Cornelius Fudge

Kära läsare,
 
Efter en lång härlig sommar är bloggen tillbaka! Sommaren har gått i 110 med massor av sol, bad, golf, läsning och lagom mycket jobb. Tyvärr alltför lite bloggande, men nu är det snart höst, kvällarna blir kortare och det lämpar sig utmärkt att återigen fundera lite lagom mycket på juridik och Harry Potter. Ni har väl för övrigt inte missat trailern till den nya Fantasic Beasts-filmen, med premiär i november? Jag är galet peppad - inte minst inför vilka juridiska problem man ska lyckas hitta!
 
Jag vill tillägna det här kapitlet mina vänner Li och Hanna, som förutom att vara två av landets största HP-nördar nyligen fyllt, respektive idag fyller, 30 år! Med detta sagt slänger vi oss in i nästa kapitel. Enter, Cornelius Fudge. A.k.a en av de mest avskydda karaktärerna, a.k.a. den magiska världens svar på Donald Trump.
 
Kapitlet inleds med att våra huvudkaraktärer har lite lagom mycket ångest över att tro sig ha upptäckt att deras hjälte Hagrid släppt löst ett livsfarligt monster på skolan. Jag vill redan på kapitlets första sida uppmärksamma er på en skön foreshadowing av Hermiones framtida karriär som magisk jurist (pun intended), "Dolder kan ha fått tag i fel person... Kanske det var ett annat monster som angrep folk...". Här använderHermione verktyg 1A i en skicklig försvarsadvokats låda; konsten att så tvivel. Tyvärr vinner hon för stunden ingen större sympati hos Harry och Ron, but still still. Hermione har rätt även när hon själv tror att hon har fel.
 
Knappt ett kapitel i Harry Potter utan att brott begås, så det dröjer såklart inte många sidor innan vi har ett nytt sådant att undersöka. Denna gång har någon tagit sig in i Harrys sovsal och så att säga skapat kaos. Alla Harrys tillhörigheter har slängts huller om buller och det visar sig till slut att den nu så berömda dagboken är borta. Nu vet ju vi som läst hela boken - spoiler alert - att den skyldiga är förstaårselev och därmed långt från straffmyndig, men om vi bortser från det, hur skulle detta brott rubriceras? Denna situation lämpar sig utmärkt för en diskussion om gränsdragningen ringa stöld (tidigare snatteri) och stöld av normalgraden. Om en gärning som uppfyller kriterierna för stöld (att olovligen ta "vad annan tllhör med uppsåt att tillägna sig det", se 8 kap. 1 § brottsbalken) är den att rubricera som ringa om det ekonomiska värdet är begränsat och omständigheterna i övrigt inte medför att brottet ändå är att se som brott av normalgraden. 
 
Om vi utgår från det stulnas värde pratar vi alltså om stöld av en dagbok, vars ekonomiska värde i sig vanligtvis inte har något större ekonomiskt värde. Givet vem dagboken ursprungligen tillhört skulle ju detta dock kunna diskuteras... I svensk rätt går den ekonomiska gränsen för ringa stöld för närvarande vid 1 000 kr. Går man in på en butik och plockar på sig grejer för t.ex. 750 kr och lämnar utan att betala är det som utgångspunkt allså fråga om ringa stöld, och då stannar påföljden normalt vid dagsböter. Tar man däremot grejer för 1 250 kr är det fråga om stöld. Är det första gången man gör dumheten klarar man sig oftast med villkorlig dom och böter, medan man riskerar att landa in på kåken om man gör om dumheten. I detta fall har vi dock försvårande omständigheter förutom det oklara värdet på dagboken, och det är att stölden begåtts genom ett olovligt intrång bland en privatpersons högst personliga tillhörigheter. Vi vet dessutom att det inte tycks ha varit fråga om någon spontanhandling, utan ett situation där gärningspersonen väntat tills sovsalen varit tom och då passat på. Sådan form av "förslagenhet" brukar normalt medföra att omständigheterna totalt sett inte är sådana att brottet kan ses som ringa. I detta fall skulle jag som domare med största sannolikhet rubricera stölden som brott av normalgraden. Det kan även sägas att gärningspersonen ifråga möjligen skulle åberopa nöd i detta fall, men det tänkte jag återkomma till i senare kapitel när vi fått veta vem gärningspersonen är och vad som föranledde brottet.
 
