lawinhp.blogg.se

Ohälsosamma mängder HP, ohälsosamma mängder juridik, allt i en härlig soppa kryddad med awesomeness.

Rise like a Phoenix! (Aka Polyjuice-elixiret)

Kategori: processrätt, rättegångsbalken, straffrätt

973 dagar senare
The resurrection stone has been found, fenixen har återfötts ur askan och så vidare. Plötsligt händer det, och att det gör det just nu kan ni tacka min gamla notariekollega Maria och Svenska Akademien för (den såg ni inte komma!). Efter 973 dagars tystnad har denna blogg alltså återuppstått. Under dessa 973 dagar har en hel del hunnit hända. Jag har uppenbarligen blivit 973 dagar äldre och visare, och därutöver har jag slutfört min tingsmeritering i Solna tingsrätt, blivit antagen till den s.k. assessorsutbildningen (domarbanan), slavat ett år i Svea hovrätt och nu, det senaste året, varit tingsfiskal i Södertörns tingsrätt. Det sistnämnda betyder på begriplig svenska att jag är lite mer domare än notarierna är och lite mindre domare än rådmännen (ordinarie domare). Titlar hit och dit, förhoppningsvis är jag i alla fall en lite bättre jurist än sist ni läste den här bloggen. Sedan ett år tillbaka extraknäcker jag också som sekreterare (varken ständig eller oanstädig sådan) i Riksidrottsnämnden, som är idrottens motsvarighet till Högsta domstolen. Jag har kvar en ohälsosam kärlek till sakrätt och försöker alltjämt att få några studenter per termin att dela denna passion. Vissa strider måste man ta även om man är dömd att förlora.
 
Jaja, kom till saken, tänker ni nu. Vi vill höra om HARRY POTTER, inte läsa din CV. Tålamod folk, tålamod! Först den fina historien om hur bloggen återuppstod. I tisdags var jag på en konferens för kvinnliga advokater och domare på Grand Hotel (det går bra nu!), och sprang på min gamla notariekollega Maria. Det framkom relativt snabbt att Marias starkaste minne av mig (måste varit så sjukt anonym på jobbet!?) var att jag drev en jättebra blogg, och tyckte att jag borde starta den igen. Jag försökte väl skratta bort detta lite men blev där och då lite sugen. Denna roliga lilla episod följdes igår samt idag upp av att jag såg diverse inlägg i debatten runt Svenska Akademien där vissa - mestadels jurister, surprise surprise - tyckte att Akademien borde ha en jurist som ledamot igen för att undvika sådana här kaossituationer i framtiden. (Möjligen har man en liten övertro på jurister. Å andra sidan kan det knappast bli mycket sämre än det är just nu). I samband med detta lanserade jag skämtsamt min egen kandidatur (Kungen, du behöver inte göra dig besväret och ringa), efter att ha dragit mig till minnes att den här bloggen ju en gång i sin begynnelse hyllades i DN:s kulturdel (min karriär peakade vid 22 års ålder). Flera associationer till denna fina gamla relik inom loppet av några dagar - it must be a sign! Så, här är vi nu. Ni har väntat länge, om än inte TWELVE YEARS! IN AZKABAN! Så, without further ado, dyker vi ner där jag lämnade er. Harry Potter och hemligheternas kammare, kapitel 12. Polyjuice-elixiret.
 
Hur mycket är 50 galleoner - straffet för att förtrolla din bil!
Vi återfinner vår älskade trio inför studande jul på Hogwarts, där de i vanlig ordning inte är främmande för att tumma på ett par skolregler (eller femtio, som Hermione nervöst påpekar) för att rädda världen. Det har blivit dags att brygga the very famous polyjuice potion, i hopp om att avslöja Draco Malfoy som Slytherins arvtagare. Jag har tappat räkningen på hur många brott våra hjältar tvingas begå i detta nobla syfte, men det här att droga ner Crabbe och Goyle, stoppa in dem i en garderob och plocka av dem några hårstrån är faktiskt ingenting jag rekommenderar att ni gör. Risken är stor att ni landar in i min rättssal.
 
