.ex. lagboken. Ett av många skäl till att inte kasta lagbok). Bingo, misshandel in på kontot! Myrtle däremot kommer omöjligt att drabbas av någon skada eller smärta eftersom boken, tja, far rakt igenom henne. Detta innebär dock inte med nödvändighet att agerandet är straffritt. Om man t.ex. antastar eller beter sig hänsynslöst mot någon utan att smärta uppstår kan man fortfarande dömas för ofredande. Straffet är förvisso typiskt sett lägre än för misshandel, men still - kasta in böcker på någon. Inte ens på spöken. 
 
Vidare i kapitlet; det blir Alla hjärtans dag, och Gyllenroy Lockman, detta otroliga stolpskott till lärare, får den briljanta idén att dvärgar ska springa runt i slottet hela dagen och leverera s.k. Valentinsånger. Stackars Harry blir påhoppad och fasthållen av en av dessa otrevliga små krabater, och tvingas lyssna på en hemsk dikt skriven till honom (skämskudde deluxe). Utöver denna förödmjukelse kan vi tänka oss en rad brott som begås mot Harry i denna situation - beroende på exakt hur lång tid eländet pågår kanske närmast olaga tvång eller ofredande. Oaktat vilket måste jag återigen - troligen för hundrade gången - ifrågasätta hur denna skola egentligen styrs.
 
Slutligen når vi kapitlets klimax, både händelsemässigt och juridiskt. Harry förstår till slut hur den till synes blanka dagboken fungerar och tas med in i Tom Riddles - ni vet vems - minnen från en kväll 50 år tidigare. Tyvärr är ju Riddle något av en manipulationens mästare och visar bara Harry det han vill att Harry ska se, varpå denne såklart (det är trots allt en tolvårig, inte supersmart kille vi pratar om) drar vad som framstår som rimliga slutsatser. Dessa slutsatser kan sammanfattas med att Harry felaktigt tror att det är hans hjälte Hagrid som öppnat Hemligheternas kammare och bussat att monster på en stackars flicka, vilket resulterat i flickans död. Mycket olyckligt! Som vi får veta i kommande kapitel leder detta till tråkiga konsekvenser för Hagrid, och vi är nog många här som blir lätt förbannade på Tom Riddle när sanningen uppdagas. Kan man inte STÄMMA den jäkeln för detta falska angiveri!?
 
Jodå, det går alldeles utmärkt! I 15 kap. 6 § brottsbalken finns brottet falsk angivelse,och i 15 kap. 7 § brottsbalken finns det liknande brottet falsk tillvitelse. Skillnaden de två brotten ligger princip i att falsk angivelse förutsätter att den falska anklagelsen lämnas i syfte att den utpekade ska bli åtalad och fälld, medan det för falsk tillvitelse räcker att man hos polis, åklagare eller annan myndighet felaktigt anklagar någon för brott. I detta fall är Riddles främsta syfte till synes att få Hagrid relegerad från skolan, så jag kan tänka mig att ge honom the benefit of the doubt och nöja mig med falsk tillvitelse. Ett eventuellt problem i sammanhanget är kravet på att tillvitelsen (dvs.beskyllningen) sker till en myndighet. Vi har tidigare varit inne på oklarheterna beträffande hur och av vem Hogwarts egentligen styrs, och här kan det beroende på svaret bli så att det trots allt inte går att döma Riddle för falsk tillvitelse. Skulle den situationen uppkomma skulle jag ändå inte säga att loppet är kört, utan med största sannolikhet kan man istället gå på Riddle genom förtalsregeln i 5 kap. 1 § brottsbalken. Här bör man dock komma ihåg att straffet för falsk tillvitelse är fängelse i högst två år, medan normalgraden av förtal är böter. Situationen kan dock räddas (om man nu intar ett brottsofferperspektiv) genom att klassificera detta fall som grovt förtal, varpå straffskalan höjs till böter eller fängelse i högst två år. 
 
