lawinhp.blogg.se

Ohälsosamma mängder HP, ohälsosamma mängder juridik, allt i en härlig soppa kryddad med awesomeness.

Glaset som försvann

Kategori: skadeståndsrätt

Jag vill börja detta inlägg med att tacka alla som läst och kommenterat på de första inläggen. Under det första dygnet hade bloggen nästan 1 500 unika besökare, vilket är helt fantastiskt. Jag tror inte att jag hade så många unika besökare totalt under de fyra år jag skrev en personlig blogg. Underbart att se att Harry Potter fortfarande går hem i stugorna.
 
För att fira denna framgång har jag bestämt mig för att analysera kapitel 2 lite tidigare än tänkt. Som utlovat kommer det att fokuseras på skadeståndsrättsliga aspekter. Jag vill därför tillägna detta inlägg Mårten Schultz, professor med skadeståndsrätt som specialitet, utan vars twittrande om denna blogg jag säkert inte haft mer än 50 besökare. 
 
Kapitel 2 då, "glaset som försvann". Nästan tio år har gått sedan Dumbledore dumpade Harry på Dursleys trappa, och vi får omgående veta att detta inte varit tio lyckliga år för Harry. Han blir konstant retad av sin kusin Dudley, som är minst sagt favoriserad av sina föräldrar. Det där med lämplig som vårdnadshavare kan, som sagt, minst sagt ifrågasättas. Jag ska dock inte upprepa mig i den analysen, utan istället vill jag fästa fokus på den episod som inträffar när Harry för en gångs skull får följa med och fira Dudleys födelsedag. Familjen spenderar dagen på en djurpark, där Harry - utan att själv veta hur - lyckas få glaset till en fönsterbur att försvinna. En boaorm, som Harry strax dessförinnan pratat med, tar sig ut varpå allmän panik givetvis utbryter.
 
För att kunna prata skadeståndsrätt måste vi naturligtvis ha någon form av skada. Eftersom glaset till buren försvinner har vi tveklöst en sakskada som måste ersättas, d.v.s. kostnaden för nytt glas. Dessutom verkar ormen försvinna (i alla fall verkar denna ha siktet inställt på Brasilien), så förlusten av den utgör också en sakskada. Troligtvis har djurparken någon försäkring som täcker skador på burarna och kanske också förlusten av ormen, men om inte så kan de vilja få ersättning från annat håll (liksom ett försäkringsbolag kan vilja utöva regressrätt, d.v.s. kräva in de pengar de utbetalat för skadan, från skadevållaren). Möjligen skulle vi också kunna ha att göra med personskador, om några besökare blir så chockade att de drabbas av psykiska besvär som kräver läkarvård, men den tanken är omgärdad av så många om och men att jag lämnar den åt sidan. Skadestånd, om förutsättningarna för sådant är uppfyllda, ska betalas av skadevållaren, d.v.s. den som orsakat skadan. Det råder inga större tvivel om att detta objektivt sett är Harry, som genom sina magiska krafter (om än omedvetet) får glaset att försvinna. Att det finns ett orsakssamband mellan Harrys handlande och skadan ser jag som ganska klart - om man trollar bort ett glas är det en förutsebar följd att ägaren av glaset orsakas en skada i form av kostnad för nytt glas. Att ormen, som befunnit sig i buren, försvinner ur den när glaset försvinner är inte lika självklart, men fortfarande tillräckligt förutsebart för att s.k. adekvat kausalitet ska föreligga.
 
Utgångspunkten inom skadeståndsrätten är dock att det inte är tillräckligt att ha orsakat en skada, utan detta måste enligt 2 kap 1 § i skadeståndslagen (nedan SkL) ha skett genom ett handlande som varit om inte uppsåtligt så åtminstone vad vi på juridiska kallar culpöst (vårdslöst, försumligt, oaktsamt - eller på ren svenska, jäkligt klantigt). Harry måste på något sätt kunna lastas för den skada han orsakat, eftersom rena olyckshändelser inte medför skadeståndsansvar. Att bedöma huruvida någon agerat culpöst är ofta bland det klurigaste inom skadeståndsrätten, och ingenting jag ska gå in på i detalj här. I sammanhanget bör det räcka att konstatera att Harry, som varit omedveten om vad han gjort, knappast kunde ha handlat på något annat sätt och därmed heller inte kan lastas för sitt handlande. Det blir alltså svårt att kräva Harry på någon ersättning.
 