Nåväl, väl inne i Slytherings uppehållsrum, förkläda till Crabbe och Goyle, får Ron och Harry höra ett och annat intressant. Detta gäller inte minst ur juridisk synpunkt, då Malfoy uppmärksammar dem på att Rons pappa Arthur dömts att betala 50 galleoner i böter för att ha förtrollat den mugglarbil som Ron och Harry olyckligt nog kraschade in i ett piskande pilträd några månader tidigare. Här har vi faktiskt en ovanligt tydlig juridisk referens! Om nu någon trodde annorlunda kan jag informera om att det, mig veterligen, inte finns någon motsvarande bestämmelse i svensk straffrätt som uttryckligen förbjuder att man förtrollar en bil så den kan flyga. Det finns dock en stor mängd regler om vad bilar måste vara utrustade med och man ska vara försiktig med att montera på alltför obskyra saker själv - förser man till exempel ett fordon med tillbehör som inte godkänts av behörig myndighet kostar det 500 kr i penningböter. Än värre kan det gå för 15-åringen som trimmar moppen så den går i mer än 45 km/h. Det innebär nämligen att moppen plötsligt klassas som en motorcykel, vilket som bekant kräver körkort för motorcykel för att få köras. En 15-åring som stoppas på en trimmad moped kan se framemot en dom på olovlig körning och 30 dagsböter. En galleon har i Harry Potter-fandomen beräknats motsvara ca 70 kronor, vilket alltså ger oss en bötessumma på 3 500 kr för Arthur. Utifrån att den högsta summan som kan utdömas i penningböter i svensk rätt är 4 000 kr (10 000 kr om det är flera förseelser som slås ihop) framstår denna summa som förvånansvärt rimlig - möjligen något hög med beaktande av inflationen från 1992...
 
Husrannsakan hos Lucius Malfoy
Vi går vidare till nästa juridiska betraktelse. Efter att ha hånat Arthur Weasley avslöjar Malfoy att Trolldomsministeriet gjort en husrannsakan hemma på hans pappas, Lucius Malfoys, herrgård. Att detta skulle inträffa var något som det hintades om redan i början av boken, och jag hänvisar här till blogginlägget "Inköpsturen" för en genomgång av reglerna om husrannsakan. I samband med det inlägget, som skrevs när jag själv var helt färsk i domstolsvärlden, ifrågasatte jag om det verkligen fanns skälig misstanke om att Lucius Malfoy skulle ha begått brott. Min bedömning var då att Trolldomsministeriets alla husrannsakningar generellt sett framstod som fishing expeditions, men att efter att Harry berättat för Arthur Weasley om vad han hört Lucius Malfoy se och göra (försöka kränga förbjudna föremål till mr Borgin) kunde man argumentera för att tillräckligt konkreta misstankar förelåg. Efter snart fyra år i domstol och mängder av häktningsförhandlingar - där beviskravet är sannolika skäl, som ligger över skälig misstanke - är jag ganska övertygad om att jag själv hade ansett att det fanns skälig misstanke och en husrannsakan därmed skulle vara okej. Detta dock förutsatt att straffet för innehav av svartkonstföremål kan bli så högt att det framstår som rimligt med en husrannsakan när man ställer det i relation till vilket integritetsintrång det trots allt innebär. Eftersom svartkonstföremål i vissa fall dock verkar kunna medföra dödlig utgång bör man dock kunna jämställa det med misstankar om innehav av t.ex. skjutvapen. Min prognos är alltså att jag som åklagare eller domare hade godkänt husrannsakan i detta fall - oaktat om den misstänkte hetat Lucius Malfoy eller varit en tidigare ostraffad och till synes rederlig person. 
 