Skulle man nu komma runt kravet på att angivelsen skett till en myndighet inställer sig frågan vilken påföljd som kan dömas ut för detta ohederliga angiveri. Straffskalan är som sagt fängelse i högst två år. Hur ska man då bestämma om en viss gärning är värd en månads fängelse (nedre delen av straffskalan) eller hela två år? Högsta domstolen avgjorde ett fall om falsk tillvitelse 2015 (googla NJA 2015 s. 1008 om ni är intresserade) och har gett viss vägledning. HD hänvisar i fallet till 29 kap. 1 § första stycket brottsbalken, där det uttalas att domstolen vid straffvärdebedömningen generellt ska beakta den skada, kränkning eller fara som gärningen har inneburit, vad den tilltalade har insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som hen haft. I det aktuella fallet tog Högsta domstolen fasta på att den tilltalade i fallet vid upprepade tillfällen till polisen hade anklagat en person för våldtäkt. Dessa anklagelser ledde till att den utpekade frihetsberövades. Mot bakgrund av detta bestämdes straffvärdet till tio månaders fängelse. Applicerat på Tom Riddle skulle jag spontant kunna tänka mig ett liknande straffvärde, eller till och med något högre. Han anklagar Hagrid för att ha orsakat ett barns död, med full insikt om att denna anklagelse kommer att leda till att Hagrid relegeras från skolan - något som också blir fallet. Med all sannolikhet har han också varit införstådd med risken för att Hagrid kunde ha landat in i Azkaban (fängelse) om inte högre makter (läs: Dumbledore) hade ingripit. 
 
Om vi utgår ifrån att det blir ett straffvärde om tio månaders fängelse för Riddles gärning, blir detta då påföljden? Nej, så enkelt är inte det svenska påföljdssystemet! Efter straffvärde ska vi få fram ett s.k. straffmätningsvärde. Detta görs huvudsakligen genom att ev. ungdomsrabatt (om gärningsmannen är under 21 år vid brottet) räknas av. Därutöver kan vissa andra personliga förhållanden ge ytterligare reduktion (se 29 kap. 5 § brottsbalken), medan återfall i brott under vissa förhållanden kan göra att straffmätningsvärdet blir högre än straffvärdet. I Riddles fall får vi utgå ifrån att han vid denna tidpunkt, då han var 15 år gammal, var ostraffad (om än inte oskyldig...). Enligt fast praxis innebär detta 4/5 reduktion på straffvärdet. 10 månader gånger kvarstående 1/5 ger oss ett straffmätningsvärde om 2 månaders fängelse. Jahapp, då får han sitta inlåst två månader då? Näpp, inte med nödvändighet! Om strafffmätningsvärdet är under tolv månaders fängelse undviker vi nämligen i möjligaste mån fängelse. Bara om återfall i brott eller brottets s.k. art utesluter villkorlig dom eller skyddstillsyn döms fängelse ut. För ungdomar är kraven ännu hårdare - är man under 18 år krävs synnerliga skäl för att döma till sluten ungdomsvård, som är varianten på fängelse för personer under 18 år. När straffmätningsvärdet är så lågt som två månader är det praktiskt taget uteslutet att anse synnerliga skäl föreligga. Med största sannolikhet hade Riddle därmed klarat sig med ungdomsvård eller ungdomstjänst i detta fall. 
 
Om vi för en stund bortser från Riddles ungdom och utgår ifrån att han var 21 år när han gjorde sig skyldig till falsk tillvitelse - vad hade hänt då? Ja, vi hade troligen haft ett straffmätningsvärde som hade sammanfallit med straffvärdet om tio månaders fängelse. Förutsatt att han varit tidigare ostraffad hade vi alltså fortsatt haft en presumtion mot fängelse, dvs. straffet ska i första hand bestämmas till villkorlig dom eller skyddstillsyn. Frågan är då om brottslighetens art hade lett till något annat.
 