Frågan är dock inte färdiganalyserad där, utan vi går vidare till de personer som tog med Harry till djurparken - Vernon och Petunia Dursley. I svensk rätt finns något som vi kallar principalansvar, vilket innebär att man under vissa omständigheter får ansvara för någon annans försummelse. Enligt 3 kap 5 § 1 st p.5 SkL har föräldrar numera ett principalansvar för skador som deras barn orsakar genom brott (aktuellt brott här skulle t.ex. kunna vara skadegörelse). Detta principalansvar förutsätter dock att barnet anses skadeståndsskyldigt. Eftersom min bedömning är att så inte är fallet kan Dursleys inte på denna grund åläggas något skadeståndsansvar. Det är emellertid möjligt att de blir skadeståndsskyldiga på grund av eget vållande. Man skulle kunna se det hela som att de orsakat skadan genom att ta med Harry till djurparken. Det ska då ha varit vårdslöst att ta med Harry till djurparken. Återigen en culpabedömning, den här gången bra mycket intressantare! Fanns det en risk med att ta med Harry till djurparken? Ja, kanske. Till skillnad från Harry själv vet de om att Harry är en trollkarl. Harry har tidigare fått sitt hår att växa tillbaka över en natt, lyckats krympa en tröja han inte velat ha, samt lyckats flyga upp på ett skoltak. Att något märkligt skulle kunna hända kan de alltså inte ha varit ovetandes om - faktum är att de tycks ha varit högst medvetna om detta, eftersom Vernon tar Harry åt sidan inför besöket och varnar honom för att ställa till med något trassel. Det har alltså funnits en risk för skada, som Dursleys har insett. Storleken på denna kan dock ha varit svår för Dursleys att förutse - tidigare har det trots allt, som nämnts, rört sig om ganska harmlösa saker såsom att få fula tröjor att krympa. Har det funnits möjlighet att förhindra skadan? Tja, de kunde ju ha lämnat Harry hemma. Frågan är väl dock om detta verkligen står i rimlig proportion till risken för skada. Att alltid lämna någon inlåst hemma för att den potentiellt skulla kunna orsaka skada är nog i mitt tycke lite väl långtgående. Dursleys har heller inte själva några magiska krafter varigenom de skulle kunna försöka kontrollera Harrys magi. Som ni märker lutar jag - min avsky för Dursleys till trots - åt att låta de undgå skadeståndansvar.
 
Vad tycker ni? Vidare diskussionsfrågor - borde ministeriet ha bättre kontroll på vad underåriga trollkarlar och häxor företar sig? Skadan skulle ju faktiskt ha kunnat blivit stor, t.ex. om ormen varit inställd på att ha ihjäl så många människor som möjligt istället för att bege sig till Brasilien. Hade culpabedömningen avseende Dursleys blivit annorlunda om de själva haft magiska krafter? Om personskador uppstått, skulle djurparken kunna hållas ansvarig genom någon form av strikt ansvar (d.v.s. ansvar oberoende av vårdslöshet) då de tjänar pengar på farliga djur? Fritt fram att diskutera och ha synpunkter!
 
I nästa kapitel, Breven från ingen, kommer jag att bjuda på en analys över rätten att konfiskera annans post! Hoppas ni är med mig då.

KOMMENTARER:

  • Daniel säger:
    2013-09-18 | 21:49:13

    Fantastiskt Christine! Helt. Helt. Fantastiskt. Både bloggen och inlägget. Keep up the good work!

    Svar: Tack så mycket, kul att du uppskattar bloggen! :)
    Christine

  • Cicci säger:
    2013-09-18 | 21:50:19
    Bloggadress: http://iwillbeglorious.com

    Alltså, en väldigt intressant fråga, tycker jag, är ju om det sättet Dursleys har behandlat Harry är lagligt (vilket det nästan säkert är, kan till och med jag som inte är jurist säga). Hur ser ansvaret för fosterbarn/adopterade barn ut? Etc,etc,etc.

    Jätterolig blogg, Christine. Och rolig idé! Älskar att du kombinerar två nörderier till en! :D

    Svar: Har man vårdnaden för ett barn så ska man naturligtvis behandla det precis som om det vore ens biologiska, och det finns mycket att anmärka på där. Ska försöka återkomma till detta vid senare tillfälle! (Dursleys beteende blir ju dessvärre inte bättre de närmsta böckerna..). Tack för snälla kommentarer! :)
    Christine

  • Malin säger:
    2013-09-18 | 22:07:13
    Bloggadress: http://lamell.blogspot.com

    Men vad underbar du är! Oh., btw, i brittisk rätt är zooägarna ansvariga för sina djur, strict liability.