Får vi vänta 973 dagar till nu?
Det var allt för idag, och jag förstår att frågan nu infinner sig; får vi vänta 973 dagar till på nästa kapitel, "Den hemliga dagboken"? Svaret är nej. Jag kommer inte göra några utfästelser om när nästa inlägg kommer (efter det litterära storverk detta inlägg är kanske kungen trots allt ringer!), men jag har redan idéer om vad det ska avhandla. Jag hoppas att ni kommer tycka det är värt väntan!
 
Until then - peace, love, law and Harry Potter!
 
 

Skriften på väggen

Kategori: straffrätt

Det känns skönt att kunna hålla ett löfte - ni slapp vänta tre månader på det här inlägget! Till min förvåning märkte jag dessutom att jag faktiskt hade en del läsare kvar, det långa uppehållet till trots. Tack! Jag ska inte hålla er på sträckbänken längre, utan vi slänger oss in i det nionde kapitlet i Hemligheternas kammare - Skriften på väggen.
 
Sist lämnade vi ju stackars mrs Norris (må så vara att det är världens mest osympatiska katt, det är fortfarande en katt) förstenad och uppspikad på väggen. Kapitlet inleds med att mr Filch kommer till brottsplatsen och ser sin älskade katt. Han reagerar som de flesta djurägare nog skulle göra. Total panik. Det går inte många sekunder innan anklagelserna far ur honom med ljusets hastighet och naturligtvis är det Harry som står i blickfånget (han har en imponerande förmåga att alltid hamna i skottgluggen). I samma andetag lyckas Filch, inför mer eller mindre hela skolan, häva ur sig både att Harry har dödat mr Norris och att Filch i sin tur ska döda Harry.
 
Ja hörrni, var ska vi ens börja i detta? Det här är ju rena drömmen för en åklagare. Både potentiellt förtal och olaga anklagelse! Dessutom riktat mot en 12-årig pojke som inte gjort mer än haft oturen att vara först på plats. Förutom att det här är en dröm för en åklagare är det också ett lysande tillfälle för att lite pedagogiskt gå igenom vad som kan beaktas påföljdsmässigt vid brott - för visst kan man ändå lite grand förstå Filch. Inte försvara, men förstå, när han i affekt och sorg häver ur sig diverse dumheter.
 
Vad först gäller själva skuldfrågan så föreligger olaga hot "om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom". Påföljden är böter eller fängelse i högst ett år. De konkreta omständigheterna applicerat på detta ger oss att Filch har "hotat med brottslig gärning" genom att skrika att han ska döda Harry. Vidare så krävs att detta har varit "ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan" för i detta fall Harrys egen säkerhet till person, d.v.s. hans liv. Här tänkte jag passa på att uppmärksamma er på innebörden av ordet ägnat. (Om ni bara visste hur många sidor man kan skriva om detta lilla ord... jag ska berätta för er om det vid något annat tillfälle). Inom ramen för bestämmelsen om olaga hot innebär detta att den utsatte inte de facto måste ha blivit rädd, utan det räcker att hotet är sådant att den hotade typiskt sett upplever fruktan. Att Harry, som är en modig gryffindorare och omgiven av i princip hela skolan, kanske inte känner att det är någon större risk att Filch de facto kommer döda honom spelar alltså ingen roll. Att uttycka att man ska döda någon är typiskt sett ett sådant hot som gör den hotade rädd och därför kan Filch dömas för olaga hot.
 
