3 Läs mer >>
Äntligen dags för en av seriens mest älskvärda karaktärer att göra entré - Dobby the house-elf! Jag ser redan med skräckblandad förtjusning fram emot den dag (som kommer inträffa om sisådär 10 år med nuvarande takt...) då jag får analysera den scenen ur ett juridiskt perspektiv - hur det nu ska gå till. Ni vet vilken scen jag pratar om...Nåväl, många år dit som sagt! Innan vi slänger oss in i dagens avsnitt vill jag passa på att uppmärksamma er på att jag den 19 juli kl. 13 kommer att prata HP och juridik på fandom-konventet MultiCon i Sollentuna (en liten bit utanför Stockholm). Jag kommer att anpassa föreläsningen så att både jurister och vanliga HP-nördar ska kunna få ut något av det, så alla är varmt välkomna! Det kommer då även att bli en försmak av kommande kapitel... Mer info hittar ni här: https://www.facebook.com/multiconsverige
 
Vi slänger oss in i dagens kapitel. Efter att Dobby uppenbarat sig i Harrys rum, avslöjat att han snott Harrys post (inte så spännande juridiskt dock - detta är ju gammal skåpmat sedan första boken där Vernon gör samma sak) och med hjälp av en svävarförtrollning kraschat Petunias tårta på golvet bryter helvetet lös. Vernon är först nära att lyckas rädda situationen (läs: sitt lukrativa affärsavtal) när en uggla från Ministeriet anländer. Eller anländer och anländer. Den landar nästintill på mrs Mason, som till på köpet är fågelrädd (lex en olycka kommer sällan ensam). I brevet från Ministeriet - som jag strax återkommer till - framgår bland annat att svävarförtrollningen är ett brott mot 13 sektionen av internationella trollkarlsförbundets sekretesslag. En av få riktiga laghänvisningar i serien!! Tråkigt bara att Ministeriet själva inte riktigt verkar klara av att följa den. Hur diskret är det att skicka ett formellt myndighetsbeslut till en trollkarl bosatt hos ett gäng mugglare med uggla? Hur "normalt" och mugglaraktigt är det? Inte särskilt. Kanske inte en överträdelse så kraftig att den för en vanlig trollkarl vore speciellt mycket att orda om, men från myndigheten själva? När brevet innehåller just en varning för brott mot sekretesslagen? Det är så ogenomtänkt att jag faktiskt skulle misstänka att JK Rowling gjort en miss här - om det inte vore för Ministeriets fortsatt katastrofala handläggning av i princip allt.
 
Själva varningen som brevet till Harry innehåller är sedan en helt kapitel för sig. Herregud, var ska man ens börja? Rent formellt är det två bestämmelser som Ministeriet anser att Harry har överträtt. Förutom den redan nämnda sekretesslagen påstår de dessutom att han överträtt paragraf C i förordningen om rimlig begränsning av omyndigas trolldomsutövning. (Förlåt men jag hoppade nästan av lycka när jag återupptäckte detta namn på förordningen - det låter faktiskt som vilken bisarr EU-förordning som helst). Inledningsvis kan vi ställa oss den spännande frågan hur detta brev juridiskt sett ska klassificeras. Är det blott en vänlig påminnelse om att Harry inte får utöva magi utanför Hogwarts? Nja, knappast. Åtminstone vad gäller överträdelsen av paragraf c i förordningen sägs uttryckligen att fler överträdelser kan leda till relegering från Hogwarts. Det låter som en ganska klar varning. Även om varningen i sig inte har några direkta juridiska konsekvenser görs det klart att det kommer beaktas vid fler överträdelser - man får lite intrycket av att en gång kan förlåtas, men två överträdelser får konsekvenser. Ur det perspektivet är min bedömning att det ligger närmare till hands att betrakta brevet som en varning än som ren information. 
 
Så, den här varningen - är det straff för ett brott? Så skulle man nog kunna se det i vissa rättsordningar, men troligen inte i den svenska. För den juridiskt oinsatte kan lite kort sägas att man vanligtvis skiljer på straff och administrativa sanktioner. Vid överträdelser av lagar och andra författningar (främst förordningar och föreskrifter) kan konsekvensen bli antingen straff, en administrativ sanktion eller bådadera. Ett enkelt exempel på detta är att någon som gör sig skyldig till grova trafikbrott både kan dömas till fängelse för brott (t.ex. grov vårdslöshet i trafik) och förlora sitt körkort, vilket (kanske - detta är just nu föremål för diskussion) utgör en administrativ sanktion. Straff döms ut i form av böter eller fängelse, och det kan bara ske om det i en specifik bestämmelse är föreskrivet att böter eller fängelse är konsekvensen av en överträdelse. (Exempelvis bestämmelsen i brottsbalken om mord: den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid). Administrativa sanktioner kan däremot vara lite allt möjligt; återkallelser av olika former av tillstånd, näringsförbud (vilket i princip innebär ett förbud att driva företag), olika avgifter och viten som företag kan tvingas betala för att de inte följt alla gällande regler etc.
 
