3 Läs mer >>
Vi närmar oss upplösningen av första boken och vem ställer återigen till det, om inte Hagrid? Mannen är rena drömmen för en advokat. Dumhet på dumhet och ändå så sympatisk. I kapitlets inledning får Harry & Co reda på att Hagrid avslöjat hur man tar sig förbi Fluffy, den första skyddsbarriären att forcera för den som vill komma åt de vises sten, för en total främling på puben som han köpte drakägget av. Oops - en olycka händer ju så lätt efter lite för mycket firewhiskey och med en alldeles egen liten drake i sikte. Vad säger juridiken om detta lilla misstag?
 
Vi kan börja i den straffrättsliga änden. Begår Hagrid något brott när han avslöjar hemligheten om hur man tar sig förbi Fluffy? Knappast. Brott mot tystnadsplikt, som regleras i 20 kap 3 § brottsbalken, förutsätter att avslöjandet har koppling till något som man enligt lag, annan författning eller föreskrift från en myndighet är skyldig att hemlighålla. Hagrid har fått uppdraget att ordna med skydd av stenen i egenskap av vän med Dumbledore, som i sin tur gör det som en tjänst åt sin vän Nicolas Flamel. Med andra ord har situationen ingen koppling till lag eller liknande. Av samma skäl kan vi även utan vidare diskussion avfärda lagen om skydd mot företagshemligheter, eftersom den förutsätter att Hagrid skulle ha avslöjat uppgifterna om Fluffy inom ramen för sin anställning. 
 
Vi går vidare och ser om vi kan komma åt Hagrid civilrättsligt. Man kan här tänka sig att Dumbledore skulle kunna kräva skadestånd från Hagrid, för det fall att stenen faktiskt hade stulits. Det förutsätter då att Dumbledore i sin tur - han är ju inte ägare av stenen och lider därför egentligen ingen skada av om den stjäls - har fått ersättningskrav på sig från Nicolas Flamel (allt enligt principen ingen skada = inget skadestånd). Utifrån denna hypotetiska situation kan vi tänka oss lite olika scenarier. Klart är att Hagrid och Dumbledore har ett uppdragsavtal, vari Hagrids huvudsakliga prestation består i att hjälpa till att skydda stenen genom att låna ut Fluffy. Om Dumbledore i samband med detta uttryckligen sa att "Hagrid, som du vet är stenen väldigt värdefull, så nu är det sjukt viktigt att du inte berättar hur man tar sig förbi Fluffy för någon", så kan man argumentera för att det finns en uttrycklig sekretessbestämmelse i avtalet. Det råder inget tvivel om att Hagrid överskridit den bestämmelsen och gjort sig skyldig till kontraktsbrott. Vad som sedan gäller för att få skadestånd vid kontraktsbrott är, åtminstone när det kommer till uppdragsavtal, inte en helt lättbesvarad fråga. Lagstiftning saknas på området (surprise surprise!). På vissa håll i den juridiska doktrinen argumenteras för att man ansvarar strikt vid sitt kontraktsbrott. Det vill säga, det spelar ingen roll varför överträdelsen skedde det. Att den gjorde det är tillräckligt, oaktat graden av skuld hos i detta fall Hagrid. På andra håll argumenteras för att det krävs oaktsamhet - vilket ju är utgångspunkten för skadeståndsansvar i den utomkontraktuella skadeståndsrätten - för att behöva utge skadestånd. I denna situation är min bedömning att det inte spelar så stor roll hur högt man lägger ribban, Hagrid är över den i alla fall. Han går till en pub, låter en total främling supa ner honom och babblar bredvid mun om saker han vet är topphemliga. Det blir inte så mycket mer oaktsamt än så. Bara att casha upp, Hagrid.
 
Finns det däremot ingen uttrycklig sekretessbestämmelse blir det lite jobbigare att fastställa avtalsbrott. Min gissning är att man trots allt skulle tolka in en sekretessbestämmelse som ett underförstått avtalsvillkor eller se det som ett utflöde ur den allmänna lojalitetsplikten (lite tveksam till det senare här - tror mer på underförstått avtalsvillkor - men lojalitetsplikt är så himla hippt att jag bara måste få in det!). För detta talar inte minst att Hagrid själv tidigare sagt till Harry - redan när de är på Gringotts i augusti - att "ärendet" är topphemligt. Det råder alltså ingen tvekan om att Hagrid fattar att Fluffy och stenen är big no-no att prata om. Utgången blir då samma som ovan - skadestånd och casha upp.
 