Vi går vidare till nästa brott, förtal. Om jag inte missminner mig helt har vi haft det uppe flertalet gånger i bloggen tidigare och trenden fortsätter - Hogwarts verkar inte vara sämre än vilken svensk högstadieskola som helst när det kommer till detta brott. Förtal kan ibland vara ett ganska knivigt brott eftersom man ofta får bedöma om någons ord utgör ett klandrande av någon annans leverne, men här är det faktiskt enkelt. Förtal föreligger om någon utpekar annan som brottslig i sitt leverne på ett sätt som är ägnat att utsätta offret för andras missaktning. Här pekar Filch ut Harry som en mycket allvarlig djurplågare (dock inte som mördare eftersom mord endast kan begås mot människor, se 3 kapitlet 1 § brottsbalken) inför hela skolan. Mindre lyckat. Man kan förvisso undgå ansvar, om det 1) var försvarligt att lämna uppgiften och 2) den antingen var sann eller det fanns skälig grund för den. Jag har svårt att se att Filch, hans upprörda tillstånd till trots, skulle komma undan på detta. Han hade egentligen inget som helst stöd för att Harry var skyldig till brottet, annat än att Harry - i likhet med flera hundra andra studenter - befann sig på platsen. Med andra ord var det inte försvarligt att lämna uppgiften, den var bevisligen inte sann och det fanns knappast någon skälig grund för Filch att tro att Harry hade haft ihjäl eller skadat hans katt. Ridå ner.
 
Nästa fråga är om förtalet ska anses som grovt, vilket kan medföra att påföljden kan bli fängelse och inte bara böter. Vad som talar för detta är framför allt att anklagelsen skett inför hela skolan (vilket enligt JK Rowlings inte helt pålitliga beräkningar innebär ca 1000 studenter) och därmed fått stor spridning, samt att det är ett relativt allvarligt brott Harry anklagas för. Exempel från praxis på när förtal bedömts som grovt är t.ex. när sexfilmer på ex har visats upp eller spridits (se t.ex. NJA 1992 s. 594 och nu senast Högsta domstolens dom den 16 mars 2015 i mål T 5670-13). Jag tror att Harrys fall faktiskt är i gränslandet och skulle kunna falla olika ut beroende på domare. Med hänsyn till att brottet även begås mot en ung person av en person som i egenskap av skolpersonal ska vara någon den unge kan lita på är jag personligen beredd att betrakta gärningen som grovt förtal, men som sagt - jag kan tänka mig att detta ligger i gränslandet.
 
 
Nästa steg är då att bestämma påföljd för de här brotten, och det är nu det blir intressant! Första steget i den bedömningen (ni som är jurister och har järnkoll på detta får ursäkta, men det är viktigt att läsarna utan juridiska kunskaper får en chans att hänga med!) är att bestämma ett s.k. straffvärde. Med det innebär enkelt uttryckt att man bestämmer vart på straffskalan brotten ska placeras. Olaga hot kunde som sagt leda till böter eller fängelse i högst ett år. För att veta vart på den skalan vi ska vara får vi titta lite mer på omständigheterna kring brottet, och hur liknande fall bedömts i praxis. Allmän vägledning ges också i 29 kapitlet 1 § brottsbalken, där det framgår att "vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person".
 
Vi kan först konstatera att det rör sig om ett hot utan inblandning av vapen, vilket talar för att det rör sig om ett ganska lindrigt brott på skalan (typiskt sett är det värre att man skriker "jag ska döda dig!" samtidigt som manhåller ett skarpladdat vapen mot offret än att man bara använder ord). Det har dessutom bara rört sig om en isolerad händelse (jämför fall där offret under en längre tid får utstå upprepade hot). I 29 kapitlet 3 § brottsbalken finns vidare en uppräkning av särskilda faktorer som ska beaktas i förmildrande riktning för den som begått brottet. Av intresse här är första punkten, där det framgår att det ses som förmildrande att brottet föregåtts av någon annans uppenbart kränkande beteende. Denna bestämmelse tar sikte på provokation och typfallet är att någon genom kränkande ord etc. provocerat fram en misshandel från den som blivit provocerad. Så är inte riktigt fallet här - offret, Harry, har ju inte gjort någonting alls - men jag tror ändå att man kan snegla på den här bestämmelsen. Notera ordalydelsen någon annans kränkande beteende - det behöver alltså inte vara offret som har begått "provokationen". Helt klart är att någon här begått ett allvarligt fall av djurplågeri mot hans katt. Försvårande är dock att hotet riktats mot en mycket ung person (som sagt, 12 år!) som befunnit sig i en miljö där han ska kunna känna trygghet - inte minst i förhållande till de ganska få vuxna som finns på Hogwarts. "Standardpåföljden" för ett olaga hot vid enstaka tillfälle och utan inblandning av vapen brukar vara ca 50 dagsböter. Jag tror att Filch med beaktande av alla försvårande och förmildrande omständigheter skulle landa ungefär där, eller möjligen på 60-70 dagsböter. (Observera att det här med antal böter inte är någon exakt vetenskap, även om domstolarna för enkelhetens och rättssäkerhetens skull gärna sneglar på tabeller och sammanställningar). Till detta ska läggas (det grova) förtalet. För grovt förtal kan som sagt dömas till fängelse men i och med att denna gärning ligger på gränsen mellan förtal och grovt förtal skulle jag tro att även detta brott skulle stanna på bötesnivå (en snabb genomgång av underrättspraxis visar att brott på fängelsenivå motsvarande 1 månad framför allt är aktuellt när sexuella bilder sprids utan samtycke på porrsidor och liknande). Mellan tummen och pekfingret tror jag att det skulle röra sig om ca 100 dagsböter.
 