    Citerar här: "A classic example of strict liability is the owner of a tiger rehabilitation center. No matter how strong the tiger cages are, if an animal escapes and causes damage and injury, the owner is held liable."

    Det är nära nog känner jag!

    Svar: Mycket intressant! Även i svensk rätt har vi ju genom praxis ett strikt ansvar för "farlig verksamhet", men jag kan inte påminna mig om att jag hört om något djur-case (det strikta ansvaret för hundar enligt den speciallagen vill jag minnas inte tillämpas analogt på andra djur). Min uppfattning är nog att det är fullt rimligt med ett strikt ansvar för djurparker - särskilt som de ju faktiskt tjänar pengar på sin verksamhet. Inte för mycket begärt att de då lägger mycket pengar på säkerhet och försäkringar.
    Christine

  • Karl Larsson säger:
    2013-09-18 | 23:18:12

    Jag menar att ormen bör hållas ansvarig. Även om viss tid förflutit sedan jag studerat fallet. Ormen förfaller varit införstådd med Harrys ovanliga förmågor och bör då kunna lastas för anstiftan eller liknande för glasets försvinnande.

    I fråga om ormens försvinnande är det vidare rimligt att anta att denne vetat att den inte längre skulle vara i buren när den rymt... Det var ju liksom hela idén. Bortförandet av sig självt bör alltså varit uppsåtligt.

    Tack för roliga inlägg, keep em coming!

    Svar: Intressant poäng. Djur kan ju normalt inte åläggas något skadeståndsansvar dock, vilket kan bli lite av ett problem. Nu sker ju just den här episoden i mugglarvärlden, men det är förvisso en intressant diskussion som jag kan ta upp framöver om magiska djur - t.ex. kentaurer - skulle kunna likställas med människor och åläggas skadeståndsansvar!
    Christine

  • TurboPanda säger:
    2013-09-19 | 10:24:07

    För det fall att Harry ändå bedöms som skadeståndsskyldig bör skadeståndet jämkas enligt SkL 2:4, framför allt med tanke på hans ekonomiska förhållanden. Det skulle försvåra Harrys återanpassning till samhället om han skulle åläggas skadestånd vid tio års ålder.

    Svar: Det beror nog lite på kostnaden för glasrutan och ormen, men 2:4 SkL är nog definitivt en invändning som man som Harrys försvarsadvokat borde göra!
    Christine

  • Gustaf säger:
    2013-09-19 | 10:43:00

    Hade Dursleys inte varit mugglare så hade deras ansvar gällande att för det första ta med Harry och för det andra hindra/avhjälpa det han råkar åsamka djurparken varit större. De skulle i det fallet ha bedömts böra kunna förutse att och möjligen vad som kan ske om han tillåts följa med till djurparken. De skulle även ha haft ansvar för att ha kontroll på vad han tar sig för och vilka följder det kan ha - något vi alls inte kan kräva av mugglare som inte kan förutsättas kunna förutse allt det som en omogen magiker kan råka göra.
    Djuret ska förstås ha ansvar i det att det har förnuft och kan utbyta tankar och idéer, men djuret har inget ansvar inför djurparken som håller det fånget och ska alltså inte lastas för att det försöker ta sig till Brasilien. Det hade förstås varit en helt annan sak om det föresatt sig att döda alla besökare på djuparken.

    Svar: Håller med om utökat ansvar för föräldrar som själva är trollkarlar!
    Christine

  • Sven säger:
    2013-09-19 | 17:43:19

    Kul att det kom ett nytt inlägg så snabbt! Utmärkt skäl att smita från uppsatsskrivandet.

    Angående ministeriets ansvar skulle jag vilja göra en (kanske löjligt långsökt) jämförelse med rättsfallet NJA 2013 s. 145. I det målet blev en kommun skadeståndsskyldig för att ha misslyckats i sin uppsikt över en minderårig flicka som omhändertagits enligt LVU. Kommunen hade nämligen av för mig oklar anledning tillfälligt överlämnat flickan i hennes moders vård, trots att flickan fortfarande formellt var omhändertagen. Skälen till LVU-ingripandet var bl.a. pyromaniska tendenser hos flickan och allmänt dålig omvårdnad från moderns sida.