Vi går vidare och så gör han entré då, den brittiska trollkarlsvärldens i alla fall på pappret mäktigaste man; trolldomsministern Cornelius Fudge. Tyvärr gör han inte direkt någon entré i positiv bemärkelse, utan far in och bjuder på en sällan skådad uppvisning i rättsosäkert beteende genom att helt sonika skicka Hagrid till trollkarlsfängelset Azkaban som en "precaution". Alltså... What. The. Fuck. När man läste detta för första gången som typ tioåring blev man instinktivt upprörd, mest baserat på att man ju gillade Hagrid (vilket såklart berodde på att Harry gillar Hagrid). Idag kan man däremot se det på ett helt annat sätt och bli än mer upprörd.
 
För det första är det naturligtvis minst sagt tveksamt att gripa någon i princip enbart på att denne tidigare begått brott. I detta fall kan jag i och för sig förstå varför Hagrid blir misstänkt; han finns i nära anslutning till en brottsplats där personer blivit angripna på ett mycket speciellt sätt, ett sätt som såvitt känt inte förekommit sedan han själv femtio år tidigare relegerats för brott begångna på identiskt sätt. Att Hagrid är intressant för utredningen är med andra ord, givet hur situationen tett sig för Fudge, förståeligt. För en svensk polis/åklagare hade det säkerligen räckt för att plocka in honom på förhör. Enligt svensk rätt är man dock inte, såvida synnerliga skäl inte föreligger, skyldig att stanna kvar på polisförhör längre än sex timmar. Ska man hållas kvar längre än så krävs i första led att åklagare fattar beslut om anhållande. För att så ska få se krävs enligt huvudregeln att personen som ska anhållas är på sannolika skäl misstänkt för ett brott som det är föreskrivet ett års fängelse för, samt att det föreligger antingen risk att personen undandrar sig lagföring eller straff (s.k. flyktfara), undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning (s.k. kollusionsfara) eller fortsätter sin brottsliga verksamhet (s.k. recidivfara). Vissa undantag finns från detta som i och för sig skulle kunna tillämpas i detta fall givet brottens allvarlighet (den som är intresserad hänvisas till 24 kap. rättegångsbalken), men något förenklat krävs det normalt att man åtminstone har någon form av bevisning som knyter den frihetsberövade personen till de aktuella brotten.
 
Härtill kommer att om åklagaren anhållit någon har åklagaren ca tre dagar på sig att bestämma om personen ska släppas, eller om den ska begäras häktad. En häktningsframställan lämnas in till tingsrätt, som sedan prövar om det finns tillräckliga skäl för att hålla personen fortsatt frihetsberövad. Här kan vi alltså konstatera ytterligare märkligheter med trollkarlsvärlden. För det första verkar man inte ha någon klar uppdelning mellan vad som närmast får liknas vid politiker (såsom Fudge) och vad som närmast är att jämställa med poliser (aurorer). Vidare verkar inte finnas någon som helst kontrollmekanism (jämför det svenska systemet där åklagare alltså anhåller, tingsrätten prövar detta beslut vid häktningsförhandling, och tingsrättens beslut kan överklagas till hovrätt). Inte heller finns någon uppdelning mellan häkten och fängelsen, men här ska det nog i ärlighetens namn sägas att det även i dagens mugglar-Sverige oftast brukar vara värre att sitta häktad än att avtjäna fängelsestraff på anstalt. Det här är egentligen seriens första inblick i hur annorlunda, och ofta ganska rättsosäkert, uppbyggd trollkarlsvärlden är. Vi kommer att återkomma till detta i framtida inlägg.
 
Nu tar vi helg - förhoppningsvis långt från landets alla häkten - och inom en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid är jag tillbaka med "Aragog"!
 