Uppdelningen i vad som är straff och vad som är en administrativ sanktion kan skilja sig åt i olika rättsordningar (länder) beroende på hur det juridiska systemet är uppbyggt. I Sverige har vi allmänna domstolar där straffrättsliga förfaranden behandlas. Ett straffrättsligt förfarande går förenklat till så att polisen gör en förundersökning, en åklagare väcker åtal och en tingsrätt dömer. Administrativa sanktioner hänförs däremot till förvaltningsrätten. Detta betyder att det är en myndighet som initialt t.ex. återkallar ett tillstånd (exempel: Finansinspektionen, som är en myndighet, kan återkalla banktillstånd om en bank begår alltför grova överträdelser av den lagstiftning som reglerar deras verksamhet). Detta beslut kan sedan överklagas - vart varierar (detta är på ren svenska en satans röra och har föranlett kritik mot Sverige från EU - det är helt enkelt väldigt svårt för vanliga människor att fatta vart de ska överklaga) men i brist på annat till förvaltningsrätten, som också är en domstol.
 
I vårt nu aktuella fall med Harrys varning skulle jag säga att den utgör en administrativ sanktion. Det hela blir sedan än svårare av att trollkarlsvärldens juridiska system är tämligen märkligt. Vi vet att det finns en form av domstol, Wizengamot. Ministeriets roll är dock något märklig - de verkar på samma gång agera lagstiftare, regering och myndighet. Om vi dock utgår ifrån att de här agerar som myndighet, så omfattas de av förvaltningslagen. Vi närmar oss nu själva kärnpunkten (tio minuter senare, tänker ni nu bittert). Har den här varningen utfärdats korrekt?
 
Nej, nej och åter nej. Antalet gånger Ministeriet hanterar något korrekt i den här serien är tämligen lätträknade. Jag ska inte överösa er med paragrafer, men följande är i alla fall uppenbart i strid med förvaltningslagen och Europakonventionen (som också utgör svensk lag):
 
- De fattar varningsbeslutet utan att Harry får en chans att yttra sig, 17 § FörvL.
- Harry får ingen upplysning om hur han kan överklaga (s.k. besvärshänvisning, 22 § 2 st FörvL).
- Om beslutet inte går att överklaga så är detta ett än allvarligare fel som strider mot art. 13 och art. 6 i Europakonventionen (rätt till effektiva rättsmedel och rätt till en rättvis rättegång).
 
Så, bakläxa och potentiell JO-kritik mot Ministeriet!
 
Här hade man ju kunnat tycka att detta var tillräckligt med juridik för flera kapitel, men icke! Vernon är naturligtvis fullständigt rasande över att ha gått miste om sitt tänkta semesterhus på Mallorca och spärrar in Harry. Han låser inte bara in denna stackars förtrycka 12-åriga pojke utan sätter dessutom galler för hans fönster. Rent objektivt ett solklart fall av olaga frihetsberövande, 4 kap. 2 § brottsbalken. Frågan är då - medför Vernons ställning av vårdnadshavare en ansvarfrihetsgrund så att hans agerande trots allt är tillåtet? Vårdnadshavare har som bekant en tillsynsplikt över den person de är vårdnadshavare för och det kan exempelvis knappast komma ifråga att straffa en vårdnadshavare som genom att låsa dörren till sitt hus hindrar ett däri bosatt barn från att ta sig ut och leva rövare sent på nätterna. Någon sådan situation är emellertid inte för handen här, utan Vernon låser in Harry tre dagar som ett rent straff för att han tror att Harry är skyldig till hans förlorade avtal. Detta kan knappast falla in under tillsynsplikten. Propositionen (det förarbete som framför allt ligger till grund för en lag) till brottsbalken är tyvärr tyst beträffande hur brottet förhåller sig till föräldrars tillsynsansvar, men viss vägledning kan fås från hovrättsfallet RH 2008:36, där en barnskötare på en förskola hade stängt in en femåring i ett rum under några minuter. Trots att agerandet föranletts av att barnet skrikit och slagit mot barnskötaren och tiden då barnet var instängt var mycket kort (max 5 minuter) ansåg varken hovrätten eller tingsrätten att tillsynsplikten kunde ursäkta handlandet. Fallet avgjordes förvisso inte av Högsta domstolen, vars domar har klart större värde för vägledningen av liknande fall än en hovrätt, men det pekar klart i riktningen att Vernons agerande - som ju fortgick under klart längre tid än fem minuter - utgör ett olaga frihetsberövande. Straffet är fängelse mellan ett och tio år. ÄNTLIGEN har vi fast Vernon ordentligt!
 
Det var allt för denna vecka! Diskutera gärna i kommentarsfältet - inte minst är jag, som civilrättare, sugen på alla förvaltningsrättares synpunkter och korrigeringar rörande min kritik mot Ministeriet. I nästa avsnitt ska vi diskutera ett av de mer spektakulära magiska transportsätten - flygande bilar!

Dobbys varning