"Brottslighetens art" är ett av de mest svårgreppbara begreppen i det svenska påföljdssystemet och något som de flesta domare jag känner tycker är svårt att pedagogiskt förklara i domarna. Kortfattat kan man säga att framför allt lagstiftaren, och kanske i någon mån domstolarna, ansett att vissa brott måste särbehandlas och leda till fängelse trots att straffvärdet är lågt. Man säger då att brottets art är sådan att fängelse är nödvändigt. Ofta är det fråga om svårupptäckta brott eller särskilt samhällsfarliga brott. För att komplicera bilden ytterligare säger man att vissa brott har ett högt artvärde, vissa ett medelhögt, några ett visst artvärde och några inget artvrde alls. Ju högre artvärde, desto lägre måste straffvärdet vara för att man ska klara sig undan fängelse. Exempelvis har mened - dvs. att ett vittne som avlagt ed medvetet ljuger inför domstol - ansetts ha ett mycket högt artvärde, varför fängelse oftast blir påföljden även när straffmätningsvärdet bara är en månads fängelse. Uppsåtliga bokföringsbrott däremot anses ha ett ganska lågt, men inte obefintligt, artvärde. För detta brott bestäms påföljden normalt till villkorlig dom med böter om straffvärde är några månaders fängelse, medan ett straffvärde på tio månaders fängelse kan medföra att man inte kan undvika fängelse.
 
Är då falsk tillvitelse ett artbrott? Med hänsyn till likheterna med mened är det lätt att tycka det, vilket Riksåklagaren också påpekade. Högsta domstolen kom dock i det ovannämnda fallet fram till att så inte är fallet. (I sammanhanget kan nämnas att detsamma enligt HD gäller för falsk angivelse, som nämndes ovan). Bland annat uttalade HD att falsk tillvitelse, liksom mened, många gånger ger tydligt uttryck för bristande respekt för rättsväsendet och menligt påverkar rättssystemets effektivitet och tillförlitlighet. Dock, säger HD, rör det sig i regel inte om uppenbart lagtrots av samma slag som vid mened och risken för att den felaktiga uppgiften ska få allvarliga konsekvenser är typiskt sett lägre.
 
Personligen måste jag säga att jag inte finner HD:s domskäl helt övertygande. I stackars Hagrids fall verkar det i och för sig ha varit en otroligt undermålig utredning som ledde fram till att han relegerades, och jag vill nog påstå att en ordentligare granskning snabbt hade lett fram till att Hagrids förvisso sjukt äckliga monsterkompis knappast kunde ha orsakat flickans död. Likväl har vi idag en mängd fall där till synes trovärdiga och tillförlitliga uppgifter från en målsägande, tillsammans med viss stödbevisning, kan vara fullt tillräckligt för att döma någon för allvarliga brott. Utan att skrämma upp någon för mycket - jag tror trots allt inte att vi har supermånga oskyldigt dömda i svenska fängelser - kan falska anklagelser alltså mycket väl leda till allvarliga konsekvenser på samma sätt som mened. 
 
Okej hörrni, det här blev ju fasansfullt långt. Lite grand som det blir varje gång jag får för mig att försöka vara superpedagogisk när jag i mina domar ska förklara varför det blir en viss påföljd... men med detta sagt, ta det lugnt med era anklagelser ute i världen! I nästa inlägg ska vi stifta bekantskap med en av seriens minst omtyckta karaktärer, Cornelius Fudge (aka HP-världens svar på Donald Trump)!

Terminen börjar den 1 september...

Kategori: Allmänt

Bästa läsare,
 
Som ni säkert märkt (förvånande nog ser jag på statistiken att ni fortfarande är ett tappert gäng som hänger kvar här!) har aktiviteten inte varit den bästa på sistone. Jag har suttit fast i ett stort projekt på jobbet, och just som det verkade lugna sig drog ett nytt igång. Detta har medfört att jag tyvär varit tvungen att ställa in den föreläsning om Harry Potter och juridik som jag skulle ha hållit på konventet MultiCon imorgon. Det känns såklart fruktansvärt tråkigt och jag hoppas att jag ska kunna hålla föreläsningen i något annat sammanhang framöver. Jag ber väldigt mycket om ursäkt till er som skulle ha lyssnat på mig där och jag hoppas innerligt att ni får ett fantastiskt konvent i alla fall!
 