Rise like a Phoenix! (Aka Polyjuice-elixiret)

973 dagar senare
The resurrection stone has been found, fenixen har återfötts ur askan och så vidare. Plötsligt händer det, och att det gör det just nu kan ni tacka min gamla notariekollega Maria och Svenska Akademien för (den såg ni inte komma!). Efter 973 dagars tystnad har denna blogg alltså återuppstått. Under dessa 973 dagar har en hel del hunnit hända. Jag har uppenbarligen blivit 973 dagar äldre och visare, och därutöver har jag slutfört min tingsmeritering i Solna tingsrätt, blivit antagen till den s.k. assessorsutbildningen (domarbanan), slavat ett år i Svea hovrätt och nu, det senaste året, varit tingsfiskal i Södertörns tingsrätt. Det sistnämnda betyder på begriplig svenska att jag är lite mer domare än notarierna är och lite mindre domare än rådmännen (ordinarie domare). Titlar hit och dit, förhoppningsvis är jag i alla fall en lite bättre jurist än sist ni läste den här bloggen. Sedan ett år tillbaka extraknäcker jag också som sekreterare (varken ständig eller oanstädig sådan) i Riksidrottsnämnden, som är idrottens motsvarighet till Högsta domstolen. Jag har kvar en ohälsosam kärlek till sakrätt och försöker alltjämt att få några studenter per termin att dela denna passion. Vissa strider måste man ta även om man är dömd att förlora.
 
Jaja, kom till saken, tänker ni nu. Vi vill höra om HARRY POTTER, inte läsa din CV. Tålamod folk, tålamod! Först den fina historien om hur bloggen återuppstod. I tisdags var jag på en konferens för kvinnliga advokater och domare på Grand Hotel (det går bra nu!), och sprang på min gamla notariekollega Maria. Det framkom relativt snabbt att Marias starkaste minne av mig (måste varit så sjukt anonym på jobbet!?) var att jag drev en jättebra blogg, och tyckte att jag borde starta den igen. Jag försökte väl skratta bort detta lite men blev där och då lite sugen. Denna roliga lilla episod följdes igår samt idag upp av att jag såg diverse inlägg i debatten runt Svenska Akademien där vissa - mestadels jurister, surprise surprise - tyckte att Akademien borde ha en jurist som ledamot igen för att undvika sådana här kaossituationer i framtiden. (Möjligen har man en liten övertro på jurister. Å andra sidan kan det knappast bli mycket sämre än det är just nu). I samband med detta lanserade jag skämtsamt min egen kandidatur (Kungen, du behöver inte göra dig besväret och ringa), efter att ha dragit mig till minnes att den här bloggen ju en gång i sin begynnelse hyllades i DN:s kulturdel (min karriär peakade vid 22 års ålder). Flera associationer till denna fina gamla relik inom loppet av några dagar - it must be a sign! Så, här är vi nu. Ni har väntat länge, om än inte TWELVE YEARS! IN AZKABAN! Så, without further ado, dyker vi ner där jag lämnade er. Harry Potter och hemligheternas kammare, kapitel 12. Polyjuice-elixiret.
 
Hur mycket är 50 galleoner - straffet för att förtrolla din bil!
Vi återfinner vår älskade trio inför studande jul på Hogwarts, där de i vanlig ordning inte är främmande för att tumma på ett par skolregler (eller femtio, som Hermione nervöst påpekar) för att rädda världen. Det har blivit dags att brygga the very famous polyjuice potion, i hopp om att avslöja Draco Malfoy som Slytherins arvtagare. Jag har tappat räkningen på hur många brott våra hjältar tvingas begå i detta nobla syfte, men det här att droga ner Crabbe och Goyle, stoppa in dem i en garderob och plocka av dem några hårstrån är faktiskt ingenting jag rekommenderar att ni gör. Risken är stor att ni landar in i min rättssal.
 