    Som man kanske kan lista ut utan alltför stor eftertanke gick det inte så bra. Flickan satte eld på ett varuhus och orsakade skador för X antal miljoner, vilket är vad försäkringsbolagen stämde kommunen på. Domstolen ansåg (lätt förenklat) att kommunen brustit i sitt uppsynsansvar över flickan på ett sådant sätt att skadeståndsskyldighet förelåg gentemot försäkringsbolagen. Man skulle på det ena eller andra sättet ha sett till att hålla uppsikt över flickan även i föräldrahemmet.

    Vad är det då jag tror att det här har med Harry att göra? Han är ju varken pyroman eller LVU:ad. Nej, men han är en ung trollkarl. Som jag minns böckerna så är det tämligen vanligt att sådana helt oavsiktligt framkallar fara för sig själva och andra, bara genom att inte ha någon kontroll över sina magiska förmågor. Följaktligen tillhör Harry vad vi måste kalla en högriskgrupp som kräver särskild övervakning, liksom pyromaner. En vanlig trollkarlsfamilj har sannolikt inga större problem med den övervakningen, men för mugglare är det värre.

    Vad har då Trolldomsministeriet med det här att göra? Jo, ministeriet har ju uppenbarligen någon form av tillsynsansvar för unga trollkarlar (vilket visar sig senare i böckerna), vilket enligt min mening bör innefatta ett ansvar för att tillse att vårdnadshavarna ges stöd för att hantera den växande trollkarlen. Särskilt angeläget bör detta vara när vårdnadshavarna inte är de biologiska föräldrarna. Som du tog upp i förra kapitlet är det oklart vad för myndighet som egentligen utsett herr och fru Dursley till fosterföräldrar. Det känns dock rimligt att anta att den ansvariga enheten på ministeriet (eftersom vi tillämpar svensk rätt vägrar jag att ens tänka mig att det inte finns någon) endera har delegerat det ansvaret till Dumbledore, eller i efterhand godkänt hans val. Följaktligen har ministeriet ansvaret för att Harry är hos familjen Dursley, samt för att de inte har fått det stöd som behövs.

    Så, om jag inte missat något led i tankekedjan, har ministeriet ansvar för det borttrollade glaset. Någon som faktiskt kan skadeståndsrätt kan nog hitta både en och två luckor i resonemanget.

    Svar: Mycket intressant synpunkt Sven! Det fall du pratar om, det s.k. Landskrona-målet, var ju otroligt upphaussat under våren - jag vet inte hur många lunchsamtal och fikastunder jag hörde det diskuteras vid. Försvaret för kommunen invände ju att bestämmelserna i LVU är till för att skydda barnen och inte kan ligga till grund för att tredje man (försäkringsbolagen) ska kunna kräva ersättning för uppkommen skada. Den invändningen köpte HD i och för sig Däremot, som du säger, ansåg de att kommunen efter placeringen hos mamman (som jag håller med om var helt obegriplig) fortfarande hade en tillsynsplikt över flickan som inte upphörde i och med att hon placerades hos mamman. Applicerat på fallet med Harry så delar jag din slutsats att ministeriet borde ha koll på vad Harry företar sig och annars ersätta skadan. Det är ju mycket möjligt att de sen faktiskt ryckte ut och fångade in ormen samt fixade glaset - vi ser ju t.ex. i Prisoner of Azkaban hur de rycker ut och "punkterar" aunt Marge.
    Christine

  • Jessy säger:
    2013-09-19 | 22:17:09

    Fantastisk blogg Christine! Blev bara SÅ sugen att kommentera att det inte alls är säkert att skadeförsäkringen täcker rutan. Det är inte ovanligt att en skada enligt försäkringsvillkoren skall ha inträffat på ett visst sätt för att försäkringsfall ska föreligga, t.ex. genom brand, yttre våld, söndervittring eller liknande. Om en skada orsakas på annat sätt än som framgår av "katalogen" täcker inte försäkringen. Det är alltså inte säkert att en glasruta som försvunnit i tomma intet genom trolldom räknas som försäkringsfall i villkorens bemärkelse.