Jahapp, då är det väl bara att klappa ihop detta och döma ut 180 dagsböter tänker den matematiskt kunnige. Om det vore så enkelt! Här ska det nämligen, som alltid vid flerfaldig brottslighet, ges straffrabatt. Remember people, ska ni begå brott så gör det i ett sammanhang! (Tycker ni detta verkar helt sjukt och vill ha rimliga förklaringar till varför systemet ser ut såhär så hänvisar jag till t.ex. justitierådet Martin Borgekes utmärkta bok "Att bestäma påföljd"). Praxis är att det lägsta straffet halveras, så vi landar alltså på 100+40=140 dagsböter. Ändå relativt hårt för dessa i vredesmod utslängda anklagelser. På detta kan nog Harry om han så önskar dessutom få ut kränkningsersättning på ca 5 000 - 10 000 kr, så som sagt - ett tämligen dyrt vredesutbrott för Filch. Den totala summan avgörs av hur stor respektive dagsbot blir, vilket beror på hans inkomst. JK Rowling, jag vill ha uppgifter om lönesättningen på Hogwarts NU!
 
Vi lämnar denna olyckliga episod bakom oss och innan jag lämnar er för idag så måste vi ju prata Dumbledore! Förlåt men trots denne mans många fel och brister (ju mer jag analyserar böckerna desto större blir dem) är och förblir han en hjälte. När Snape, det svinet, försöker dra nytta av situationen för att återigen få Harry relegerad påminner Dumbledore lugnt och sansat om att "innocent until proven guilty, Severus". Man bara MÅSTE älska en man som så naturligt slänger sig med denna straffrättsligt alldeles grundläggande grundsats - oskuldspresumtionen. Så grundläggande att den svenska lagstiftaren inte ens bemödat sig med att få ner den i lag - typ "lagar är överskattade". Författarna av Europakonventionen tyckte tydligen att det kanske ändå kunde vara på sin plats att så att säga "stating the obvious", så genom Europakonventionen (artikel 6.2) - som numera är svensk lag - har vi faktiskt på omvägar fått med denna grundläggande princip i svensk lag. Eftersom Storbritannien tillträtt Europakonventionen gäller principen även i engelsk rätt. Även om principen gäller mellan stater och dess medborgare - alltså när det offentliga utkräver ansvar från enskilda -  känns det fint att Hogwarts rektor respekterar grundläggande mänskliga rättigheter även inom ramen för en privat skola. Denna respekt för rättsprinciper ser man faktiskt inte i varje kapitel ens från den s.k. goda sidan. (Jag kommer snart till bok 3 och 4 och tänkte egentligen hålla mig tills dess men... det är ett oförlåtligt karaktärsmord på Dumbledore att han tillåter att Sirius Black slängs i fängelse på livstid utan rättegång. Det är knappt så att Voldemort himself skulle begå ett sådant övergrepp).
 