Nåväl, väl inne i Slytherings uppehållsrum, förkläda till Crabbe och Goyle, får Ron och Harry höra ett och annat intressant. Detta gäller inte minst ur juridisk synpunkt, då Malfoy uppmärksammar dem på att Rons pappa Arthur dömts att betala 50 galleoner i böter för att ha förtrollat den mugglarbil som Ron och Harry olyckligt nog kraschade in i ett piskande pilträd några månader tidigare. Här har vi faktiskt en ovanligt tydlig juridisk referens! Om nu någon trodde annorlunda kan jag informera om att det, mig veterligen, inte finns någon motsvarande bestämmelse i svensk straffrätt som uttryckligen förbjuder att man förtrollar en bil så den kan flyga. Det finns dock en stor mängd regler om vad bilar måste vara utrustade med och man ska vara försiktig med att montera på alltför obskyra saker själv - förser man till exempel ett fordon med tillbehör som inte godkänts av behörig myndighet kostar det 500 kr i penningböter. Än värre kan det gå för 15-åringen som trimmar moppen så den går i mer än 45 km/h. Det innebär nämligen att moppen plötsligt klassas som en motorcykel, vilket som bekant kräver körkort för motorcykel för att få köras. En 15-åring som stoppas på en trimmad moped kan se framemot en dom på olovlig körning och 30 dagsböter. En galleon har i Harry Potter-fandomen beräknats motsvara ca 70 kronor, vilket alltså ger oss en bötessumma på 3 500 kr för Arthur. Utifrån att den högsta summan som kan utdömas i penningböter i svensk rätt är 4 000 kr (10 000 kr om det är flera förseelser som slås ihop) framstår denna summa som förvånansvärt rimlig - möjligen något hög med beaktande av inflationen från 1992...
 
Husrannsakan hos Lucius Malfoy
Vi går vidare till nästa juridiska betraktelse. Efter att ha hånat Arthur Weasley avslöjar Malfoy att Trolldomsministeriet gjort en husrannsakan hemma på hans pappas, Lucius Malfoys, herrgård. Att detta skulle inträffa var något som det hintades om redan i början av boken, och jag hänvisar här till blogginlägget "Inköpsturen" för en genomgång av reglerna om husrannsakan. I samband med det inlägget, som skrevs när jag själv var helt färsk i domstolsvärlden, ifrågasatte jag om det verkligen fanns skälig misstanke om att Lucius Malfoy skulle ha begått brott. Min bedömning var då att Trolldomsministeriets alla husrannsakningar generellt sett framstod som fishing expeditions, men att efter att Harry berättat för Arthur Weasley om vad han hört Lucius Malfoy se och göra (försöka kränga förbjudna föremål till mr Borgin) kunde man argumentera för att tillräckligt konkreta misstankar förelåg. Efter snart fyra år i domstol och mängder av häktningsförhandlingar - där beviskravet är sannolika skäl, som ligger över skälig misstanke - är jag ganska övertygad om att jag själv hade ansett att det fanns skälig misstanke och en husrannsakan därmed skulle vara okej. Detta dock förutsatt att straffet för innehav av svartkonstföremål kan bli så högt att det framstår som rimligt med en husrannsakan när man ställer det i relation till vilket integritetsintrång det trots allt innebär. Eftersom svartkonstföremål i vissa fall dock verkar kunna medföra dödlig utgång bör man dock kunna jämställa det med misstankar om innehav av t.ex. skjutvapen. Min prognos är alltså att jag som åklagare eller domare hade godkänt husrannsakan i detta fall - oaktat om den misstänkte hetat Lucius Malfoy eller varit en tidigare ostraffad och till synes rederlig person. 
 
Får vi vänta 973 dagar till nu?
Det var allt för idag, och jag förstår att frågan nu infinner sig; får vi vänta 973 dagar till på nästa kapitel, "Den hemliga dagboken"? Svaret är nej. Jag kommer inte göra några utfästelser om när nästa inlägg kommer (efter det litterära storverk detta inlägg är kanske kungen trots allt ringer!), men jag har redan idéer om vad det ska avhandla. Jag hoppas att ni kommer tycka det är värt väntan!
 
Until then - peace, love, law and Harry Potter!
 
 

Skriften på väggen

Det känns skönt att kunna hålla ett löfte - ni slapp vänta tre månader på det här inlägget! Till min förvåning märkte jag dessutom att jag faktiskt hade en del läsare kvar, det långa uppehållet till trots. Tack! Jag ska inte hålla er på sträckbänken längre, utan vi slänger oss in i det nionde kapitlet i Hemligheternas kammare - Skriften på väggen.
 
Sist lämnade vi ju stackars mrs Norris (må så vara att det är världens mest osympatiska katt, det är fortfarande en katt) förstenad och uppspikad på väggen. Kapitlet inleds med att mr Filch kommer till brottsplatsen och ser sin älskade katt. Han reagerar som de flesta djurägare nog skulle göra. Total panik. Det går inte många sekunder innan anklagelserna far ur honom med ljusets hastighet och naturligtvis är det Harry som står i blickfånget (han har en imponerande förmåga att alltid hamna i skottgluggen). I samma andetag lyckas Filch, inför mer eller mindre hela skolan, häva ur sig både att Harry har dödat mr Norris och att Filch i sin tur ska döda Harry.
 
Ja hörrni, var ska vi ens börja i detta? Det här är ju rena drömmen för en åklagare. Både potentiellt förtal och olaga anklagelse! Dessutom riktat mot en 12-årig pojke som inte gjort mer än haft oturen att vara först på plats. Förutom att det här är en dröm för en åklagare är det också ett lysande tillfälle för att lite pedagogiskt gå igenom vad som kan beaktas påföljdsmässigt vid brott - för visst kan man ändå lite grand förstå Filch. Inte försvara, men förstå, när han i affekt och sorg häver ur sig diverse dumheter.
 
Vad först gäller själva skuldfrågan så föreligger olaga hot "om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom". Påföljden är böter eller fängelse i högst ett år. De konkreta omständigheterna applicerat på detta ger oss att Filch har "hotat med brottslig gärning" genom att skrika att han ska döda Harry. Vidare så krävs att detta har varit "ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan" för i detta fall Harrys egen säkerhet till person, d.v.s. hans liv. Här tänkte jag passa på att uppmärksamma er på innebörden av ordet ägnat. (Om ni bara visste hur många sidor man kan skriva om detta lilla ord... jag ska berätta för er om det vid något annat tillfälle). Inom ramen för bestämmelsen om olaga hot innebär detta att den utsatte inte de facto måste ha blivit rädd, utan det räcker att hotet är sådant att den hotade typiskt sett upplever fruktan. Att Harry, som är en modig gryffindorare och omgiven av i princip hela skolan, kanske inte känner att det är någon större risk att Filch de facto kommer döda honom spelar alltså ingen roll. Att uttycka att man ska döda någon är typiskt sett ett sådant hot som gör den hotade rädd och därför kan Filch dömas för olaga hot.
 
Vi går vidare till nästa brott, förtal. Om jag inte missminner mig helt har vi haft det uppe flertalet gånger i bloggen tidigare och trenden fortsätter - Hogwarts verkar inte vara sämre än vilken svensk högstadieskola som helst när det kommer till detta brott. Förtal kan ibland vara ett ganska knivigt brott eftersom man ofta får bedöma om någons ord utgör ett klandrande av någon annans leverne, men här är det faktiskt enkelt. Förtal föreligger om någon utpekar annan som brottslig i sitt leverne på ett sätt som är ägnat att utsätta offret för andras missaktning. Här pekar Filch ut Harry som en mycket allvarlig djurplågare (dock inte som mördare eftersom mord endast kan begås mot människor, se 3 kapitlet 1 § brottsbalken) inför hela skolan. Mindre lyckat. Man kan förvisso undgå ansvar, om det 1) var försvarligt att lämna uppgiften och 2) den antingen var sann eller det fanns skälig grund för den. Jag har svårt att se att Filch, hans upprörda tillstånd till trots, skulle komma undan på detta. Han hade egentligen inget som helst stöd för att Harry var skyldig till brottet, annat än att Harry - i likhet med flera hundra andra studenter - befann sig på platsen. Med andra ord var det inte försvarligt att lämna uppgiften, den var bevisligen inte sann och det fanns knappast någon skälig grund för Filch att tro att Harry hade haft ihjäl eller skadat hans katt. Ridå ner.
 
Nästa fråga är om förtalet ska anses som grovt, vilket kan medföra att påföljden kan bli fängelse och inte bara böter. Vad som talar för detta är framför allt att anklagelsen skett inför hela skolan (vilket enligt JK Rowlings inte helt pålitliga beräkningar innebär ca 1000 studenter) och därmed fått stor spridning, samt att det är ett relativt allvarligt brott Harry anklagas för. Exempel från praxis på när förtal bedömts som grovt är t.ex. när sexfilmer på ex har visats upp eller spridits (se t.ex. NJA 1992 s. 594 och nu senast Högsta domstolens dom den 16 mars 2015 i mål T 5670-13). Jag tror att Harrys fall faktiskt är i gränslandet och skulle kunna falla olika ut beroende på domare. Med hänsyn till att brottet även begås mot en ung person av en person som i egenskap av skolpersonal ska vara någon den unge kan lita på är jag personligen beredd att betrakta gärningen som grovt förtal, men som sagt - jag kan tänka mig att detta ligger i gränslandet.
 
 
Nästa steg är då att bestämma påföljd för de här brotten, och det är nu det blir intressant! Första steget i den bedömningen (ni som är jurister och har järnkoll på detta får ursäkta, men det är viktigt att läsarna utan juridiska kunskaper får en chans att hänga med!) är att bestämma ett s.k. straffvärde. Med det innebär enkelt uttryckt att man bestämmer vart på straffskalan brotten ska placeras. Olaga hot kunde som sagt leda till böter eller fängelse i högst ett år. För att veta vart på den skalan vi ska vara får vi titta lite mer på omständigheterna kring brottet, och hur liknande fall bedömts i praxis. Allmän vägledning ges också i 29 kapitlet 1 § brottsbalken, där det framgår att "vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person".
 
Vi kan först konstatera att det rör sig om ett hot utan inblandning av vapen, vilket talar för att det rör sig om ett ganska lindrigt brott på skalan (typiskt sett är det värre att man skriker "jag ska döda dig!" samtidigt som manhåller ett skarpladdat vapen mot offret än att man bara använder ord). Det har dessutom bara rört sig om en isolerad händelse (jämför fall där offret under en längre tid får utstå upprepade hot). I 29 kapitlet 3 § brottsbalken finns vidare en uppräkning av särskilda faktorer som ska beaktas i förmildrande riktning för den som begått brottet. Av intresse här är första punkten, där det framgår att det ses som förmildrande att brottet föregåtts av någon annans uppenbart kränkande beteende. Denna bestämmelse tar sikte på provokation och typfallet är att någon genom kränkande ord etc. provocerat fram en misshandel från den som blivit provocerad. Så är inte riktigt fallet här - offret, Harry, har ju inte gjort någonting alls - men jag tror ändå att man kan snegla på den här bestämmelsen. Notera ordalydelsen någon annans kränkande beteende - det behöver alltså inte vara offret som har begått "provokationen". Helt klart är att någon här begått ett allvarligt fall av djurplågeri mot hans katt. Försvårande är dock att hotet riktats mot en mycket ung person (som sagt, 12 år!) som befunnit sig i en miljö där han ska kunna känna trygghet - inte minst i förhållande till de ganska få vuxna som finns på Hogwarts. "Standardpåföljden" för ett olaga hot vid enstaka tillfälle och utan inblandning av vapen brukar vara ca 50 dagsböter. Jag tror att Filch med beaktande av alla försvårande och förmildrande omständigheter skulle landa ungefär där, eller möjligen på 60-70 dagsböter. (Observera att det här med antal böter inte är någon exakt vetenskap, även om domstolarna för enkelhetens och rättssäkerhetens skull gärna sneglar på tabeller och sammanställningar). Till detta ska läggas (det grova) förtalet. För grovt förtal kan som sagt dömas till fängelse men i och med att denna gärning ligger på gränsen mellan förtal och grovt förtal skulle jag tro att även detta brott skulle stanna på bötesnivå (en snabb genomgång av underrättspraxis visar att brott på fängelsenivå motsvarande 1 månad framför allt är aktuellt när sexuella bilder sprids utan samtycke på porrsidor och liknande). Mellan tummen och pekfingret tror jag att det skulle röra sig om ca 100 dagsböter.
 
Jahapp, då är det väl bara att klappa ihop detta och döma ut 180 dagsböter tänker den matematiskt kunnige. Om det vore så enkelt! Här ska det nämligen, som alltid vid flerfaldig brottslighet, ges straffrabatt. Remember people, ska ni begå brott så gör det i ett sammanhang! (Tycker ni detta verkar helt sjukt och vill ha rimliga förklaringar till varför systemet ser ut såhär så hänvisar jag till t.ex. justitierådet Martin Borgekes utmärkta bok "Att bestäma påföljd"). Praxis är att det lägsta straffet halveras, så vi landar alltså på 100+40=140 dagsböter. Ändå relativt hårt för dessa i vredesmod utslängda anklagelser. På detta kan nog Harry om han så önskar dessutom få ut kränkningsersättning på ca 5 000 - 10 000 kr, så som sagt - ett tämligen dyrt vredesutbrott för Filch. Den totala summan avgörs av hur stor respektive dagsbot blir, vilket beror på hans inkomst. JK Rowling, jag vill ha uppgifter om lönesättningen på Hogwarts NU!
 
Vi lämnar denna olyckliga episod bakom oss och innan jag lämnar er för idag så måste vi ju prata Dumbledore! Förlåt men trots denne mans många fel och brister (ju mer jag analyserar böckerna desto större blir dem) är och förblir han en hjälte. När Snape, det svinet, försöker dra nytta av situationen för att återigen få Harry relegerad påminner Dumbledore lugnt och sansat om att "innocent until proven guilty, Severus". Man bara MÅSTE älska en man som så naturligt slänger sig med denna straffrättsligt alldeles grundläggande grundsats - oskuldspresumtionen. Så grundläggande att den svenska lagstiftaren inte ens bemödat sig med att få ner den i lag - typ "lagar är överskattade". Författarna av Europakonventionen tyckte tydligen att det kanske ändå kunde vara på sin plats att så att säga "stating the obvious", så genom Europakonventionen (artikel 6.2) - som numera är svensk lag - har vi faktiskt på omvägar fått med denna grundläggande princip i svensk lag. Eftersom Storbritannien tillträtt Europakonventionen gäller principen även i engelsk rätt. Även om principen gäller mellan stater och dess medborgare - alltså när det offentliga utkräver ansvar från enskilda -  känns det fint att Hogwarts rektor respekterar grundläggande mänskliga rättigheter även inom ramen för en privat skola. Denna respekt för rättsprinciper ser man faktiskt inte i varje kapitel ens från den s.k. goda sidan. (Jag kommer snart till bok 3 och 4 och tänkte egentligen hålla mig tills dess men... det är ett oförlåtligt karaktärsmord på Dumbledore att han tillåter att Sirius Black slängs i fängelse på livstid utan rättegång. Det är knappt så att Voldemort himself skulle begå ett sådant övergrepp).
 
Okej, det var allt för denna gång! Ni fick bara vänta 5 veckor på detta inlägg och jag ska göra mitt bästa för att det inte ska ta längre tid än så till nästa gång - även om jag har en ganska hektisk månad framför mig. Tills dess får ni mer än gärna fundera på vad jag sagt ovan och som vanligt komma med rättelser, synpunkter, frågor och så vidare. Med detta är vi också halvvägs igenom bok 2 - woho! I nästa avsnitt ska vi stifta bekantskap med "Den vildsinta dunkaren" - until then!