Vi tar oss vidare i det här sjukt händelserika kapitlet! Harry & Co tar sig med en imponerande hastighet igenom följande hinder i sin jakt på att stoppa stölden av stenen:
1. En livsfarlig trehövdad hund.
2. "Djävulens snara", en växt som så när stryper Harry och Ron till döds.
3. Ett gäng vildsinta, flygade nycklar.
4. Ett jättelikt schackspel med levande pjäser. Här "offrar" de Ron, som dock klarar sig undan med att bli grovt misshandlad (slagen medvetslös).
5. (Ett bergatroll - slipper slåss med det eftersom Quirrell redan oskadliggjort det).
6. En trolldrycksgåta där tre av sju flaskor innehåller dödligt gift. Enbart Hermiones sinne för logik hindrar vår hjälte från att dö redan i första boken.
 
Så, sex stycken hinder där åtminstone fem är livsfarliga. Ett skydd så kreativt att vilket säkerhetsföretag som helst hade blivit gröna av avund. Allt för att skydda en sten som förvisso kan skänka evigt liv och förvandla metaller till guld, men fortfarande - det är egendom. Den naturliga följdfrågan här blir givetvis hur långt man egentligen får gå för att skydda sin egendom. Kan Ron, som ju faktiskt lider personskada, kräva skadestånd av Dumbledore och de andra lärarna som arrangerat hinderbanan, eller kommer de undan med att de ville skydda värdefull egendom? Min gissning är att Ron har ganska goda möjligheter till skadestånd. Det finns definitivt ett orsakssamband mellan schackspelet och hans skador, och att motståndarpjäserna skulle hugga ner motståndarna verkar ha varit ett klart syfte i planen att skydda stenen. Finns det då någon ansvarsfrihetsgrund för skadevållarna att luta sig mot? Nödvärn? Knappast - att på ett systematiskt sätt planera för att potentiellt ha ihjäl någon som försöker begå en stöld är oförsvarligt. Det spelar då ingen roll att det i och för sig pågår ett potentiellt brottsligt angrepp mot egendom (stenen). Jag kan heller inte se att någon annan ansvarsfrihetsgrund - samtycke, nöd, social adekvans etc. skulle hjälpa Dumbledore och hans medhjälpare här. Skydd i sig för stenen är naturligtvis okej, men hindren borde ha konstruerats så att de inte medförde risk för liv eller så pass allvarliga personskador som Ron råkar ut för. Däremot kan man nog tänka sig att skadeståndsansvaret för skadevållarna här jämkas p.g.a. medvållande från de skadelidande - med tanke på alla varningar till studenter och personal om att hålla sig borta från den förbjudna korridoren kan man argumentera för att Ron själv bidrog till skadan. Må så vara att han gjorde det i ett högst ädelt syfte. Situationen och problematiken i sig kan jämföras med hur långt man som vanlig mugglare får gå för att skydda t.ex. sitt hem eller sin bil. Det finns kanske en anledning till att vi använder högt tjutande larm, kameror och säkerhetsvakter, istället för dödliga laserstrålar eller självavfyrande pistoler som går igång om någon obehörig bryter sig in. Proportioner, proportioner, proportioner! (Och sen finns ju alltid risken att man själv glömmer bort hur sjutton man nu larmade av dörren, och då inte vill ta risken att ha ihjäl sig själv...).
 
Det var allt för denna vecka! Diskutera gärna frågeställningarna ovan i kommentarsfältet. Tror ni att rättsliga prövningar hade fått en annan utgång än vad jag gissar på? Eller tror ni att jag har rätt, men tycker att det borde vara annorlunda?
 
Nästa gång blir det ett speciellt avsnitt - bloggens motsvarighet till säsongsfinal - då vi ska knyta ihop De vises sten. Då lovar jag att bjuda på sakrätt, juridikens kanske mest magiska disciplin! Dessutom blir det en straffrättslig analys av Quirrells sista gärningar i livet och så blickar vi framåt mot Hemligheternas kammare. Stay tuned! 

Genom falluckan

0 Läs mer >>

Som de flesta läsarna kanske minns slutar ju äventyret med Hagrids drake inte särskilt väl för Harry och Hermiones del. Draken blir de förvisso av med utan att bli upptäckta, men på väg tillbaka till sitt uppehållsrum blir de infångade av mr Filch, den allt annat än förlåtande vaktmästaren. Förutom ett helt oproportionerligt poängavdrag (seriöst – Harry får 5 pluspoäng för att ha räddat Hermione från ett enormt troll, och 50 poängs avdrag för att vara utanför uppehållsrummet på natten!?) straffas Harry, Hermione, Neville och Draco Malfoy med att behöva hjälpa Hagrid med lite jobb. Det hade kanske inte varit så otroligt anmärkningsvärt om det inte vore för att jobbet ska utföras i den förbjudna skogen. Mitt i natten. Seriöst, men denna typ av bestraffningar har inte ens Lundsberg en chans...

Föga förvånande är Malfoy, den bortskämde braten, inte helt nöjd med uppdraget. För en gångs skull är jag helt och hållet beredd att hålla med honom. Man skickar alltså ut fyra elvaåringar mer eller mindre själva (Hagrid är med några av dem men tycker att det räcker att två av eleverna går iväg själva i mörkret med en feg hund) i en skog där åtminstone Hagrid VET att det finns en hel släkt med acromantulaspindlar, klassificerade som "known wizard-killer". Han vet även att det finns någonting i skogen som dödar enhörningar, vilket beskrivs som ett oerhört brott. Och den miljön tycker skolledningen att det är lämpligt att slänga ut elvaåringar i. Alla som efter att ha tänkt en extra gång på detta fortfarande tycker att Dumbledore utifrån vad vi vet i detta stadie i berättelsen är en perfekt människa - räck upp en hand! Han kanske inte visste om bestraffningen i fråga, invänder ni. Lika illa menar jag. (Ungefär lika illa som rektorer som tycker det är passande att åka iväg på ripjakt samma helg som eleverna planerar nollningar som flertalet gånger tidigare spårat ur). Om Malfoys pappa faktiskt fick höra om denna incident, så är det egentligen väldigt märkligt att han - i egenskap av ledamot av skolstyrelsen - inte krävde Dumbledores avgång. 

Skulle ministeriet ha kunnat ingripa om de fått vetskap om denna incident? Ja, här har vi ett lite oklart läge i och med att vi inte riktigt vet hur Hogwarts relation i förhållande till MoM (the Ministry of Magic) ser ut. Det vi vet är att det inte finns någon skolplikt - det är alltså föräldrarnas egna val att skicka sina barn till Hogwarts. Skolan styrs ytterst av en styrelse bestående av tolv guvernörer, som bland annat har mandat att utse och avsätta rektorn och även kan välja att stänga skolan. Det är även till styrelsen föräldrar som är missnöjda med hur deras barn behandlas kan vända sig. Ministeriet å andra sidan har att övervaka att reglerna om underårigas utövning av magi följs, vilket bland annat ger dem en rätt att varna och i förlängningen relegera studenter som missköter sig. Däremot verkar de inte ha någon makt att lägga sig i vad som händer under skoltid - oaktat, får vi gissa, för det fall att rena brott begås mot studenterna. I vårt fall kan jag tänka mig att vi skulle kunna få in agerande under framkallande av fara för annan). I det läget blir det problematiska att fastställa vem som straffrättsligt ska stå ansvarat. Enligt svensk rätt är det bara fysiska personer som kan bära straffrättsligt ansvar. Potentiellt skulle man kunna tänka sig Hagrid, som tar med dem ut i skogen, McGonagall, som är den som har delat ut straffet och gett dem instruktioner om när och var de ska avtjäna det, samt Dumbledore, som i egenskap av rektor ytterst bär ansvaret för det som förekommer på skolan.