Okej, det var allt för denna gång! Ni fick bara vänta 5 veckor på detta inlägg och jag ska göra mitt bästa för att det inte ska ta längre tid än så till nästa gång - även om jag har en ganska hektisk månad framför mig. Tills dess får ni mer än gärna fundera på vad jag sagt ovan och som vanligt komma med rättelser, synpunkter, frågor och så vidare. Med detta är vi också halvvägs igenom bok 2 - woho! I nästa avsnitt ska vi stifta bekantskap med "Den vildsinta dunkaren" - until then!

Gyllenroy Lockman

Kategori: skadeståndsrätt, straffrätt

Då är jag tillbaka med det hett efterlängtade kapitlet om allas vår favoritnarcissist - Gyllenroy Lockman! (I originalversionerna heter han som bekant Gilderoy Lockhart, men jag har ju mestadels kört på de svenska namnen hittills så vi fortsätter så). Eftersom kapitlet är ganska kort och inte innehåller så himla mycket juridik kör vi ett dubbelkapitel och tar Smutsskallar och mystiska mumlanden på samma gång. Innan vi sätter igång tänkte jag själv vara lite narcissistisk (visst måste man få vara det i sin egen blogg?) och tipsa alla som vill läsa lite seriösare juridik än vad denna blogg erbjuder om en artikel jag skrivit i Svensk juristtidning. Om man inte prenumererar på denna eminenta tidsskrift så finns artikeln tillgänglig helt gratis i digital form här.
 
Ja, Gyllenroy Lockman då. Ny lärare i försvar mot svartkonster efter att Quirrell visat sig vara lite mindre lämplig, och numera till på kuppen död. Men inte bara det, utan dessutom innehavare av Merlinordern av tredje graden, hedersmedlem i föreningen till försvar mot svartkonster, samt - viktigast av allt - femfaldig vinnare av Häxornas världs pris för supercharmleendet. Onekligen en meritlista som hade gjort vilken svensk stjärnjurist som helst grön av avund! Nåväl, efter att ha förföljt Harry hela första skoldagen (creepy men ännu kanske inte tillräckligt för att klassas som olaga förföljelse) är det dags för Gyllenroy att själv hålla i en lektion. Man kan ju tycka att en lektion med ett gäng tolvåringar inte borde ställa till några större problem för en så framstående person, men tji fick man. Efter att ha inlett lektionen med en horribel skrivning med frågor såsom "vilken är Gyllenroy Lockmans favoritfärg" släpper han lös ett gäng pixignomer i klassrummet. Han har naturligtvis noll koll på hur han ska handskas med dessa och innan han tar till flykten har de små gnomerna kidnappat Neville och hängt upp honom i takkronan. För ungefär 507:e gången gör sig personal på Hogwarts här skyldig till framkallande av fara för annan, 3 kapitlet 9 § brottsbalken (seriöst, efter att jag är klar med den här bloggen kommer alla trogna läsare att kunna så mycket om straffrätt att de nästintill är kvalificerade för ett åklagarjobb...). Det må så vara att Gyllenroy säkert inte medvetet velat utsätta Neville för fara, men grov oaktsamhet är tillräckligt. Att släppa lös ett gäng galna pixignomer trots att man vet om att man saknar kompetens att hantera dem är onekligen ett medvetet risktagande. Nu är det ren tur att stackars Neville inte ramlar ner och bryter tio ben i kroppen. Därutöver är Gyllenroys agerande ett brott mot 5 kapitlet 3 § skollagen, där det sägs att alla elever har rätt till en skolmiljö präglad av trygghet och arbetsro. Man kan lätt konstatera att Gyllenroys första lektion saknar bådadera. Egentligen är bestämmelsen till för att skydda elever från andra elevers störande beteende, så det är helt klart anmärkningsvärt att det här är läraren själv som lyckas orsaka kaoset. Man kan bara hoppas att en person som Gyllenroy i en svensk skola inte hade fått någon lärarlegitimaton, alternativt fått den återkallad efter en sån här katastrof till lektion. Vi kommer tyvärr få anledning att återkomma till denna kompletta amatör senare.
 