Den 1 september kommer jag för 1,5 år att lämna byråvärlden och istället sitta ting i Solna tingsrätt. Förhoppningsvis (man ska inte säga för mycket..) innebär myndighetsvärlden en något mer lättplanerad tillvaro och jag tänker då vara tillbaka här med full kraft! Jag hoppas att ni då är med på tåget (pun intended). Ha en magisk sommar tills dess!

Den förbjudna skogen

Kategori: Allmänt

Som de flesta läsarna kanske minns slutar ju äventyret med Hagrids drake inte särskilt väl för Harry och Hermiones del. Draken blir de förvisso av med utan att bli upptäckta, men på väg tillbaka till sitt uppehållsrum blir de infångade av mr Filch, den allt annat än förlåtande vaktmästaren. Förutom ett helt oproportionerligt poängavdrag (seriöst – Harry får 5 pluspoäng för att ha räddat Hermione från ett enormt troll, och 50 poängs avdrag för att vara utanför uppehållsrummet på natten!?) straffas Harry, Hermione, Neville och Draco Malfoy med att behöva hjälpa Hagrid med lite jobb. Det hade kanske inte varit så otroligt anmärkningsvärt om det inte vore för att jobbet ska utföras i den förbjudna skogen. Mitt i natten. Seriöst, men denna typ av bestraffningar har inte ens Lundsberg en chans...

Föga förvånande är Malfoy, den bortskämde braten, inte helt nöjd med uppdraget. För en gångs skull är jag helt och hållet beredd att hålla med honom. Man skickar alltså ut fyra elvaåringar mer eller mindre själva (Hagrid är med några av dem men tycker att det räcker att två av eleverna går iväg själva i mörkret med en feg hund) i en skog där åtminstone Hagrid VET att det finns en hel släkt med acromantulaspindlar, klassificerade som "known wizard-killer". Han vet även att det finns någonting i skogen som dödar enhörningar, vilket beskrivs som ett oerhört brott. Och den miljön tycker skolledningen att det är lämpligt att slänga ut elvaåringar i. Alla som efter att ha tänkt en extra gång på detta fortfarande tycker att Dumbledore utifrån vad vi vet i detta stadie i berättelsen är en perfekt människa - räck upp en hand! Han kanske inte visste om bestraffningen i fråga, invänder ni. Lika illa menar jag. (Ungefär lika illa som rektorer som tycker det är passande att åka iväg på ripjakt samma helg som eleverna planerar nollningar som flertalet gånger tidigare spårat ur). Om Malfoys pappa faktiskt fick höra om denna incident, så är det egentligen väldigt märkligt att han - i egenskap av ledamot av skolstyrelsen - inte krävde Dumbledores avgång. 

Skulle ministeriet ha kunnat ingripa om de fått vetskap om denna incident? Ja, här har vi ett lite oklart läge i och med att vi inte riktigt vet hur Hogwarts relation i förhållande till MoM (the Ministry of Magic) ser ut. Det vi vet är att det inte finns någon skolplikt - det är alltså föräldrarnas egna val att skicka sina barn till Hogwarts. Skolan styrs ytterst av en styrelse bestående av tolv guvernörer, som bland annat har mandat att utse och avsätta rektorn och även kan välja att stänga skolan. Det är även till styrelsen föräldrar som är missnöjda med hur deras barn behandlas kan vända sig. Ministeriet å andra sidan har att övervaka att reglerna om underårigas utövning av magi följs, vilket bland annat ger dem en rätt att varna och i förlängningen relegera studenter som missköter sig. Däremot verkar de inte ha någon makt att lägga sig i vad som händer under skoltid - oaktat, får vi gissa, för det fall att rena brott begås mot studenterna. I vårt fall kan jag tänka mig att vi skulle kunna få in agerande under framkallande av fara för annan). I det läget blir det problematiska att fastställa vem som straffrättsligt ska stå ansvarat. Enligt svensk rätt är det bara fysiska personer som kan bära straffrättsligt ansvar. Potentiellt skulle man kunna tänka sig Hagrid, som tar med dem ut i skogen, McGonagall, som är den som har delat ut straffet och gett dem instruktioner om när och var de ska avtjäna det, samt Dumbledore, som i egenskap av rektor ytterst bär ansvaret för det som förekommer på skolan.

Om Ministeriet ändå skulle ha ett tillsynsansvar över skolan med tillhörande möjlighet att stänga ner skolan (motsvarande Skolinspektionens roll), så har vi ändå en fantastiskt intressant diskussion kring frågan om detta tillsynsansvar (som nu närmast verkar tillkomma skolans styrelse) innefattar såväl skoldelen som internatdelen, eller endast skoldelen. Lex Lundsberg! Som läget är i svensk rätt nu är ju det hela något oklart - kammarrätten har i Lundsbergsfallet kommit fram till att de nollningsincidenter som ledde till att Skolinspektionen stängde skolan var att hänföra till internatverksamheten och därför inte omfattades av Skolinspektionens tillsyn. Domen är dock överklagad till Högsta förvaltningsdomstolen, som meddelat prövningstillstånd(för icke-jurister: så kallat PT, prövningstillstånd, krävs för att frågor ska tas upp i landets högsta domstolar och är relativt sällsynt. I princip krävs att det är av vikt för rättstillämpning, s.k. prejudikatintresse, att frågan prövas av högsta instans). I vårt HP-fall ställs liknande frågor på sin spets - den bestraffning som jag här menar utgör en grov kränkning i form av direkt livsfara för eleverna har ju egentligen inget direkt samband med undervisningen. Till skillnad från en straffkommendering utfärdad till följd av t.ex. störande beteende under en lektion, så drabbas Harry och hans kompisar av bestraffningen till följd av att de varit utanför sina elevhem på natten. Bestraffningen i sig utförs också utanför skoltid. 

Nu ska jag dock var ärlig och säga att jag tycker en sådan uppdelning - där en tillsynsmyndighet kan komma åt skolans beteende och i förlängningen stänga den ifall en kränkning sker under skoltid/i klassrummet men annars inte - är fullständigt absurd. Det gäller såväl i vårt fiktiva HP-fall som i Lundsbergsfallet. På internat, där man vistas i mer eller mindre samma miljö under som efter skoltid och som elev förväntas följa instruktioner från i princip samma vuxna människor under som efter skoltid, ter det sig tvärtom som en mer pragmatisk hållning att se till helheten och inte försöka måla upp några vattentäta skott. Oaktat om det är Hogwarts styrelse eller MoM som har tillsynsansvaret, så bör den här helt sjuka incidenten med elvaåringar i en livsfarlig skog mitt i natten kunna stoppas. I de kommande böckerna så återkommer vi vid några tillfällen till liknande frågor, och förhoppningsvis har vi då ett prejudikat från Högsta förvaltningsdomstolen att analysera djupare utifrån!

Vad tänker ni kring dessa frågor? Har ministeriet för dålig kontroll på Hogwarts? Ska det juridiskt vara skillnad på vad som händer på skoltid och händelser med koppling till skolan? Är den här incidenten ett stort minus på Dumbledores record eller förlåter vi honom?

Nu kommer ju Harry och de andra tack och lov levande ur skogen, med vetskapen om att Voldemort är på offensiven. Vi närmar oss upplösningen av de vises sten och i nästa avsnitt tar vi oss igenom falluckan.Hoppas ni är med då!