20 Läs mer >>
Det är med mycket stolthet som jag kan informera er om att bloggen nu tagit sig in i traditionella medier! I dagens (26/10) DN omnämns bloggen i mycket positiva ordalag av bibliotekarien Jenny Lind. Jag är mycket tacksam både för den positiva reaktionen och för hjälpen med spridandet av bloggen (vilket naturligtvis även gäller alla positiva ord och spridningar).
 
Över till veckans kapitel, Midnattsduellen. Kapitlet inleds med att Harry och resterande förstaårselever ska ha sin första flyglektion. Olyckligt nog börjar det hela inte bättre än att Neville Longbottom är lite för ivrig att komma iväg och har lite för dålig koll på hur man flyger. Upp som en sol, ner som en pannkaka, och en bruten handled på det. Även om det är en ren olyckshändelse som inte någon orsakar Neville genom aktivt handlande är jag ändå lite skeptisk till läraren, madame Hoochs, agerande här. Ska man verkligen gå så snabbt fram i undervisningen att eleverna direkt riskerar allvarliga skador? Är det inte i någon mån vårdslöst att lägga upp undervisningen så att man inte har bättre kontroll på eleverna? Som Nevilles vårdnadshavare - må så vara att skadan genom magi snabbt kan repareras - hade jag varit mindre lycklig över upplägget på undervisningen. Å andra sidan finns alltid en risk för fysiska skador vid idrottsutövning. 
 
Efter Nevilles skada snor Malfoy Nevilles minnesallt (ett magiskt objekt som påminner om att man har glömt något), vilket provocerar Harry så till den grad att han struntar i madame Hoochs order om att ingen får flyga medan hon tar Neville till sjukhusflygeln. Genom ett sagolikt 15 metersdyk räddar han minnesallten, som Malfoy slängt iväg uppe i luften, och "besegrar" därigenom Malfoy. Denne är såklart allt annat än nöjd över detta, och utmanar Harry på midnattsduell. Harry, som har en viss tendens att låta känslorna fatta besluten, är inte sen att ställa upp. Naturligtvis blir han lurad och istället för att möta Malfoy får han tillsammans med Ron, Hermione och Neville fly från vaktmästaren, mr Filch. I sin iver att komma undan honom slutar det med att de låser in sig i ett rum med den trehövdade hunden Fluffy, som inte direkt är en hund man vill klappa.
 
Ärligt talat, hur tänkte Dumbledore här? Okej, han vill skydda ett värdefullt magiskt objekt (vilket Harry listar ut redan här - ibland är han inte helt korkad änd¨). Det är fint. Men att skydda den med hjälp av en livsfarlig hund, som eleverna kommer in till genom en så simpel trollformel att en förstaårselev, som varit på skolan i en dryg vecka, klarar av den? Way to go, Dumbledore. Här har vi uppenbara brott mot Skollagens regler om att säkerställa en trygg skolmiljö, och frågan är om vi inte dessutom har brott enligt brottsbalken. I 3 kap. 9 § BrB hittar vi brottet framkallande av fara för annan; "Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år." I vår situation är det ren tur att eleverna hinner ut innan de har hunden på sig. Grov oaktsamhet förutsätter vanligtvis, inom straffrätten, ett medvetet, otillåtet risktagande. Dumbledore vet mycket väl vilken risk det medför att ha den här hunden på skolan. I mitt tycke borde han ha vidtagit betydligt större försiktighetsåtgärder - det finns inte på kartan att en av tidernas största trollkarlar inte skulle kunna hitta ett säkrare sätt att låsa dörren på, om det nu var helt nödvändigt att ha hunden på skolan. 
 
Vad tycker ni - var Fluffy ett nödvändigt risktagande, eller kunde Dumbledore ha löst det på annat sätt? Om vi förutsätter att det verkligen var helt nödvändigt att gömma stenen på Hogwarts för att skydda den från Voldemort - är det okej att riskera elevernas liv för att hindra att de riskerades i än högre utsträckning för det fall att Voldemort kommit till makten igen? Mer moraliska än juridiska frågor här, men de går inte alltför sällan hand i hand.
 
Nästa vecka blir det fler säkerhetsproblem, när ett troll tagit sig in i slottet!
 
 

Midnattsduellen

4 Läs mer >>
Ny vecka, nya analyser! Innan vi tar klivet in genom den där härliga järneksdörren till Hogwarts vill jag tacka för smarta synpunkter på det förra inlägget. Det är helt klart många juridiska oklarheter kring försäljningen av Bertie Botts bönor. Vidare vill jag uppmärksamma er på att detta är ett dubbelavsnitt - inlägget täcker både kapitel 7 och kapitel 8. Detta beror på att jag för första gången kände att det inte direkt flödade av juridik i ett kapitel.
 
Så,vi har anlänt till Hogwarts och vad passar då bättre än att vi gör ett första besök i skollagen? I 5:3 SkolL finns en bestämmelse om att elever ska tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet. Man skulle möjligen kunna ha synpunkter på om detta är uppfyllt när rektorn uttryckligen varnar för den förbjudna skogen och menar att en korridor i skolbyggnaden bör undvikas om man inte "vill dö en mycket plågsam död". Det är visserligen fint att han varnar för detta, men det är trots allt 11-åringar vi har att göra med. Frågan är om en varning verkligen är tillräcklig för att säkerställa tryggheten på ett tillräckligt sätt.
 
Kort efter ankomsten till Hogwarts får vi stifta bekantskap med professor Snape. Denna karaktär kan man ju efter att ha läst hela serien ha väldigt delade åsikter om, men inledningsvis beter han sig enkelt uttryckt som ett svin. Även om han snabbt utser Harry till sitt personliga hatobjekt får vi också veta att det inte är något nytt att han beter sig otrevligt. Min kärlek till Dumbledore till trots måste jag därför ifrågasätta att han låter Snape undervisa (jo, jag vet att det finns skäl till det och är en del av "the greater good"-planen). Enligt 6:5 SkolL har huvudmannen (vilket då i och för sig kan vara skolans styrelse och inte enbart rektorn) en skyldighet att se till att personalen uppfyller de regler som finns i 6 kap. SkolL, som har till syfte att motverka kränkande behandling. Enligt 6:9 SkolL får personalen inte utsätta eleverna för kränkande behandling. Bara under Harrys första vecka blir han förolämpad av Snape och dessutom hotad av vaktmästaren Filch. Så, handen på hjärtat - Hogwarts är på många sätt en drömskola, men i vissa avseenden ger ledningen intryck av att vara så slapp att man skulle kunna tro att de tagit lektioner hos ledningen för Lundsberg.
 
Har ni fler bestämmelser i SkolL som ni tycker är aktuella redan nu? Är det okej att riskera elevers trygghet och välmående för att man personligen har skäl till att vilja ha kvar vissa lärare? Fritt fram att diskutera!
 
Vi ses i Midnattsduellen nästa vecka!
 
 
 
 

Sorteringshatten och ...

8 Läs mer >>
I'm back! Återigen från ett tåg, vilket kändes som rena måstet med tanke på vad som händer i detta kapitel. Yes, ni vet vad som gäller - det är dags att bege sig till Hogwarts! I det här avsnittet ska vi analysera om det verkligen är helt okej att sälja godisbönor i alla smaker till 11-åringar utan att informera om exakt vilka smaker det kan bli fråga om. Jag bjuder också på en analys över det skadeståndsrättsliga ansvaret för råttor. Enjoy!
 
Bertie Botts bönor i alla smaker är ju lite av THE candy i trollkarlsvärlden (chokladgrodorna får ursäkta). Med bönor i alla smaker menas verkligen alla smaker, som Ron har vänligheten att informera Harry om innan Harry sätter tänderna i den första bönan. Bland lite mindre fräscha smaker som nämns återfinns lever och komage, och senare  i boken stöter vi på öronvax. Ingenting jag personligen känner mig sådär taggad på (ett tag såldes såna här bönor IRL, men jag vill minnas att den värsta smaken var tomat). Hur ska vi se rättsligt på försäljningen av såna här "godsaker"? Tja, det är nog inget problem enligt produktsäkerhetslagen i alla fall. Varor får inte säljas om de medför en risk för personers liv och hälsa. Bönorna verkar dock inte medföra några direkta hälsofaror, mer än tillfälliga och, kan det förväntas, övergående äckelkänslor. Däremot kan det diskuteras om det inte står i strid med god marknadsföringssed, 5 § marknadsföringslagen, att inte tydligt upplysa köparna vad som omfattas av alla smaker. Att man riskerar komage-smak känns som något man bör upplysa om, och underlåtenhet att göra så skulle kunna resultera i ett åläggande att framöver lämna information enligt 24 § marknadsföringslagen. Detta är en rent näringsrättslig sanktion, vilket innebär att den enskilt drabbade konsumenten inte kan få någon ersättning för obehaget. Visserligen skulle produkten kunna tolkas som felaktig om smakerna är så orimliga att de avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta, men felaktigheten i sig medför ingen rätt till skadestånd om ingen skada kan påvisas. Dock är det möjligt att köpet skulle kunna hävas, så att den stackars drabbade parten åtminstone fick tillbaka pengarna för köpet.
 
Nåväl, Harry verkar inte lida några trauman av de något äckliga bönorna. Någon som istället lider en faktisk personskada är Gregory Goyle, som när han försöker sno godis av Harry och Ron blir biten i fingret av Rons råtta Scabbers. Skulle Goyle kunna kräva ersättning av Ron för detta? (SPOILER ALERT - skulle sannolikt ha bättre chanser genom att kräva skadestånd direkt av den sabla råttan...). En personskada har uppstått, vilket är ersättningsgillt om skadan orsakats genom vårdslöshet, 2:1 skadeståndslagen. Vad gäller ansvar för djur så finns, åtminstone vad gäller hundar, ett strikt ansvar. Med strikt ansvar menas att man får ansvara för uppkommen skada oavsett om man klantat sig eller inte. Det är dock tveksamt om detta kan analogiseras till att också gälla andra djur, såsom råttor. Troligen inte. Frågan är då om Ron varit culpös (=vårdslös, oaktsam) som inte haft bättre kontroll på sin råtta. Jag ser både argument för och emot det. Å ena sidan kan man tycka att djur med fördel bör hållas i en bur. Å andra sidan har Scabbers (oss veterligen) inte tidigare varit aggressiv (som råtta åtminstone...) och det kanske därigenom var svårt för Ron att förutse attacken. Goyle kom dessutom in objuden i vagnen och gav inte Ron någon tid att hinna kontrollera Scabbers. Min bedömning är att även om Ron skulle anses ha varit vårdslös, bör skadeståndet jämkas med hänsyn till att Goyle de facto var på väg att snatta godis och därigenom själv var medvållande till Scabbers attack.
 
Vad tycker ni - borde marknadsföringen av Bertie Botts bönor vara tydligare och borde Ron ha bättre koll på sin råtta? Öppet för diskussion!
 
Nästa vecka är vi ÄNTLIGEN på Hogwarts och jag ska göra mitt bästa för att hitta juridiska problem hos sorteringshatten!
 

Resan från perrong ni...

7 Läs mer >>
Äntligen kommer den! Jag förstår att ni väntat med spänning på den rättsliga analysen av detta kapitel. Det är ingenting emot hur mycket jag sett fram emot att skriva det. Jag ska inte hålla er på halster längre - här har ni den juridiska analysen av kapitel 5, med fokus på vår favoritbank - Gringotts Wizarding Bank.
 
Jag vill inleda med några kommentarer på det Hagrid säger om att Gringotts är den enda trollkarlsbanken som finns. Detta är förvisso kanske mer en ekonomisk än en juridisk kommentar, men är inte det lite märkligt? Det moderna bankväsendet bygger mycket, som jag förstått det, på att bankerna lånar pengar av varandra. Ska vi tolka det faktum att Gringotts är den enda banken som att bankväsendet fungerar på ett annat sätt än våra banker, och att Gringotts - tack vare de minst sagt giriga svartalfer som driver banken - själva har tillgångar som fullt ut täcker utlåningsverksamheten? Eller är trollkarlsvärlden så underutvecklad att den alls inte ägnar sig åt utlåningsverksamhet, utan endast har inlåningsverksamhet och tillhandahåller bankkonton mot en avgift? Det ter sig osannolikt, inte minst med tanke på svartalfernas girighet och det faktum att utlåning normalt är det banker tjänar stora pengar på. Omständigheter i senare böcker (som jag återkommer till) tyder även på att utlåning förekommer.
 
Ur en konkurrensrättslig synpunkt ter det sig minst sagt beklagligt att det bara finns en bank. I den mån utlåning förekommer vill jag inte ens tänka på vilka ockerräntor som måste förekomma. Det är visserligen inte olagligt att vara ensam på en marknad, men det tål att funderas på anledningen till Gringotts monopolställning. Är de helt enkelt så kompetensmässigt överlägsna att de med schyssta medel trängt undan all eventuell konkurrens, eller har de kanske använt sig av några otillåtna metoder som kan falla in under missbruk av dominerande ställning i konkurrenslagens 7 §? Med tanke på de stundtals ganska motbjudande beteende svartalfer visar prov på senare i serien skulle det inte förvåna mig det minsta om så var fallet. Det tål även att tänkas på om ministeriet, i syfte att skydda insättarna, har några lagar som reglerar bankverksamheten. Den vägen skulle man i och för sig kunna ställa upp förbud mot t.ex. ockerräntor.
 
Både vad gäller Harrys uttag av pengar och de avtal han ingår när han därefter köper sin trollstav, kurslitteratur, kittel etc. vill jag lyfta frågan om omyndigs rätt att ingå avtal. Harry är vid tillfället 11 år, och myndighetsåldern är 17. Om en omyndig person har tillgångar ska dessa normalt förvaltas av förmyndaren, vilket som huvudregel är föräldrarna (Föräldrabalken 10 kap, 2 §). Eftersom Harrys föräldrar är döda borde "rätten", vilket här väl närmast får antas vara någon enhet under trolldomsministeriet, ha utsett en förmyndare (jämför Föräldrabalken 10 kap 5 § 1 st). Omyndiga får normalt inte ingå avtal eller på annat sätt råda över in egendom enligt Föräldrabalken 9 kap 1 § 1 st. Detta gäller dock inte om avtalet godkänts av förmyndaren, Föräldrabalken 9 kap 6 § 1 st. Om Hagrid har blivit utsedd till förmyndare - vilket vore ett något märkligt val - är uttaget av pengar och köpavtalen inget problem. Jag är dock mycket tveksam till om så är fallet. Nu är det förvisso fråga om avtal till relativt låga värden (trollstaven kan omräknas till ca 500 kr, de andra sakerna vet vi inte priset på), vilket skulle kunna tala för att det föreligger underförstådda samtycken till att Harry ingår avtalen. Frågan kvarstår dock vem det är som egentligen har gett samtycket till att Harry mer eller mindre själv ingår avtalen. Nu är visserligen Harry redan vid 11 års ålder väldigt mogen och motstår - med viss hjälp av Hagrid - alla lockande prylar, men vad hade hänt om han, medan Hagrid tar sin "styrketår" på puben, hade spenderat alla pengarna på en kvast? Hade Hagrid haft möjlighet att godkänna avtalet (eller förhoppningsvis krävt återgång av prestationerna)?
 
Öppet för diskussion om Gringotts ställning, Harrys möjlighet att ingå bindande avtal, förmyndarrollen och andra juridiska aspekter ni tänkt på i kapitel 5! 
 
 
 

Diagongränden