Här hade man ju kunnat hoppas att Hogwarts invånare kunnat leva lite laglydigt i några dagar efter detta, men icke. Återigen är det vår favoritsnobb, Draco Malfoy, som ställer till det. Till ingens förvåning har han blivit än mer osympatisk över sommaren, och Hermione hamnar direkt i skottgluggen då Malfoy kallar henne " din äckliga lilla smutsskalle" (eng. mudblood). Detta låter för oss mugglare kanske bara som en variant på skitunge eller liknande, men vi får snabbt klart för oss att det är en grov förolämpning i trollkarlsvärlden. Smutsskalle anspelar nämligen på mugglarfödda personers blod, som då ska vara smutsigt i motsats till de renblodiga (där båda föräldrarna kommer från trollkarlsfamiljer). Förolämpningar som anspelar på blod är helt enkelt trollkarlsvärldens motsvarighet till rasism. Här vill man ju bara trycka till Malfoy rejält, vilket stackars Ron också gör ett tappert men misslyckat försök till. Som jurist vill jag ju dock såklart förorda att man nyttjar rättssystemet till upprättelse istället för fysiska påhopp. Först och främst vill jag åtala Malfoy för förolämpning enligt 5 kapitlet 3 § brottsbalken, eftersom hans påhopp uppenbart är av kränkande art och avsett att såra Hermiones självkänsla (vi bortser ifrån att Malfoy inte är straffmyndig). Förolämpningen har heller inte föregåtts av någon sådan allvarlig provokation från Hermiones sida att det är förståeligt att Malfoy reagerar som han gör.  Detta är dock inte tillräckligt (jag är på krigsstigen idag), utan jag vill också å Hermiones vägnar kräva ersättning för kränkning. Enligt skadeståndslagen krävs då att kränkningen - utöver att ha skett genom brott, som vi nu konstaterat är fallet här - är av allvarlig art. Den frågan är något svårare att besvara än det straffrättsliga ansvaret, men min bedömning är ändå att kränkningen är tillräckligt allvarlig. Detta framför allt med bakgrund av att den har en rasistisk underton och, inför andra elever, antyder att Hermione på grund av sin blodstatus är lägre stående. En jämförelse kan göras med hovrättsfallet RH 2011:5, där det ansågs utgöra förolämpning att kalla en skolkamrat för (ursäkta språket) "jävla negerfitta". Kränkningsersättning utgick där med 5000 kr och detta trots att kränkningen föregåtts av att den utsatta antytt att den kränkande eleven stulit en klocka. Det kan även noteras att Malfoy kunnat bli skyldig att betala kränkningsersättning oaktat att han egentligen inte har åldern inne för att dömas för brottet förolämpning. Skadeståndsrätten har nämligen inte samma åldersgränser som straffrätten. Vidare hade Malfoys föräldrar kunnat bli solidariskt betalningsskyldiga för ersättningen, se 3 kapitlet 6 § skadeståndslagen. Denna betalningsskyldighet, som kommit att kallas "föräldrars principalansvar" har på sina håll ansetts vara feltänkt och mestadels drabba redan utsatta familjer. I detta fall, där Malfoys föräldrar är stenrika och dessutom tveklöst är de som ska lastas för Malfoys vidriga människosyn, kan vi väl dock konstatera att betalningsskyldigheten skulle träffa helt rätt...
 
Kapitlet avslutas med att Harry hör röster som ingen annan hör - en riktig cliffhanger! En sådan tänker jag även lämna er med, eftersom jag i nästa avsnitt ska gå närmare in på hur juridiken kunnat ingripa om Harry faktiskt haft psykiska problem som lett till dessa röster..