Det är med mycket stolthet som jag kan informera er om att bloggen nu tagit sig in i traditionella medier! I dagens (26/10) DN omnämns bloggen i mycket positiva ordalag av bibliotekarien Jenny Lind. Jag är mycket tacksam både för den positiva reaktionen och för hjälpen med spridandet av bloggen (vilket naturligtvis även gäller alla positiva ord och spridningar).

 

Över till veckans kapitel, Midnattsduellen. Kapitlet inleds med att Harry och resterande förstaårselever ska ha sin första flyglektion. Olyckligt nog börjar det hela inte bättre än att Neville Longbottom är lite för ivrig att komma iväg och har lite för dålig koll på hur man flyger. Upp som en sol, ner som en pannkaka, och en bruten handled på det. Även om det är en ren olyckshändelse som inte någon orsakar Neville genom aktivt handlande är jag ändå lite skeptisk till läraren, madame Hoochs, agerande här. Ska man verkligen gå så snabbt fram i undervisningen att eleverna direkt riskerar allvarliga skador? Är det inte i någon mån vårdslöst att lägga upp undervisningen så att man inte har bättre kontroll på eleverna? Som Nevilles vårdnadshavare - må så vara att skadan genom magi snabbt kan repareras - hade jag varit mindre lycklig över upplägget på undervisningen. Å andra sidan finns alltid en risk för fysiska skador vid idrottsutövning. 

 

Efter Nevilles skada snor Malfoy Nevilles minnesallt (ett magiskt objekt som påminner om att man har glömt något), vilket provocerar Harry så till den grad att han struntar i madame Hoochs order om att ingen får flyga medan hon tar Neville till sjukhusflygeln. Genom ett sagolikt 15 metersdyk räddar han minnesallten, som Malfoy slängt iväg uppe i luften, och "besegrar" därigenom Malfoy. Denne är såklart allt annat än nöjd över detta, och utmanar Harry på midnattsduell. Harry, som har en viss tendens att låta känslorna fatta besluten, är inte sen att ställa upp. Naturligtvis blir han lurad och istället för att möta Malfoy får han tillsammans med Ron, Hermione och Neville fly från vaktmästaren, mr Filch. I sin iver att komma undan honom slutar det med att de låser in sig i ett rum med den trehövdade hunden Fluffy, som inte direkt är en hund man vill klappa.

 

Ärligt talat, hur tänkte Dumbledore här? Okej, han vill skydda ett värdefullt magiskt objekt (vilket Harry listar ut redan här - ibland är han inte helt korkad änd¨). Det är fint. Men att skydda den med hjälp av en livsfarlig hund, som eleverna kommer in till genom en så simpel trollformel att en förstaårselev, som varit på skolan i en dryg vecka, klarar av den? Way to go, Dumbledore. Här har vi uppenbara brott mot Skollagens regler om att säkerställa en trygg skolmiljö, och frågan är om vi inte dessutom har brott enligt brottsbalken. I 3 kap. 9 § BrB hittar vi brottet framkallande av fara för annan; "Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år." I vår situation är det ren tur att eleverna hinner ut innan de har hunden på sig. Grov oaktsamhet förutsätter vanligtvis, inom straffrätten, ett medvetet, otillåtet risktagande. Dumbledore vet mycket väl vilken risk det medför att ha den här hunden på skolan. I mitt tycke borde han ha vidtagit betydligt större försiktighetsåtgärder - det finns inte på kartan att en av tidernas största trollkarlar inte skulle kunna hitta ett säkrare sätt att låsa dörren på, om det nu var helt nödvändigt att ha hunden på skolan.