Om Ministeriet ändå skulle ha ett tillsynsansvar över skolan med tillhörande möjlighet att stänga ner skolan (motsvarande Skolinspektionens roll), så har vi ändå en fantastiskt intressant diskussion kring frågan om detta tillsynsansvar (som nu närmast verkar tillkomma skolans styrelse) innefattar såväl skoldelen som internatdelen, eller endast skoldelen. Lex Lundsberg! Som läget är i svensk rätt nu är ju det hela något oklart - kammarrätten har i Lundsbergsfallet kommit fram till att de nollningsincidenter som ledde till att Skolinspektionen stängde skolan var att hänföra till internatverksamheten och därför inte omfattades av Skolinspektionens tillsyn. Domen är dock överklagad till Högsta förvaltningsdomstolen, som meddelat prövningstillstånd(för icke-jurister: så kallat PT, prövningstillstånd, krävs för att frågor ska tas upp i landets högsta domstolar och är relativt sällsynt. I princip krävs att det är av vikt för rättstillämpning, s.k. prejudikatintresse, att frågan prövas av högsta instans). I vårt HP-fall ställs liknande frågor på sin spets - den bestraffning som jag här menar utgör en grov kränkning i form av direkt livsfara för eleverna har ju egentligen inget direkt samband med undervisningen. Till skillnad från en straffkommendering utfärdad till följd av t.ex. störande beteende under en lektion, så drabbas Harry och hans kompisar av bestraffningen till följd av att de varit utanför sina elevhem på natten. Bestraffningen i sig utförs också utanför skoltid. 

Nu ska jag dock var ärlig och säga att jag tycker en sådan uppdelning - där en tillsynsmyndighet kan komma åt skolans beteende och i förlängningen stänga den ifall en kränkning sker under skoltid/i klassrummet men annars inte - är fullständigt absurd. Det gäller såväl i vårt fiktiva HP-fall som i Lundsbergsfallet. På internat, där man vistas i mer eller mindre samma miljö under som efter skoltid och som elev förväntas följa instruktioner från i princip samma vuxna människor under som efter skoltid, ter det sig tvärtom som en mer pragmatisk hållning att se till helheten och inte försöka måla upp några vattentäta skott. Oaktat om det är Hogwarts styrelse eller MoM som har tillsynsansvaret, så bör den här helt sjuka incidenten med elvaåringar i en livsfarlig skog mitt i natten kunna stoppas. I de kommande böckerna så återkommer vi vid några tillfällen till liknande frågor, och förhoppningsvis har vi då ett prejudikat från Högsta förvaltningsdomstolen att analysera djupare utifrån!

Vad tänker ni kring dessa frågor? Har ministeriet för dålig kontroll på Hogwarts? Ska det juridiskt vara skillnad på vad som händer på skoltid och händelser med koppling till skolan? Är den här incidenten ett stort minus på Dumbledores record eller förlåter vi honom?

Nu kommer ju Harry och de andra tack och lov levande ur skogen, med vetskapen om att Voldemort är på offensiven. Vi närmar oss upplösningen av de vises sten och i nästa avsnitt tar vi oss igenom falluckan.Hoppas ni är med då!

Den förbjudna skogen

6 Läs mer >>
Nytt avsnitt! Som ni märker har jag äntligen börjat få upp tempot igen. Vi har nu nått fram till kapitel 14 och det är hög tid att prata lite drakar!
 
Till ingens förvåning är det seriens mest sympatiske brottsling som står i händelsernas centrum. Det är svårt att inte tycka om Hagrid - redan i kapitel 4, när han sätter snorungen Dudley på plats, blir han en hjälte. Trots det kan man inte riktigt, som professor McGonagall redan i seriens allra första kapitel påpekar, blunda för att han beter sig tämligen oförsiktigt åt. I dagens kapitel har han kommit på den kanske inte helt briljanta idén att skaffa sig en drake, något som strider mot trollkarlslagarna. Yes, ni läste rätt. En av seriens ändå ganska få uttryckliga juridiska hänvisningar!! Här har vi en potentiellt mycket intressant diskussion om hur lagstiftningen går till i trollkarlsvärlden, men den tänkte jag återkomma till i ett senare kapitel i serien. Sug på karamellen tills dess...
 
Tråkigt nog får vi inte veta något om straffskalor eller liknande i kapitlet, utan vi får nöja oss med upplysningen att det är olagligt att ha en drake som husdjur (tack Ron!). En titt i Fantastic Beasts and where to find them avslöjar dock att drakar är XXXXX-klassificerade, vilket motsvarar "Known wizard killer/impossible to train or domesticate". Drakägg, som är det Hagrid "vunnit" av en främling på puben, är dessutom "Class A Non-Tradeable Goods", vilket är den strängaste kategorin som är reserverad för extremt farliga alternativt väldigt värdefulla varor. Det råder väl ingen större tvekan om vilket av fallen som är aktuellt här...
 
Inget snack alltså om att det är ett relativt allvarligt brott Hagrid begår. Att han låter drakägget kläckas och en drake leva i närheten av barn, som har än mindre chans än fullvuxna trollkarlar att skydda sig för det fall att draken skulle löpa amok, gör ju inte det hela bättre. Situationen kan applicerat på mugglarförhållanden närmast jämställas med att lärare på grundskolor skulle få för sig att ta med livsfarliga ormar till skolan. Något som åtminstone hade fått mig att lämna skolan illa kvickt.
 
Den naturliga följdfrågan blir då vilka arbetsrättsliga konsekvenser Hagrids handlande skulle kunna få (vi får här bortse från det faktum att Dumbledore är totalt blind när det kommer till Hagrids brister). Många arbetsgivare skulle nog i detta läge vilja bli av med arbetstagaren. Vi kan utgå ifrån att Hagrid, efter att ha haft sin position i ca 50 år, har en tillsvidare-anställning. Det finns två vägar att bli av med en arbetstagare; uppsägning eller avskedande. Båda formerna innebär att den anställde skiljs från sin tjänst, men vid en uppsägning har arbetstagaren kvar vissa rättigheter som inte gäller vid ett avskedande (främst beträffande lön). Enligt 7 § lagen om anställningsskydd ("LAS") måste en uppsägning måste vara sakligt grundad. Som saklig grund klassas normalt arbetsbrist eller, som är aktuellt i detta fall, personliga skäl. Vid en bedömning av om saklig grund föreligger måste en mängd omständigheter vägas samman, bland annat hur allvarlig förseelsen är och om det är fråga om ett enstaka tillfälle eller upprepade handlingar. Att Hagrids förseelse är relativt grov - det rör sig inte om mildare former av misskötsamhet utan ett direkt brott som dessutom potentiellt utsätter barn för fara - talar för en uppsägning. Även om det är första gången han får tag på just en drake är det knappast första gången han har en lite väl nära relation med livsfarliga djur (spoiler alert - Aragog...).
 
Enligt 18 § LAS skulle även ett avsked kunna komma ifråga, om förseelsen innebär ett grovt åsidosättande av arbetstagarens förpliktelser mot arbetsgivaren. Att begå en brottslig handling är inte per automatik grund för avskedande utan kraven är högt ställda (se t.ex. AD 1996 nr. 55, där en kommun inte ansågs ha rätt att avskeda en lärare som enligt påståenden hade utsatt elever för sexuella trakasserier). Att Hagrids handlande skulle kunna innebära fara för barn är dock en försvårande omständighet som skulle kunna tala för ett avskedande. Å andra sidan kan man som försvarare av Hagrid argumentera för att draken trots allt var nykläckt och långt ifrån fullvuxen, vilket också innebär att den inte på långt när är lika farlig som en fullvuxen drake (enligt FBAWTFT börjar exempelvis den norska ryggdrakar att spruta eld först vid 1-3 månaders ålder).
 
Vad tycker ni - är Dumbledore för lam med Hagrid eller är Hagrids agerande med draken inte så farligt? Någon som är väl bevandrad i arbetsrätt och kan ge oss en närmare bedömning av om det finns grund för avskedande eller uppsägning?
 
Vi närmar oss nu upplösningen av första boken! I nästa kapitel tar vi oss in i den förbjudna skogen - och jo, ni vill vara med då, trots alla hemska varelser som döljer sig där...arbets
 
 

Norbert - den norske ...

1 Läs mer >>
Återigen har det gått på tok för länge mellan blogginläggen! Jag är hemskt ledsen för detta. Nästan all min tid har gått åt till att lära upp morgondagens jurister (ser nu framför mig hur hälften av läsarna skakar på huvudet och tänker "Hon har missat hur mini hon själv är.. en klar kandidat till årets mest lillgamla människa". Jag bjuder på den!). Nu är det dock finito med detta och jag har lämnat universitetet. Som ett brev på posten (eller som ett brev med uggla...) tillägnas detta inlägg alla fantastiska människor jag fått förmånen att plugga och jobba med under 4,5 år. Även mugglare kan ibland vara magiska. Nåväl, nu kör vi "Nicolas Flamel"!
 
I Nicolas Flamel så lyckas våra unga hjältar äntligen komma på vem den där Nicolas Flamel är, och vad det är som finns gömt i skolan - De vises sten. Denna fantastiska lilla produkt som inte bara kan förvandla saker till renaste guld utan dessutom kan skänka evigt liv. Känns som en hyfsat användbar produkt med ett okej marknadsvärde. Något sådant blir dock svårt att komma fram till eftersom det görs klart för oss att Nicolas Flamel är den ende kände tillverkaren av stenen. Detta för oss naturligtvis in på upphovsrätt och patenträtt. Om vi tänker oss att Dumbledore vore en något ondare människa och tog chansen att undersöka stenen, och därefter tillverkade en massa egna stenar - skulle Flamel ha någon möjlighet att kräva ersättning?
 
Vi kan börja med patenträtten. Innehav av patenträtt ger innehavaren ensamrätt till produkten. Här ser det dock 100% kört ut för Flamel. För det första krävs att stenen kan klassificeras som en uppfinning som kan tillgodogöras industriellt för att något patent överhuvudtaget ska kunna registreras. Det skulle förvisso kunna vara uppfyllt - stenen verkar vara mer än en ren upptäckt - men redan i 1 c § patentlagen ser jag potentiella problem. Patent meddelas inte om det kan strida mot allmän ordning. Ni fattar ju själva vilket kaos det kan bli på en marknad om det plötsligt går att köpa en produkt som kan förvandla vilken metall som helst till GULD. Vidare krävs att produkten är helt ny, 2 §. Här kan det bli potentiella problem eftersom det åtminstone "förekommit många rapporter om De vises sten under århundradenas lopp". Flamels största problem är dock giltighetstiden, som vi finner i 40 § - 20 år. Det framgår aldrig hur gammal Flamels exemplar av De vises sten är, men med tanke på att han vid denna tidpunkt i bokserien är 665 år, så kan vi nog gissa att det var mer än 20 år sedan han upptäckte stenen.
 
Upphovsrättslagen då? Nä. 1 § UpphL förutsätter att vi har att göra med ett konstnärligt eller litterärt verk. Stenen må vara ganska vacker, men något konstnärligt verk, nope. Är det då helt kört för Flamel? Lagen om företagshemligheter? Blir också knepigt eftersom det förutsätter att stenen är del av en näringsrörelse, vilket knappast är fallet. Skulle man någon gång hamna i en Flamel-liknande situation i livet och känna sig tvungen att låna ut ett värdefullt objekt gör man helt enkelt säkrast i att skriva ett väldigt tydligt avtal med sekretessklausuler och feta skadestånd om ens avtalspart bryter mot avtalet. Tips från coachen, alla icke-juristvänner som hänger här!
 
Efter detta hypotetiska resonemang tänkte jag avsluta det här kapitlet med att ta upp Snape igen. Hans ädla försök att ha lite koll på Quirrell genom ett privat samtal i skogen inkluderar potentiella olaga hot och olaga tvång. Jag vill dock ta honom lite i försvar ändå. Om jag någonsin skrev en lärobok i straffrätt skulle jag vilja ha detta som typexemplet på handlande i nöd. Han handlar i syfte att hindra en stöld som i förlängningen skulle kunna leda till massmord. Take my like, Snape.
 
I nästa avsnitt blir det djurrätt, då vi får stifta bekantskap med Hagrids senaste keldjur - en drake. Ha det fint tills dess!

Nicolas Flamel