    Svar: Haha, jag tänkte nästan att det kunde finnas något sådant undantag! Det är helt underbart att du upplyser om detta, så att vi alla får lära oss ännu mer juridik! Jag är jättedålig på försäkringsrätt (till skillnad från CA numera ingick det inte alls när jag läste C2), så en följdfråga - är det upp till försäkringsbolaget att visa att glaset inte försvunnit på ett sätt som omfattas av försäkringen, eller är det försäkringstagaren som måste visa att det omfattas? Har för mig att jag hört det här någon gång men kan inte minnas hur reglerna var... Om jag någonsin får chansen att ställa frågor till JK Rowling ska frågan om djurparken hade en försäkring som täckte förlusten av glas och orm lätt vara med!
    Christine

  • Malin säger:
    2013-09-19 | 22:32:02
    Bloggadress: http://lamell.blogspot.com

    Jag funderade på det eventuella skadeståndsansvaret för chock osv. för besökare som kan ha blivit skrämda av ormen. I flera andra fall som nämns i böckerna rycker ju även minsteriet ut och modifierar minnena på mugglarna. Säkert i första hand för att skydda "trollkarlssekretessen" men borde ju också medföra att eventuella trauman också nollställs. Tänk vad smidigt om det fanns i mugglarvärlden!!

    Svar: Ja, denna bit nämnde jag ju lite i förbifarten. Dock mycket tveksamt om sådant ersätts enligt svensk rätt, skulle jag säga. Det är närmast att likställa med folk som blir chockade av att bevittna en bilolycka, och det får man normalt inte ersättning för. Men det är ju perfekt att ministeriet kan rycka ut och modifiera minnena, vilket känns som ganska bra plåster på såren!
    Christine

  • Jessy säger:
    2013-09-19 | 23:09:38

    Ha ha! Följdfrågan: I mitt exempel är det fråga om ett omfattningsvillkor och då är det den försäkrade som har bevisbördan för att försäkringen omfattar skadan. Om det däremot är fråga om ett undantagsvillkor har bolaget bevisbördan. Mig veterligen undantas dylika skadehändelser (trolldom etc) aldrig uttryckligen i försäkringsvillkoren i praktiken, så frågeställningen är rent teoretisk ;-).

    Svar: Haha, underbart! Ska se till att lyfta upp dessa kommenterar i kommande inlägg så att ingen nu fått en felaktig uppfattning om försäkringsrätten p.g.a. mina bristande kunskaper! :)
    Christine

  • Malin säger:
    2013-09-19 | 23:32:50
    Bloggadress: http://lamell.blogspot.com

    Nej inte enligt svensk rätt, men däremot i brittisk rätt om man bevittnar en olycka, kallas secondary victim och är hyfsat hårt reglerat, man måste bli diagnosticerad med en mental sjukdom typ depression eller PTSD, enbart chock och sorg räcker inte. Tror också att det måste vara en ganska nära reltion till det faktiska offret, typexemplet är att man ser en familjemedlem/nära vän dö eller skadas svårt. Och om då ministeriet helt eliminerat minnet av händelsen är det inte vidare troligt att man har några men efter.

    Svar: Ja, jag kommer ihåg att vi i skadeståndsrätten på SU läste om Hillsboroughkatastrofen, efter den krävde massa släktingar som antingen varit där (men inte direk sett en släkting dö) eller hört om det på TV skadestånd! Fick dock inte det p.g.a. att de inte var tillräckligt närstående och/eller att de inte såg det i direkt anslutning. Känns väl även som att det ska vara ganska allvarliga saker för att man ska bli så chockad att man får en mental skada - typ att se någon bli mördad eller dö på ett chockerande sätt. Att se en orm slingra sig ur en bur lär väl förvisso vara chockerande för stunden, men känns inte som att så många borde få bestående skador av det.
    Christine

  • J säger:
    2013-10-03 | 18:45:40

    Jag tror tyvärr att hela fallet kommer läggas ned eftersom man inte kan bevisa vad som hände med glaset. Ingen domstol skulle nog kunna tänka sig att ta på sig ansvaret för att påstå att magi är verkligt.

    Alltså har vi istället Harry som besökare/offer för ormen på ett zoo som köpt mycket tveksamt glas som verkar upplösas. Har de slarvat och köpt "billigt" glas?

    Om den ryggradslösa familjen haft lite hjärna hade de istället krävt djurparken på skadestånd och använt Harry för att tjäna pengar. De hade i så fall tveklöst utvecklat denna verksamhet på stackars Harrys bekostnad.

Kommentera inlägget här: