1 Läs mer >>
Bästa läsare! Sommaren går mot sin slut och vad återuppstår som en fågel Fenix då om inte den här bloggen? Det har varit en lång tystnad här, men det ska vi råda bot på. Jag hoppas att ni alla (d.v.s. ni troligtvis ca fem kvarvarande tappra läsare) har haft en strålande och riktigt nördig sommar. Personligen har det varit upp och ner, och en del av tystnaden här har berott på att min mormor tråkigt nog gått bort. Även om vi alla trogna Harry Potter-fans vet att "death is but the next great adventure", så är det alltid sorgligt att förlora närstående. Min mormor beundrade nästan allt jag gjorde oförtjänt mycket och hade hon lärt sig internet hade hon garanterat följt den här bloggen maniskt (oaktat att hon aldrig läste Harry Potter och inte var jurist). Så mormor - this one is for you.
 
Detta kapitel innehåller inte jättemycket av juridisk leverans, men jag tänkte peka på ett par situationer där man återigen höjer på ögonbrynen ur ett straffrättsligt perspektiv. Efter överfallet på Colin Creevey är Ron och Hermione inte sena med att börja koka polyjuice-elixir, för att kunna maskera sig som Slytherinelever och få sin huvudmisstänkte nemesis Draco Malfoy att erkänna att det är han som öppnat hemligheternas kammare och släppt löst ett monster i skolan. För att komma åt de nödvändiga ingredienserna iscensätter de tillsammans med Harry en liten incident på en av Snapes lektioner (låter lagom farligt). Harry skjuter av en fyrverkeripjäs som skapar totalt kaos i klassrummet (och troligen inkluderar åtminstone ofredande då ett antal klasskamrater blir nedstänkta av trolldrycker och får diverse kroppsdelar uppsvälda), men den typen av fjuttiga händelser är vi ju numera mer än vana vid! (Det är en himla tur att man i Sverige blir straffmyndig först vid 15 år - alla incidenter i svenska skolor skulle utan tvivel kunna sysselsätta ett antal polismyndigheter, åklagarmyndigheter och tingsrätter många gånger om). I villervallan passar Hermione på att slinka in på Snapes kontor och stjäla lite nödvändiga ingredienser - självklart efter att ha konstaterat att det är bäst om hon gör det, eftersom hennes brottsregister är tomt, till skillnad från Rons och Harrys. Smart tjej det där, som redan vid 12 års ålder har hon förstått betydelsen av återfall vid påföljdsbestämning. (En kortare utvikning här för er som inte är jurister: i Sverige gäller den ordningen att när man funnit att någon gjort sig skyldig till ett brott fastställs ett straffvärde för brottet - t.ex. har en misshandel av normalgraden ofta ett straffvärde på en eller ett par månaders fängelse. Straffvärdet behöver emellertid inte sammanfalla med den faktiska påföljden. Återfall är en sådan faktor som kan medföra att den faktiska påföljden blir strängare än vad straffvärdet fastställs till. Vid återfall kan dessutom ett brott som, om det vore första gången det förövades, hade lett till villkorlig dom medföra att påföljden istället blir fängelse.) Själva brottet är inte mycket att säga om - Rowling ger oss här ett skolboksexempel på stöldbrottet, som akademiskt dessvärre är helt ointressant. Ibland önskar man dock att det fanns en ansvarsfrihetsgrund motsvarande "ändamålet helgar medlen". Eller bara en allmän ansvarsfrihetsgrund för personer som Hermione.
 
Efter attacken på Colin Creevey har såklart skolans klantskalle nummer 1, Gyllenroy Lockman, en ny idé på hur eleverna ska skyddas. Han startar en duellklubb. Det hade ju kunnat vara en ganska bra idé (bortsett från att basilisken knappast, till skillnad från Voldemort, hade besegrats av Expelliarmus), om det nu inte vore för att det är just Lockman som gör ett tarvligt försök att leda det hela. Med Snape som "assistent" kan det naturligtvis inte sluta med annat än katastrof. Ingen elev tycks lyssna på instruktionen "avväpna" utan attackerar glatt varandra med såväl trollformler som med hederliga mugglarbrottargrepp. Återigen tvingas man konstatera att Hogwarts lärarlag inte bara tillåter fysiska angrepp mellan elever, utan till och med orsakar situationer där elever riskerar att fara illa. Hogwarts skulle knappast klara sig bra om Skolinspektionen kom på besök.
 
Efter att Draco Malfoy, med Snapes hjälp och goda minne, frammanat en orm utnyttjar Harry sina ormviskar-skills och stoppar den från att attackera den mugglarfödda Justin. Tråkigt nog förstår ingen vad Harry säger utan tror att han bussar ormen på Justin.Detta leder till en för Harry tämligen jobbig situation den efterföljande tiden. Bland annat får vi genom Harry bevittna hur Justins fellow Hufflepuffare Ernie anklagar Harry för att vara en svartkonstnär, och förtal ca nummer femhundrasjutton är ett faktum. Ni kan det vid det här laget, right? 5 kap 1 § brottsbalken. INTE okej att måla ut någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt leverne, och här målar Ernie ut Harry som skyldig till flertalet mordförsök. Någon skyldighet för Ernie att uttala sig fanns knappast. Ernie kan dock undgå ansvar, om det var försvarligt att lämna uppgiften och uppgiften antingen var sann eller han hade skälig grund att tro att den var sann. Med lite god vilja kan man väl kanske i och för sig tycka att han hade skälig grund för misstanken - av skäl vi senare får reda på befann sig ju Harry först på plats både när mrs Norris och sedan Justin hittades förstenade, och därtill visar han sig vara en ormviskare.Däremot ställer jag mig högst tveksam till om uppgiften är försvarlig. Att anklaga någon för att vara en potentiell mördare - Ernie jämställer till och med Harry med Voldemort himself - är ingen liten anklagelse. Det sker dessutom i ett läge där inga formella misstankar finns mot Harry och inget annat än indiciebevisning och rykten stödjer teorierna om Harry som Slytherins arvtagare och den som attackerat andra elever. Nej people - avhåll er från att sprida grova anklagelser utan starkt stöd. Åtminstone om ni är över femton år.
 
Även om ni är under femton år finns det dock anledning att iaktta försiktighet med vilka lögner och rykten ni sprider. Att Ernie straffrättsligt inte skulle kunna fällas för förtal hindrar nämligen inte att han kan förpliktas att utge skadestånd för kränkning till Harry enligt 2 kap 3 § skadeståndslagen - "den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta den skada som kränkningen innebär.". Eftersom förtal är ett ärekränkningsbrott är det fråga om ett angrepp på Harrys ära. Kränkningen ska även ha en viss grad av allvarlighet, vilket sannolikt är uppfyllt med hänsyn till typen av anklagelser det är fråga om här. Men so what tänker ni, Ernie är typ 12 år och har väl i alla fall inga galleoner att betala med? Nä, det är nog sant. Tur då att vår kära lagstiftare har försett oss med möjligheten att kräva ut en del av skadeståndet - närmare bestämt en femtedels prisbasbelopp för varje skadehändelse, vilket för närvarande är 8 900 kr (uppskattningsvis ca 65 galleoner!) - från Ernies vårdnadshavare. Det krävs inte att Ernies vårdnadshavare på något sätt uppmanat eller sanktionerat till Ernies handlande, utan ansvaret gäller oberoende av s.k. culpa. Det här är en relativt ny bestämmelse som är mycket omdebatterad och har anklagats för att vara populistisk. Viss möjlighet att jämka ansvaret finns - i lagtexten uttrycks att det ska vara "uppenbart oskäligt att föräldern ska betala skadeståndet med hänsyn till förälderns förhållande till barnet eller de särskilda åtgärder föräldern har vidtagit för att förhindra att barnet begår brott.". I praktiken brukar detta betyda att om barnet t.ex. bara bor hos den ena föräldern, eller har omhändertagits enligt LVU, kan man undgå ansvar. Jämkningsregeln tillämpas dock restriktivt, så i de allra flesta fall tvingas föräldern betala. Vore jag ombud för Ernies föräldrar i denna situation skulle jag argumentera för att det är skolans personal - under vilkas uppsikt Ernie ju bor konstant under terminerna - som är de som faktiskt utövar vårdnaden över honom. Jag är dock tveksam till om en domstol skulle köpa det, mot bakgrund av den restriktiva tillämpningen av jämkningsregeln. Regeln kan alltså, något raljerande, sägas vara sådan att är du en kass förälder får du pröjsa, men är du riktigt jäkla usel och helt har avsagt dig kontakten slipper du undan. (No offense mot dem som verkligen kämpat men misslyckats med att själva få ordning på sina barn - jag förstår att det inte är det lättaste alla gånger. Jag är dock skeptisk till lagbestämmelsen, som jag tycker har ett gott syfte men alltför ofta riskerar att slå fel).
 
Vi har nu tagit oss en bra bit mer än halvvägs genom Hemligheternas kammare - woho! Dessvärre märker jag att många frågeställningar återkommer (min mamma påstår att alla HP-böcker är ungefär likadana - jag brukar bestämt förneka detta, men visst, en liten poäng har hon). Bloggens framtid ser därför troligen ut som så att jag slutför Hemligheternas kammare kapitelvis, men går därefter över till att kronologiskt genom de fem kvarvarande böckerna dyka ner i vissa specifika delar som innehåller nya och intressanta juridiska frågeställningar. På så sätt blir det förhoppningsvis fler nya infallsvinklar och djupare analyser. Hoppas att ni har tålamod att vänta på det. Till nästa avsnitt - peace, love, law and Harry Potter!

Duellklubben

1 Läs mer >>
Äntligen tillbaka! Den senaste månaden har varit väldigt intensiv med en hel del jobb. Ingen fara eftersom jag trivs så bra, men mindre tid för bloggen tyvärr. Det här inlägget är tillägnat min fantastiska kollega och chef Ragnar, som tragiskt nog råkat ut för ett verkligt piskande pilträd. Ragnar är, förutom en strålande jurist, en otrolig glädjespridare och lysande förebild. Dumbledore himself skulle kunna lära sig en hel del av honom. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du snart är på benen igen Ragnar!
 
Vi har nu kommit halvvägs in i Hemligheternas kammare (sett till antalet kapitel alltså - själva kammaren får vi vänta lite till på) och det är quidditch-time! Yay! Eller ja, det hade kunnat vara bra om det inte vore för att Någon förhäxat en mordisk dunkare till att förfölja Harry hela matchen. Självklart lyckas vår hjälte fånga kvicken och vinna matchen åt Gryffindor ändå (att döda lite älskade karaktärer är inget problem för Jo Rowling, men att låta Malfoy slå Harry i quidditch? NEVER!). Det vill sig dock inte inte bättre än att dunkaren samtidigt slår av Harrys arm. Detta hade ju kunnat vara en baggis för madam Pomfrey att lösa, men vem dyker upp innan hon hinner dit för att rädda dagen? Jo självklart, tidernas klåpare Gyllenroy Lockman. Som vanligt försöker han sig på saker han helt uppenbart saknar kompetens för, och som vanligt går det åt skogen. Försöket att laga Harrys brutna arm slutar med att - jo, just det - Harry inte har några ben kvar i armen. Oops. Men, som Hermione säger - det gör ju i alla fall inte ont längre...
 
Sent omsider kommer Harry till sjukhusflygeln och mitt i natten får han oväntat besök i form av Dobby, som avslöjar att det var han som både förseglade spärren till platform nio och trekvart, och fick dunkaren att förfölja Harry. Dock inte i något ont syfte, utan för att rädda Harry undan något hemskt som är i görningen på Hogwarts. Här kommer vi till veckans juridiska klurighet - kan Dobby bli skadeståndsskyldig för Harrys brutna, och sedermera icke-existerande, arm?
 
Det första steget i en skadeståndsrättslig bedömning består i att konstatera att det inträffat någon form av skada. Här har vi att göra med ett klockrent fall av personskada. (Hermione försöker förvisso få det till Harrys arm i alla fall inte gör ont efter Lockmans lilla insats, men det håller knappast juridiskt. En skada kan naturligtvis föreligga utan förekomsten av fysisk smärta), vilket berättigar till skadestånd om någon vållat den genom oaktsamhet (s.k. culpa), se 2 kapitlet 1 § skadeståndslagen. Nästa steg blir då att bedöma VEM som ska ansvara. Här har vi två stycken som kan tänkas ansvara - Dobby som orsakar armbrottet, och Lockman som orsakar att benen i armen helt försvinner (vilket i sin tur medför massor av smärta för Harry i form av alla vidriga trolldrycker han måste hälla i sig för att få dem att växa ut igen). Båda två har solklart varit culpösa. I Dobbys fall är det nog tyvärr inte bara klantigt utan som utgångspunkt direkt brottsligt att sätta en galen dunkare efter någon. I Lockmans fall är det väl just denna gång inte fråga om något ont uppsåt, men likväl - mindre genomtänkt att utföra läkarsysslor på någon när man inte är säker på att man har erforderlig kunskap.
 
So far sooo simple, men det finns lite intressanta vinklar på det här också. Kan Dobby t.ex. få ansvara för att Harrys alla ben i armen försvinner? Man kan ju resonera som så, att om Dobby inte genom dunkaren orsakat armbrottet hade Lockman aldrig varit där och försökt "reparera" skadan. På så sätt finns det ju ett visst orsakssamband (kasualitet) mellan Dobbys agerande och den senare skadan. Frågan är dock om detta orsakssamband är adekvat, eller med andra ord - är det en typisk följd av att sätta en vildsint dunkare efter en 12-årig pojke att han förlorar alla ben i armen? Nja. Att ett armbrott uppstår är naturligtvis någonting man får räkna med, men att en klantig lärare ska komma och lyckas trolla bort alla pojkens ben i armen... jag är beredd att tycka att det är lite hårt.
 
En annan intressant fråga är om Dobby kan undgå ansvar på grund av nöd. Liksom i straffrätten kan skadeståndsrättsligt ansvar falla bort om man agerat i nöd. Liksom i straffrätten föreligger en nödsituation om fara hotar liv, egendom eller något annat av rättsordningen skyddat intresse. Dobby handlar ju i flertalet fall (hittills tre, och då har vi bara kommit några månader in på skolåret) för att rädda Harrys liv, vilket man ju spontant kan tycka är väldigt fint av honom och borde undanta honom från ansvar. Det finns dock vissa begränsningar i nödrätten som jag är rädd medför att Dobby trots allt får ansvara. För det första gäller enligt NJA 2004 s. 786 att "nödbestämmelsen förutsätter (...) en akut nödsituation och kan inte åberopas för att avvärja framtida angrepp". Dobbys försök att få bort Harry från skolan sker närmast i preventivt syfte och medför alltså inte ansvarsfrihet. Mot detta kan man såklart försöka argumentera att faran åtminstone i detta skede var högst konkret, eftersom ett angrepp (det på mrs Norris) redan skett. Jag är dock ytterst tveksam till om det håller. Vidare följer av NJA 1988 s. 495 att man inte går fri från ansvar om mindre ingripande åtgärder kunde ha vidtagits. Sorry Dobby, men det kanske hade varit en bättre idé att bara berätta vari faran bestod för Harry.
 
En sista intressant grej jag funderar på i sammanhanget är principalansvaret. Har Hogwarts ett principalansvar för den skada Lockman orsakar? Principalansvaret för arbetsgivare följer av 3 kap 1 § skadeståndslagen och av p.1 följer att arbetsgivaren ska ersätta skada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Vi har redan konstaterat att Lockman varit försumlig (d.v.s oaktsam, culpös, vårdslös - same shit, different names). Frågan är då om han gjort detta i tjänsten. Har det skett på arbetsplatsen? Oui. Har det skett på arbetstid? Här kan ju diskuteras vad som är arbetstid - det kompliceras lite av att lärarna bor på Hogwarts och i princip alltid har tillsynsansvar över studenterna - men ja, det får nog anses vara på arbetstid även om det inte är under en lektion. Har skadehändelsen någon koppling till hans arbetsuppgifter? Mja, jag tycker nog det. Förvisso håller han ju inte på att avvärja ett direkt angrepp i form av svartkonster, men han ska ändå åtgärda en skada som uppstått till följd av skum magi. Omvårdnad av studenterna får nog också rimligen ses som en del i hans tjänsteutövande. Ja till principalansvar för Hogwarts. Hur är det då med Dobby - kan hans "husbonde", som vi senare får veta är ingen mindre än Lucius Malfoy, tvingas ansvara? Här blir det lite svårare eftersom vi, tack och lov, inte har något husbondesystem i Sverige. Föräldrar har dock ett visst ansvar för sina barn - dels i form av det som numera kallas för föräldrars principalansvar och är begränsat till 1/5 av prisbasbeloppet (ca 9000 kr), men framför allt i form av att föräldrar själva kan anses culpösa och ådra sig skadeståndsansvar enligt 2 kap 1 § skadeståndslagen om dom inte har tillräcklig uppsikt över sina barn. Man har även visst ansvar för sina djur - mest känt det strikta ansvaret för hundar. Jag är lite osäker på var på skalan jag ska kasta in husalfer, men vad fan - om Malfoy anser sig ha full ägande och bestämmanderätt över Dobby är det väl inte mer än rätt att svinet får pröjsa även när Dobby går utanför hans instruktioner?
 
Okej, detta blir allt för denna vecka! Jag jobbar förresten på att förstå hur jag ska ändra designen så att raderna inte blir så fruktansvärt långa att läsa! (Går det att göra utan att ha Pro-versionen? Om någon vet så mottages tips tacksamt - jag är jurist och därför nästan by nature tekniskt inkompetent). Nästa gång blir det mer av vår favoritklantskalle Lockman, men innan dess ska jag till helig Harry Potter-mark - Oxford. Yay! Vi hörs snart igen, och ta hand om er tills dess!
 

Den vildsinta dunkare...

2 Läs mer >>
Det känns skönt att kunna hålla ett löfte - ni slapp vänta tre månader på det här inlägget! Till min förvåning märkte jag dessutom att jag faktiskt hade en del läsare kvar, det långa uppehållet till trots. Tack! Jag ska inte hålla er på sträckbänken längre, utan vi slänger oss in i det nionde kapitlet i Hemligheternas kammare - Skriften på väggen.
 
Sist lämnade vi ju stackars mrs Norris (må så vara att det är världens mest osympatiska katt, det är fortfarande en katt) förstenad och uppspikad på väggen. Kapitlet inleds med att mr Filch kommer till brottsplatsen och ser sin älskade katt. Han reagerar som de flesta djurägare nog skulle göra. Total panik. Det går inte många sekunder innan anklagelserna far ur honom med ljusets hastighet och naturligtvis är det Harry som står i blickfånget (han har en imponerande förmåga att alltid hamna i skottgluggen). I samma andetag lyckas Filch, inför mer eller mindre hela skolan, häva ur sig både att Harry har dödat mr Norris och att Filch i sin tur ska döda Harry.
 
Ja hörrni, var ska vi ens börja i detta? Det här är ju rena drömmen för en åklagare. Både potentiellt förtal och olaga anklagelse! Dessutom riktat mot en 12-årig pojke som inte gjort mer än haft oturen att vara först på plats. Förutom att det här är en dröm för en åklagare är det också ett lysande tillfälle för att lite pedagogiskt gå igenom vad som kan beaktas påföljdsmässigt vid brott - för visst kan man ändå lite grand förstå Filch. Inte försvara, men förstå, när han i affekt och sorg häver ur sig diverse dumheter.
 
Vad först gäller själva skuldfrågan så föreligger olaga hot "om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom". Påföljden är böter eller fängelse i högst ett år. De konkreta omständigheterna applicerat på detta ger oss att Filch har "hotat med brottslig gärning" genom att skrika att han ska döda Harry. Vidare så krävs att detta har varit "ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan" för i detta fall Harrys egen säkerhet till person, d.v.s. hans liv. Här tänkte jag passa på att uppmärksamma er på innebörden av ordet ägnat. (Om ni bara visste hur många sidor man kan skriva om detta lilla ord... jag ska berätta för er om det vid något annat tillfälle). Inom ramen för bestämmelsen om olaga hot innebär detta att den utsatte inte de facto måste ha blivit rädd, utan det räcker att hotet är sådant att den hotade typiskt sett upplever fruktan. Att Harry, som är en modig gryffindorare och omgiven av i princip hela skolan, kanske inte känner att det är någon större risk att Filch de facto kommer döda honom spelar alltså ingen roll. Att uttycka att man ska döda någon är typiskt sett ett sådant hot som gör den hotade rädd och därför kan Filch dömas för olaga hot.
 
Vi går vidare till nästa brott, förtal. Om jag inte missminner mig helt har vi haft det uppe flertalet gånger i bloggen tidigare och trenden fortsätter - Hogwarts verkar inte vara sämre än vilken svensk högstadieskola som helst när det kommer till detta brott. Förtal kan ibland vara ett ganska knivigt brott eftersom man ofta får bedöma om någons ord utgör ett klandrande av någon annans leverne, men här är det faktiskt enkelt. Förtal föreligger om någon utpekar annan som brottslig i sitt leverne på ett sätt som är ägnat att utsätta offret för andras missaktning. Här pekar Filch ut Harry som en mycket allvarlig djurplågare (dock inte som mördare eftersom mord endast kan begås mot människor, se 3 kapitlet 1 § brottsbalken) inför hela skolan. Mindre lyckat. Man kan förvisso undgå ansvar, om det 1) var försvarligt att lämna uppgiften och 2) den antingen var sann eller det fanns skälig grund för den. Jag har svårt att se att Filch, hans upprörda tillstånd till trots, skulle komma undan på detta. Han hade egentligen inget som helst stöd för att Harry var skyldig till brottet, annat än att Harry - i likhet med flera hundra andra studenter - befann sig på platsen. Med andra ord var det inte försvarligt att lämna uppgiften, den var bevisligen inte sann och det fanns knappast någon skälig grund för Filch att tro att Harry hade haft ihjäl eller skadat hans katt. Ridå ner.
 
Nästa fråga är om förtalet ska anses som grovt, vilket kan medföra att påföljden kan bli fängelse och inte bara böter. Vad som talar för detta är framför allt att anklagelsen skett inför hela skolan (vilket enligt JK Rowlings inte helt pålitliga beräkningar innebär ca 1000 studenter) och därmed fått stor spridning, samt att det är ett relativt allvarligt brott Harry anklagas för. Exempel från praxis på när förtal bedömts som grovt är t.ex. när sexfilmer på ex har visats upp eller spridits (se t.ex. NJA 1992 s. 594 och nu senast Högsta domstolens dom den 16 mars 2015 i mål T 5670-13). Jag tror att Harrys fall faktiskt är i gränslandet och skulle kunna falla olika ut beroende på domare. Med hänsyn till att brottet även begås mot en ung person av en person som i egenskap av skolpersonal ska vara någon den unge kan lita på är jag personligen beredd att betrakta gärningen som grovt förtal, men som sagt - jag kan tänka mig att detta ligger i gränslandet.
 
 
Nästa steg är då att bestämma påföljd för de här brotten, och det är nu det blir intressant! Första steget i den bedömningen (ni som är jurister och har järnkoll på detta får ursäkta, men det är viktigt att läsarna utan juridiska kunskaper får en chans att hänga med!) är att bestämma ett s.k. straffvärde. Med det innebär enkelt uttryckt att man bestämmer vart på straffskalan brotten ska placeras. Olaga hot kunde som sagt leda till böter eller fängelse i högst ett år. För att veta vart på den skalan vi ska vara får vi titta lite mer på omständigheterna kring brottet, och hur liknande fall bedömts i praxis. Allmän vägledning ges också i 29 kapitlet 1 § brottsbalken, där det framgår att "vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person".
 
Vi kan först konstatera att det rör sig om ett hot utan inblandning av vapen, vilket talar för att det rör sig om ett ganska lindrigt brott på skalan (typiskt sett är det värre att man skriker "jag ska döda dig!" samtidigt som manhåller ett skarpladdat vapen mot offret än att man bara använder ord). Det har dessutom bara rört sig om en isolerad händelse (jämför fall där offret under en längre tid får utstå upprepade hot). I 29 kapitlet 3 § brottsbalken finns vidare en uppräkning av särskilda faktorer som ska beaktas i förmildrande riktning för den som begått brottet. Av intresse här är första punkten, där det framgår att det ses som förmildrande att brottet föregåtts av någon annans uppenbart kränkande beteende. Denna bestämmelse tar sikte på provokation och typfallet är att någon genom kränkande ord etc. provocerat fram en misshandel från den som blivit provocerad. Så är inte riktigt fallet här - offret, Harry, har ju inte gjort någonting alls - men jag tror ändå att man kan snegla på den här bestämmelsen. Notera ordalydelsen någon annans kränkande beteende - det behöver alltså inte vara offret som har begått "provokationen". Helt klart är att någon här begått ett allvarligt fall av djurplågeri mot hans katt. Försvårande är dock att hotet riktats mot en mycket ung person (som sagt, 12 år!) som befunnit sig i en miljö där han ska kunna känna trygghet - inte minst i förhållande till de ganska få vuxna som finns på Hogwarts. "Standardpåföljden" för ett olaga hot vid enstaka tillfälle och utan inblandning av vapen brukar vara ca 50 dagsböter. Jag tror att Filch med beaktande av alla försvårande och förmildrande omständigheter skulle landa ungefär där, eller möjligen på 60-70 dagsböter. (Observera att det här med antal böter inte är någon exakt vetenskap, även om domstolarna för enkelhetens och rättssäkerhetens skull gärna sneglar på tabeller och sammanställningar). Till detta ska läggas (det grova) förtalet. För grovt förtal kan som sagt dömas till fängelse men i och med att denna gärning ligger på gränsen mellan förtal och grovt förtal skulle jag tro att även detta brott skulle stanna på bötesnivå (en snabb genomgång av underrättspraxis visar att brott på fängelsenivå motsvarande 1 månad framför allt är aktuellt när sexuella bilder sprids utan samtycke på porrsidor och liknande). Mellan tummen och pekfingret tror jag att det skulle röra sig om ca 100 dagsböter.
 
Jahapp, då är det väl bara att klappa ihop detta och döma ut 180 dagsböter tänker den matematiskt kunnige. Om det vore så enkelt! Här ska det nämligen, som alltid vid flerfaldig brottslighet, ges straffrabatt. Remember people, ska ni begå brott så gör det i ett sammanhang! (Tycker ni detta verkar helt sjukt och vill ha rimliga förklaringar till varför systemet ser ut såhär så hänvisar jag till t.ex. justitierådet Martin Borgekes utmärkta bok "Att bestäma påföljd"). Praxis är att det lägsta straffet halveras, så vi landar alltså på 100+40=140 dagsböter. Ändå relativt hårt för dessa i vredesmod utslängda anklagelser. På detta kan nog Harry om han så önskar dessutom få ut kränkningsersättning på ca 5 000 - 10 000 kr, så som sagt - ett tämligen dyrt vredesutbrott för Filch. Den totala summan avgörs av hur stor respektive dagsbot blir, vilket beror på hans inkomst. JK Rowling, jag vill ha uppgifter om lönesättningen på Hogwarts NU!
 
Vi lämnar denna olyckliga episod bakom oss och innan jag lämnar er för idag så måste vi ju prata Dumbledore! Förlåt men trots denne mans många fel och brister (ju mer jag analyserar böckerna desto större blir dem) är och förblir han en hjälte. När Snape, det svinet, försöker dra nytta av situationen för att återigen få Harry relegerad påminner Dumbledore lugnt och sansat om att "innocent until proven guilty, Severus". Man bara MÅSTE älska en man som så naturligt slänger sig med denna straffrättsligt alldeles grundläggande grundsats - oskuldspresumtionen. Så grundläggande att den svenska lagstiftaren inte ens bemödat sig med att få ner den i lag - typ "lagar är överskattade". Författarna av Europakonventionen tyckte tydligen att det kanske ändå kunde vara på sin plats att så att säga "stating the obvious", så genom Europakonventionen (artikel 6.2) - som numera är svensk lag - har vi faktiskt på omvägar fått med denna grundläggande princip i svensk lag. Eftersom Storbritannien tillträtt Europakonventionen gäller principen även i engelsk rätt. Även om principen gäller mellan stater och dess medborgare - alltså när det offentliga utkräver ansvar från enskilda -  känns det fint att Hogwarts rektor respekterar grundläggande mänskliga rättigheter även inom ramen för en privat skola. Denna respekt för rättsprinciper ser man faktiskt inte i varje kapitel ens från den s.k. goda sidan. (Jag kommer snart till bok 3 och 4 och tänkte egentligen hålla mig tills dess men... det är ett oförlåtligt karaktärsmord på Dumbledore att han tillåter att Sirius Black slängs i fängelse på livstid utan rättegång. Det är knappt så att Voldemort himself skulle begå ett sådant övergrepp).
 
Okej, det var allt för denna gång! Ni fick bara vänta 5 veckor på detta inlägg och jag ska göra mitt bästa för att det inte ska ta längre tid än så till nästa gång - även om jag har en ganska hektisk månad framför mig. Tills dess får ni mer än gärna fundera på vad jag sagt ovan och som vanligt komma med rättelser, synpunkter, frågor och så vidare. Med detta är vi också halvvägs igenom bok 2 - woho! I nästa avsnitt ska vi stifta bekantskap med "Den vildsinta dunkaren" - until then!

Skriften på väggen

2 Läs mer >>
Hörrni, veckorna går på tok för fort! Jag skulle definitivt behöva en tidvändare för att hålla uppdateringarna på en anständig nivå, men någon fungerande tidvändare har jag tyvärr inte (däremot en mugglarvariant. Har inte vågat ha den på jobbet men someday it's gonna happen). Nåväl, bättre sent än aldrig - nu kör vi igen!
 
I förra kapitlet lämnades vi med en cliffhanger. Harry hör röster som ingen annan hör - weird, till och med för att vara i trollkarlsvärlden. Tyvärr visar det sig i dagens kapitel att det inte enbart var en engångsföreteelse. Efter att ha besökt en dödsdagsfest tillsammans med Ron och Hermione hör Harry återigen en röst som bl.a. säger "sarga...slita sönder... döda". Mindre trevligt, helt klart. Det blir naturligtvis inte bättre av att rösterna leder fram honom till en vägg där mrs Norris - vaktmästarens katt - är förstenad och uppspikad. Oops oops.
 
Som alla som läst HP vet är det ju nu egentligen inte Harrys hjärna som är konstig, utan han råkar bara vara den enda på Hogwarts just då (vad vi vet i alla fall) som förstår ormspråk. Ljuden finns alltså på riktigt, men för alla andra låter det bara som konstigt väsande (vilket sannolikt måste ha varit ljud som försvann i det allmänna sorlet för alla som inte är s.k. ormviskare). Men vad hade lagen gett det allmänna (d.v.s. staten, vilket i trollkarlsvärlden närmast blir ministeriet) rätt att göra om Harry faktiskt hallucinerat och trott att han hörde röster?
 
Det bästa för alla parter är såklart alltid att en sjuk människa själv söker vård. Alla är dock tyvärr inte i stånd till det, och därför finns vissa lagar som ger samhället rätt att ingripa med tvång. Den här delen av juridiken hör till den offentliga rätten och det är något av bortaplan för mig, så ni får ursäkta och gärna rätta eventuella fel (seriöst, HP innehåller på tok för lite avtalsrättsliga, sakrättsliga och skadeståndsrättsliga frågor. Ska skicka ett surt twitter-meddelande till Jo Rowling och fråga vad hon egentligen tänkte på. Snart blir jag tvungen att övergå till Fifty shades of Grey och analysera vissa kontrakt som förekommer där... äh skoja bara. Jag hatar Fifty shades of Grey. Vore jag lagstiftare med makt att våldföra mig bara lite, lite grand på grundlagen skulle jag förbjuda den. Okej, åter till saken). De centrala lagarna på området är i princip LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga), LVM (lag om vård av missbrukare i vissa fall) och LPT (lag om psykiatrisk tvångsvård). Här skulle man ju kunna tro att LVU blir tillämplig i och med att Harry i detta skede bara är 12 år. Så skulle kunna vara fallet om hallucinationerna framkallats av någon form av missbruk av då främst narkotika eller stora mängder alkohol, 3 § 1 st LVU. Om bruket av beroendeframkallande medel utsätter den unges hälsa och utveckling för påtagliga risker att skadas, och den unge (om denne är över 15) eller dennes vårdnadshavare inte samtycker till frivillig vård, kan förvaltningsrätten efter ansökan från socialnämnden besluta om vård (4 § LVU). I brådskande fall kan socialnämnden själva fatta beslut om omhändertagande (6 § LVU). Sorgligt nog får vi i böckerna inte veta hur det sociala skyddsnätet är konstruerat i trollkarlsvärldenen och processordningen är därför svår att sia om. Vi vet att Wizengamot finns som en form av domstol, men det är väldigt oklart om de hanterar alla typer av mål eller bara brottmålen. Vi vet heller inte om det finns någon avdelning på ministeriet som motsvarar mugglarvärldens socialnämnder, men man kanske kan tänka sig att det finns någon sådan enhet som samarbetar med sjukhuset St Mungos i fall där psykiskt sjuka behöver vård (i senare böcker får vi ju sorglig kunskap om att det finns karaktärer som genom ond magi verkligen mist förståndet). Återigen frågor som jag vill ha svar på från Jo Rowling!
 
Om hallucinationerna däremot beror på psykisk sjukdom som inte är självförvållad hjälper inte reglerna i LVU oss (och inte heller de i LVM, som får tillämpas om den som behöver omhändertas är över 18 år). Däremot kan LPT tillämpas. Frivillig vård regleras huvudsakligen i hälso- och sjukvårdslagen, men för det fall tvång och frihetsberövande krävs för att bereda någon vård finns reglerna i LPT. Eftersom tvång och frihetsberövande är väldigt allvarliga inskränkningar i människors rätt till frihet, privatliv etc. och annars vanligen bara förekommer när någon är misstänkt för eller har dömts för brott krävs att en rad förutsättningar är uppfyllda för att vård ska beredas med tvång. Reglerna härför finner vi i 3 § LPT. Något förenklat kan sägas att för sluten psykiatrisk vård krävs att personen ifråga lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av detta har ett undgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning. Vid bedömning av vårdbehovet ska det även beaktas om personen till följd av sin psykiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.
 
Vilka psykiska problem som helst är alltså inte tillräckligt. Så länge Harry "bara" hör röster men inte skadar någon annan är det alltså högst tveksamt om han skulle kunna tvångsomhändertas. Saken kommer naturligtvis i ett annat läge när man sedan börjar misstänka honom för mordförsök på djur och andra studenter. Vidare krävs, fullt naturligt, ett läkarintyg som visar att det finns sannolika skäl för att förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda. Det är i första hand en sjukvårdinrättning som prövar om någon ska tvångsomhändertas, men efter fyra veckors omhändertagande måste chefsöverläkaren ansöka hos förvaltningsrätten om fortsatt vård. Vi kan alltså konstatera att det knappast vore tillräckligt för Hogwarts lärare att skicka Harry till sjukhusflygeln och låta madam Pomfrey ta hand om honom - vilket annars verkar vara standardlösningen för de flesta problem som drabbar studenterna...
 
Okej, efter att jag nu tröttat ut er med offentlig rätt så tar vi en paus och laddar om batterierna inför nästa avsnitt! (Obs - jag har som vanligt haft en ganska lättsam ton men jag vill understryka min djupa respekt för alla som jobbar med den här typen av juridik. Jag har förstått att det kan vara ganska jävligt att sitta i förvaltningsrätten och fatta beslut om väldigt trasiga och utsatta människors liv, så all cred till er som gör det!) Då blir det "skriften på väggen" och där bara HAGLAR det av straffrättsliga överträdelser! Förtal, olaga hot och Dumbledore visar sig ha järnkoll på oskuldspresumtionen (LOVE till den mannen!). Vi ses då - och I promise, ni ska inte behöva vänta tre månader på det!offentloff
 

Dödsdagsfesten

2 Läs mer >>
Då är jag tillbaka med det hett efterlängtade kapitlet om allas vår favoritnarcissist - Gyllenroy Lockman! (I originalversionerna heter han som bekant Gilderoy Lockhart, men jag har ju mestadels kört på de svenska namnen hittills så vi fortsätter så). Eftersom kapitlet är ganska kort och inte innehåller så himla mycket juridik kör vi ett dubbelkapitel och tar Smutsskallar och mystiska mumlanden på samma gång. Innan vi sätter igång tänkte jag själv vara lite narcissistisk (visst måste man få vara det i sin egen blogg?) och tipsa alla som vill läsa lite seriösare juridik än vad denna blogg erbjuder om en artikel jag skrivit i Svensk juristtidning. Om man inte prenumererar på denna eminenta tidsskrift så finns artikeln tillgänglig helt gratis i digital form här.
 
Ja, Gyllenroy Lockman då. Ny lärare i försvar mot svartkonster efter att Quirrell visat sig vara lite mindre lämplig, och numera till på kuppen död. Men inte bara det, utan dessutom innehavare av Merlinordern av tredje graden, hedersmedlem i föreningen till försvar mot svartkonster, samt - viktigast av allt - femfaldig vinnare av Häxornas världs pris för supercharmleendet. Onekligen en meritlista som hade gjort vilken svensk stjärnjurist som helst grön av avund! Nåväl, efter att ha förföljt Harry hela första skoldagen (creepy men ännu kanske inte tillräckligt för att klassas som olaga förföljelse) är det dags för Gyllenroy att själv hålla i en lektion. Man kan ju tycka att en lektion med ett gäng tolvåringar inte borde ställa till några större problem för en så framstående person, men tji fick man. Efter att ha inlett lektionen med en horribel skrivning med frågor såsom "vilken är Gyllenroy Lockmans favoritfärg" släpper han lös ett gäng pixignomer i klassrummet. Han har naturligtvis noll koll på hur han ska handskas med dessa och innan han tar till flykten har de små gnomerna kidnappat Neville och hängt upp honom i takkronan. För ungefär 507:e gången gör sig personal på Hogwarts här skyldig till framkallande av fara för annan, 3 kapitlet 9 § brottsbalken (seriöst, efter att jag är klar med den här bloggen kommer alla trogna läsare att kunna så mycket om straffrätt att de nästintill är kvalificerade för ett åklagarjobb...). Det må så vara att Gyllenroy säkert inte medvetet velat utsätta Neville för fara, men grov oaktsamhet är tillräckligt. Att släppa lös ett gäng galna pixignomer trots att man vet om att man saknar kompetens att hantera dem är onekligen ett medvetet risktagande. Nu är det ren tur att stackars Neville inte ramlar ner och bryter tio ben i kroppen. Därutöver är Gyllenroys agerande ett brott mot 5 kapitlet 3 § skollagen, där det sägs att alla elever har rätt till en skolmiljö präglad av trygghet och arbetsro. Man kan lätt konstatera att Gyllenroys första lektion saknar bådadera. Egentligen är bestämmelsen till för att skydda elever från andra elevers störande beteende, så det är helt klart anmärkningsvärt att det här är läraren själv som lyckas orsaka kaoset. Man kan bara hoppas att en person som Gyllenroy i en svensk skola inte hade fått någon lärarlegitimaton, alternativt fått den återkallad efter en sån här katastrof till lektion. Vi kommer tyvärr få anledning att återkomma till denna kompletta amatör senare.
 
Här hade man ju kunnat hoppas att Hogwarts invånare kunnat leva lite laglydigt i några dagar efter detta, men icke. Återigen är det vår favoritsnobb, Draco Malfoy, som ställer till det. Till ingens förvåning har han blivit än mer osympatisk över sommaren, och Hermione hamnar direkt i skottgluggen då Malfoy kallar henne " din äckliga lilla smutsskalle" (eng. mudblood). Detta låter för oss mugglare kanske bara som en variant på skitunge eller liknande, men vi får snabbt klart för oss att det är en grov förolämpning i trollkarlsvärlden. Smutsskalle anspelar nämligen på mugglarfödda personers blod, som då ska vara smutsigt i motsats till de renblodiga (där båda föräldrarna kommer från trollkarlsfamiljer). Förolämpningar som anspelar på blod är helt enkelt trollkarlsvärldens motsvarighet till rasism. Här vill man ju bara trycka till Malfoy rejält, vilket stackars Ron också gör ett tappert men misslyckat försök till. Som jurist vill jag ju dock såklart förorda att man nyttjar rättssystemet till upprättelse istället för fysiska påhopp. Först och främst vill jag åtala Malfoy för förolämpning enligt 5 kapitlet 3 § brottsbalken, eftersom hans påhopp uppenbart är av kränkande art och avsett att såra Hermiones självkänsla (vi bortser ifrån att Malfoy inte är straffmyndig). Förolämpningen har heller inte föregåtts av någon sådan allvarlig provokation från Hermiones sida att det är förståeligt att Malfoy reagerar som han gör.  Detta är dock inte tillräckligt (jag är på krigsstigen idag), utan jag vill också å Hermiones vägnar kräva ersättning för kränkning. Enligt skadeståndslagen krävs då att kränkningen - utöver att ha skett genom brott, som vi nu konstaterat är fallet här - är av allvarlig art. Den frågan är något svårare att besvara än det straffrättsliga ansvaret, men min bedömning är ändå att kränkningen är tillräckligt allvarlig. Detta framför allt med bakgrund av att den har en rasistisk underton och, inför andra elever, antyder att Hermione på grund av sin blodstatus är lägre stående. En jämförelse kan göras med hovrättsfallet RH 2011:5, där det ansågs utgöra förolämpning att kalla en skolkamrat för (ursäkta språket) "jävla negerfitta". Kränkningsersättning utgick där med 5000 kr och detta trots att kränkningen föregåtts av att den utsatta antytt att den kränkande eleven stulit en klocka. Det kan även noteras att Malfoy kunnat bli skyldig att betala kränkningsersättning oaktat att han egentligen inte har åldern inne för att dömas för brottet förolämpning. Skadeståndsrätten har nämligen inte samma åldersgränser som straffrätten. Vidare hade Malfoys föräldrar kunnat bli solidariskt betalningsskyldiga för ersättningen, se 3 kapitlet 6 § skadeståndslagen. Denna betalningsskyldighet, som kommit att kallas "föräldrars principalansvar" har på sina håll ansetts vara feltänkt och mestadels drabba redan utsatta familjer. I detta fall, där Malfoys föräldrar är stenrika och dessutom tveklöst är de som ska lastas för Malfoys vidriga människosyn, kan vi väl dock konstatera att betalningsskyldigheten skulle träffa helt rätt...
 
Kapitlet avslutas med att Harry hör röster som ingen annan hör - en riktig cliffhanger! En sådan tänker jag även lämna er med, eftersom jag i nästa avsnitt ska gå närmare in på hur juridiken kunnat ingripa om Harry faktiskt haft psykiska problem som lett till dessa röster..

Gyllenroy Lockman

2 Läs mer >>
Nu har det återigen blivit ett alltför långt uppehåll här. Hög tid att vi tar oss tillbaka till Hogwarts! Passande nog är det också vad Harry, Ron och fyra av Rons syskon ska göra. Innan vi sätter igång vill jag dock passa på att dedikera det här avsnittet till Jessika van der Sluijs, en fantastiskt härlig människa, jurist och HP-fan som nyligen blivit professor. Stort grattis Jessy - du kommer bli minst lika kickass som professor McGonagall!
 
Det här året hinner Harry inte ens ta sig tillbaka till Hogwarts innan kaoset är igång. De facto tar han sig överhuvudtaget inte igenom spärren till perrong 9 och 3/4. På något magiskt (pun intended) vis har spärren förseglat sig när han och Ron ska ta sig igenom den. I kaoset som uppstår skriker Harrys uggla Hedwig högt och någon muttrar något om "djurplågeri". Här har vi kapitlets första juridiska koppling! Jag hatar när folk använder juridiska termer på ett felaktigt sätt. Alltså verkligen, jag får utslag. Det är såklart oerhört drygt och överlägset av mig, men ändå. Vad är då djurplågeri i juridisk mening? Svaret hittar vi i brottsbalkens 16 kapitel, 13 §. Djurplågeri föreligger om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande. Att krascha in i en stenhård vägg med en uggla skulle väl i och för sig kunna gå in under "på annat sätt". Med tanke på att Hedwig befann sig i sin bur har jag dock svårt se att någon fysisk skada skulle ha uppkommit. Det skulle då möjligen vara om kraschen skrämmer henne så mycket att hon får psykiska skador av det (känns spontant något svårbevisat). I vilket fall som helst faller det hela på det s.k. subjektiva rekvisitet, d.v.s. att gärningen ska ha skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Kraschar Harry in i spärren med uppsåt att utsätta Heddwig för lidande? Knappast. Är det grovt oaktsamt att försöka ta sig igenom en spärr som fungerade utmärkt förra året och som resten av Rons familj just tagit sig igenom utan några skador? Nej. Slutsats, vi är inte i närheten av något djurplågeri. Mycket oförskämt av mugglaren att gå runt och skrika ur sig falska anklagelser på detta sätt. Det är nästan så att man blir lite sugen på att anmäla personen ifråga för förtal.
 
Efter att inte ha kommit igenom spärren och klockan har passerat elva drabbas Harry och Ron av viss panik. Panik, som vi alla kanske upplevt någon gång, får oss att begå dumma handlingar. Ron imponerar dock för en gångs skull och informerar Harry om att enligt paragraf 19 ("eller vilken det nu är i nån lag om undantag från...") har omyndiga trollkarlar rätt att utöva magi i nödsituationer. Med stöd av det, något bristfälliga, resonemanget bestämmer sig Harry och Ron för att ta den flygande Ford Anglian och helt sonika flyga till Hogwarts. Sagt och gjort. Tråkigt nog verkar Ron inte ha gjort någon vidare djupdykning i vad begreppet nöd i juridisk mening innebär. I svensk rätt förekommer begreppet som en ansvarsgrund både inom straffrätten och inom skadeståndsrätten. Begreppet återfinns i brottsbalken när det kommer till straffrätten men har ingen motsvarighet i skadeståndslagen. Något förenklat kan dock sägas att det skadeståndsrättsliga begreppet är likvärdigt med det straffrättsliga. "Nöd" definieras i 24 kapitlet 4 § brottsbalken som en situation när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse. No offense Harry och Ron - jag förstår att det är en mycket obehaglig situation att riskera att missa den briljanta festmåltiden på Hogwarts - men det utgör knappast ett hot mot liv, hälsa eller egendom. Sen kan man ju såklart tycka att rätten till festmåltider borde vara ett av rättsordningen skyddat intresse (otroligt juridiskt uttryck förresten), men jag ställer mig ytterst tveksam till att så är fallet. Vore jag advokat för Harry och Ron efter denna incident skulle jag dock försöka trycka på brist i uppsåtsfrågan när det kommer till nöd. Nu blir det ganska komplicerad straffrätt av detta, men förutom att uppsåt måste föreligga till de direkta handlingar som utförts - t.ex. till att ha ihjäl en annan människa om man ska kunna dömas för mord - krävs också uppsåt i förhållande till att någon ansvarsfrihetsgrund inte förelegat. Här trodde Harry och Ron att en nödsituation förelåg, och man kan åtminstone diskutera om det verkligen ska gå ut över två 12-åringar att skolan eller deras vårdnadshavare inte tydligt förklarat i vilka situationer de får använda magi utanför skolan så länge de är omyndiga.
 
Som om de inte haft nog med problem denna dag avslutas dessutom bilfärden med att de slungas rakt in i ett våldsamt träd - det ökända piskande pilträdet. Harry och Ron klarar sig utan allvarligare fysiska skador, men sämre går det för Rons trollstav och för bilen. Här vill man såklart att någon ska få betala för eländet. Typ ett stort, rikt försäkringsbolag. Harry och Ron blir lite "ömma och blåslagna", vilket kan klassas som fysiska personskador. Sådana kan ersättas ur den trafikförsäkring som är obligatorisk att ha om man är ägare av en bil, vilket följer av 10 § 1 st trafikskadelagen. En förutsättning för detta är att bilen är i trafik när olyckan inträffar. Med tanke på den mycket generösa tolkning av begreppet "i trafik" som Högsta domstolen gjort (t.ex. ersättning till en person som halkade och slog sig när han skrapade rutorna på bilen) är det nog ingen tvekan om att det kravet är uppfyllt. Värre blir det med trollstaven och bilens skador, eftersom detta är s.k. sakskador (att skilja från personskador). Sådana ersätts bara ur trafikförsäkringen om de uppkommit till följd av trafik med annat motordrivet fordon, och det är föraren av det andra fordonet som är vållande (d.v.s har orsakat skadan). Ett piskande pilträd är inget motordrivet fordon. Här får Harry och Ron - och kanske framför allt mr Weasley såsom ägare av bilen - hoppas att han istället har en s.k. halvförsäkring eller helförsäkring som täcker denna typ av skador. Slutligen bör även nämnas att det för försäkringsbolagets del finns en möjlighet att kräva att ersättningen för personskadorna jämkas med hänsyn till medvållande från Harry och Rons sida. Sådan jämkning kan ske om de uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har medverkat till skadorna. Normalt brukar jämkning ske om en förare t.ex. varit rattfull eller på annat allvarligt sätt brutit mot trafikregler och därigenom bidragit till skadorna. Det kan förvisso anses som ganska klantigt att köra en olagligt förtrollad bil när man är 12 år och inte riktigt har tillräcklig magisk kunskap för att hantera oväntade situationer, men jag är tveksam till att det kvalificerar sig som grovt oaktsamt, vilket är ett högt ställt krav.
 
Vad tycker ni - hur hade ni agerat om ni vore advokater för Harry och Ron och skulle försvara deras beslut att ta bilen till Hogwarts? Hade ni som företrädare för ett försäkringsbolag varit sugna på att betala ersättning för skadorna som det piskande pilträdet? Här finns mycket att diskutera och kommentarfältet är the place to be!
 
I nästa avsnitt ska vi stifta närmare bekantskap med en av seriens verkliga original - professor Gilderoy Lockhart!

Det piskande pilträde...

0 Läs mer >>
Ny vecka, nya äventyr och mer juridik! Innan vi slänger oss in i veckans kapitel vill jag passa på att lyfta några väldigt bra kommentarer från förra veckan. Några påpekade att Arthur kanske bara skrev ett lagförslag, som någon församling liknande riksdagen sedan slentrianmässigt klubbade igenom. Det är en mycket intressant synpunkt. I så fall skulle den stora bristen i förfarandet snarare vara bristen på ordentlig beredning av ärendet. I den svenska lagstiftningsprocessen granskas förslag relativt noga - ofta görs först en statlig utredning som granskas av en mängd remissinstanser, innan regeringen lägger fram en proposition. Också denna granskas normalt av såväl remissinstanser som av Lagrådet (som är myndighet bestående av domare från våra högsta domstolar) innan det kan klubbas igenom av riksdagen. Med tanke på att det knappt verkar finnas en lagstiftande församling i trollkarlsvärlden ter det sig som mycket tveksamt att lagförslag skulle granskas ordentligt. Jag kommer att återkomma till detta bräckliga system i senare böcker, där vi får se än mer av Ministeriet!
 
Över till veckans avsnitt. Lucius Malfoy, en av Voldemorts gamla allierade och pappa till Harrys nemesis Draco gör entré med buller och bång. Eller snarare, fiffel och våld. Harrys första försök att färdas med flampulver slutar mindre lyckligt, och istället för att hamna i vackra Diagongränden landar han inne på svartkonstbutiken Borgin & Burkes. Knappt har han hunnit inse misstaget innan Malfoy sr och jr gör entré. Det är uppenbart så att Lucius är något av en stamkund och just denna dag är han där för att sälja lite prylar, med motiveringen att Ministeriet för tillfället genomför husrannsakningar. Boom, här rinner det över med juridik! Vi kan börja med de här husrannsakningarna som verkar företas i relativt stor omfattning (i föregående kapitel framgick det att mr Weasley hade genomfört nio stycken på en enda natt). Att banka på dörren hemma hos någon och genomföra en razzia i dennes hem innebär ett kraftigt ingrepp i personens privatliv. I svensk rätt ställs det därför upp höga krav för att en husrannsakan ska få genomföras. Vilka dessa är framgår av 28 kapitlet 1 §. Utgångspunkten är, något förenkat, att husrannsakan får ske om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, om syftet är att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Med andra ord krävs någon form av konkret brottsmisstanke. Det räcker heller inte att det är vilket litet brott som helst, utan fängelse måste finnas med i straffskalan. Misstankar om rena bötesbrott, som exempelvis hemfridsbrott och förtal av normalgraden (d.v.s. ej grova brott), kan alltså aldrig ligga som grund för en husrannsakan. Utöver dessa begränsningar gäller dessutom att om inte den person vars hem blir föremål för en husrannsakan är skäligen misstänkt för det aktuella brottet, så får husrannsakan bara ske om brottet har begåtts hos denne, om den misstänkte har gripits där, eller om det annars finns synnerlig anledning att det vid rannsakningen ska anträffas föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller att annan utredning om brottet kan vinnas.
 
Med tanke på trollkarlsväldens hårda syn på straff (vi återkommer till detta, om någon skulle ha missat dementorerna m.m...) kan vi nog räkna med att en liten tripp till Azkaban inte är utesluten för den som har potentiellt farliga föremål hemma. Den förutsättningen medför med andra ord knappast några problem. Frågan är istället om det verkligen finns konkreta brottsmisstankar mot Lucius Malfoy, som uppenbart tror att han är näst i tur, eller mot någon av de andra som Ministeriet gör besök hos? Jag tvivlar. Det framstår snarare som rena fishing expeditions, där Ministeriet gör mer eller mindre random besök och hoppas på att hitta grejer. Det faktum att de nio husrannsakningar som genomfördes samma natt som Harry kom till Kråkboet bara resulterade i "några krympnyckar och en bitsk tekanna" tyder ytterligare på att underlaget för husrannsakningarna inte direkt varit gediget. Här bör understrykas att konkreta brottsmisstankar är mer än en allmän uppfattning eller tro att en viss person skulle kunna vara brottslig. När Harry sedermera berättar för mr Weasley om vad han hört Lucius säga  om sin oro och att vissa av hans grejer skulle kunna försätta honom i en "pinsam situation", skulle man däremot kunna argumentera för att mer konkreta brottsmisstankar uppkommit. Om det finns någon polis eller någon som annars är van att arbeta med denna typ av frågor i läsekretsen så får ni mer än gärna lämna en kommentar om var gränsen går i praktiken! Diskussionen om hur högt ställda kraven ska vara är intressant eftersom det handlar om att göra en avvägning mellan intresset att skydda individers privatliv och intresset att utreda och potentiellt förhindra brott.
 
Lucius försöker alltså sälja vad vi kan utgå ifrån är brottsliga prylar till butiksinnehavaren, mr Borgin. Eftersom de förbjudna föremål det här är frågan om knappast har någon direkt motsvarighet i mugglarrätten är det svårt att överföra det på ett konkret lagrum, men bara som en liten påminnelse - det är sällan en bra idé att handla med förbjudna föremål. Det gäller oavsett om man agerar som köpare eller säljare. Därefter går han vidare till Flourish & Blotts, förolämpar Arthur Weasley och får denne att starta slagsmål. Lagom schysst dagsverke från denne samhällets stöttepelare. Beträffande slagsmålet kan följande sägas. Att man blir förolämpad är normalt ingenting som befriar en från straffrättsligt ansvar för misshandel. Sorry Arthur. Däremot kan det ha inverkan vid bestämmandet av straffvärdet, som är en del av bedömningen av vilken påföljd som ska följa på ett brott (detta är på riktigt en tämligen komplicerad historia. Det finns flera böcker i ämnet för den som är intresserad). Av 23 kapitlet 3 § p. 1 brottsbalken framgår att som förmildrande omständighet ska särskilt beaktas om brottet föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende. Det är därför troligt att Arthurs straff skulle kunna stanna vid böter. Lucius skulle kanske heller inte kunna räkna med något skadestånd för den personskada han lider (ett blåslaget öga), eftersom han själv varit medvållande genom att provocera fram slagsmålet. Lustigt nog verkar överhuvudtaget inte någon brottsutredning inledas. Jaga minderåriga trollkarlar som råkat utföra lite trollkonster på lovet, men låt vuxna män löpa amok på allmän plats - Ministeriet strikes again!
 
Det var allt för denna vecka! Fortsätt att lämna smarta kommentarer, så ses vi nästa vecka igen. Då är vi äntligen tillbaka på Hogwarts och får stifta bekantskap med det piskande pilträdet. Until then - mischief managed!rtä
 

Inköpsturen

5 Läs mer >>
Då var det äntligen dags! Back to wizards and witches and magical beasts, to goblins and ghosts and to magical feasts... Om ni behöver komma i stämning inför höstens första djupdykning i juridiska problem har ni bästa uppladdningen här: https://www.youtube.com/watch?v=wmwM_AKeMCk
 
Redo? Då kör vi!
 
Harrys sommarlov är ännu inte över. Inlåst på Privet Drive efter det lilla missödet med tårtan och Vernons uteblivna superavtal ser läget mörkt ut. Räddningen kommer dock i form av Ron, Fred och George, som i en flygande Ford Anglia bestämmer sig för att befria Harry. Tråkigt nog är bilen olaglig, eftersom det utgör ett missbruk av mugglarprodukter att förtrolla mugglarobjekt.Om vi får tro Ron (vilket man inte alltid ska göra) så begår de dock ingen brottslig handling eftersom det inte är de själva som förtrollat bilen. Om detta påstående är korrekt ter det sig som en något märklig lucka i lagstiftningen. Jämför med situationen att det enligt svensk lag vore förbjudet att tillverka skjutvapen men fritt fram att använda dem - onekligen en märklig situation som skulle öppna upp för många kringgåenden av lagstiftningen. Syftet med att förbjuda att mugglarprodukter förtrollas är rimligtvis att förhindra att mugglare använder dem av misstag, och att de uppsåtligen eller av misstag medför att mugglare uppmärksammas på den magiska världens existens. Utifrån detta borde ett brukande av de förtrollade produkterna medföra större problem än själva förtrollningen - så länge bilen bara hade stått i familjen Weasleys garage hade den knappast medfört några större risker.
 
Arthur Weasley hävdar sedermera även att kryphålet i lagen består i att det är tillåtet att förtrolla mugglarprodukter, så länge man inte har för avsikt att använda dem. Detta faller inte i god jord hos hans hustru Molly, som ilsket anklagar Arthur för att själv ha smugit in detta kryphål när han skrev lagen. Det är inte någon speciellt kvalificerad gissning att Molly har helt rätt i detta, men vad som är mer intressant är vad denna kommentar säger oss om trollkarlsvärldens lagstiftningsprocedur! Arthur, såsom anställd på Ministeriets avdelning för missbruk av mugglarprodukter författar alltså själv lagar. Här ser vi en potentiell skillnad i den s.k. normhierarkin jämfört med svensk rätt, där lagar stiftas av folkvalda representanter (riksdagen) och inte av enskilda tjänstemän på myndigheter. Det är förvisso väldigt vanligt att myndigheter utfärdar olika regler, s.k. föreskrifter, men detta sker efter delegation från riksdag och regering och är underordnade såväl lagar som förordningar (som utfärdas av regeringen). Såvida uttrycket "lag" inte har en annan innebörd i trollkarlsvärlden än enligt svensk rätt kan vi konstatera att enskilda tjänstemän har givits en mycket stor makt i trollkarlsvälden. Detta är en ordning som kanske fungerar relativt väl så länge det är godhjärtade människor som Arthur Weasley som stiftar lagarna, men som vi kommer att se flertalet gånger senare i serien är det också ett system som lätt kan missbrukas och förenkla mörkare krafters väg till makten.
 
Vad tror ni om lagstiftningsproceduren i trollkarlsvärlden - en fördel att trollkarlar som är väl insatta och jobbar heltid med ett visst område också stiftar lagar om det, eller en instabil och odemokratisk ordning?
 
I nästa avsnitt är det dags att introducera en av seriens skönaste bad-guys, den alltid lika charmige Lucius Malfoy! Det känns fint att vi nu dragit igång hösten och Chamber of Secrets ordentligt - nörda på så är jag snart tillbaka med mer härlig HP-juridik!all
 
 

Kråkboet

0 Läs mer >>
Bästa läsare,
 
Som ni säkert märkt (förvånande nog ser jag på statistiken att ni fortfarande är ett tappert gäng som hänger kvar här!) har aktiviteten inte varit den bästa på sistone. Jag har suttit fast i ett stort projekt på jobbet, och just som det verkade lugna sig drog ett nytt igång. Detta har medfört att jag tyvär varit tvungen att ställa in den föreläsning om Harry Potter och juridik som jag skulle ha hållit på konventet MultiCon imorgon. Det känns såklart fruktansvärt tråkigt och jag hoppas att jag ska kunna hålla föreläsningen i något annat sammanhang framöver. Jag ber väldigt mycket om ursäkt till er som skulle ha lyssnat på mig där och jag hoppas innerligt att ni får ett fantastiskt konvent i alla fall!
 
Den 1 september kommer jag för 1,5 år att lämna byråvärlden och istället sitta ting i Solna tingsrätt. Förhoppningsvis (man ska inte säga för mycket..) innebär myndighetsvärlden en något mer lättplanerad tillvaro och jag tänker då vara tillbaka här med full kraft! Jag hoppas att ni då är med på tåget (pun intended). Ha en magisk sommar tills dess!

Terminen börjar den 1...

3 Läs mer >>
Äntligen dags för en av seriens mest älskvärda karaktärer att göra entré - Dobby the house-elf! Jag ser redan med skräckblandad förtjusning fram emot den dag (som kommer inträffa om sisådär 10 år med nuvarande takt...) då jag får analysera den scenen ur ett juridiskt perspektiv - hur det nu ska gå till. Ni vet vilken scen jag pratar om...Nåväl, många år dit som sagt! Innan vi slänger oss in i dagens avsnitt vill jag passa på att uppmärksamma er på att jag den 19 juli kl. 13 kommer att prata HP och juridik på fandom-konventet MultiCon i Sollentuna (en liten bit utanför Stockholm). Jag kommer att anpassa föreläsningen så att både jurister och vanliga HP-nördar ska kunna få ut något av det, så alla är varmt välkomna! Det kommer då även att bli en försmak av kommande kapitel... Mer info hittar ni här: https://www.facebook.com/multiconsverige
 
Vi slänger oss in i dagens kapitel. Efter att Dobby uppenbarat sig i Harrys rum, avslöjat att han snott Harrys post (inte så spännande juridiskt dock - detta är ju gammal skåpmat sedan första boken där Vernon gör samma sak) och med hjälp av en svävarförtrollning kraschat Petunias tårta på golvet bryter helvetet lös. Vernon är först nära att lyckas rädda situationen (läs: sitt lukrativa affärsavtal) när en uggla från Ministeriet anländer. Eller anländer och anländer. Den landar nästintill på mrs Mason, som till på köpet är fågelrädd (lex en olycka kommer sällan ensam). I brevet från Ministeriet - som jag strax återkommer till - framgår bland annat att svävarförtrollningen är ett brott mot 13 sektionen av internationella trollkarlsförbundets sekretesslag. En av få riktiga laghänvisningar i serien!! Tråkigt bara att Ministeriet själva inte riktigt verkar klara av att följa den. Hur diskret är det att skicka ett formellt myndighetsbeslut till en trollkarl bosatt hos ett gäng mugglare med uggla? Hur "normalt" och mugglaraktigt är det? Inte särskilt. Kanske inte en överträdelse så kraftig att den för en vanlig trollkarl vore speciellt mycket att orda om, men från myndigheten själva? När brevet innehåller just en varning för brott mot sekretesslagen? Det är så ogenomtänkt att jag faktiskt skulle misstänka att JK Rowling gjort en miss här - om det inte vore för Ministeriets fortsatt katastrofala handläggning av i princip allt.
 
Själva varningen som brevet till Harry innehåller är sedan en helt kapitel för sig. Herregud, var ska man ens börja? Rent formellt är det två bestämmelser som Ministeriet anser att Harry har överträtt. Förutom den redan nämnda sekretesslagen påstår de dessutom att han överträtt paragraf C i förordningen om rimlig begränsning av omyndigas trolldomsutövning. (Förlåt men jag hoppade nästan av lycka när jag återupptäckte detta namn på förordningen - det låter faktiskt som vilken bisarr EU-förordning som helst). Inledningsvis kan vi ställa oss den spännande frågan hur detta brev juridiskt sett ska klassificeras. Är det blott en vänlig påminnelse om att Harry inte får utöva magi utanför Hogwarts? Nja, knappast. Åtminstone vad gäller överträdelsen av paragraf c i förordningen sägs uttryckligen att fler överträdelser kan leda till relegering från Hogwarts. Det låter som en ganska klar varning. Även om varningen i sig inte har några direkta juridiska konsekvenser görs det klart att det kommer beaktas vid fler överträdelser - man får lite intrycket av att en gång kan förlåtas, men två överträdelser får konsekvenser. Ur det perspektivet är min bedömning att det ligger närmare till hands att betrakta brevet som en varning än som ren information. 
 
Så, den här varningen - är det straff för ett brott? Så skulle man nog kunna se det i vissa rättsordningar, men troligen inte i den svenska. För den juridiskt oinsatte kan lite kort sägas att man vanligtvis skiljer på straff och administrativa sanktioner. Vid överträdelser av lagar och andra författningar (främst förordningar och föreskrifter) kan konsekvensen bli antingen straff, en administrativ sanktion eller bådadera. Ett enkelt exempel på detta är att någon som gör sig skyldig till grova trafikbrott både kan dömas till fängelse för brott (t.ex. grov vårdslöshet i trafik) och förlora sitt körkort, vilket (kanske - detta är just nu föremål för diskussion) utgör en administrativ sanktion. Straff döms ut i form av böter eller fängelse, och det kan bara ske om det i en specifik bestämmelse är föreskrivet att böter eller fängelse är konsekvensen av en överträdelse. (Exempelvis bestämmelsen i brottsbalken om mord: den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid). Administrativa sanktioner kan däremot vara lite allt möjligt; återkallelser av olika former av tillstånd, näringsförbud (vilket i princip innebär ett förbud att driva företag), olika avgifter och viten som företag kan tvingas betala för att de inte följt alla gällande regler etc.
 
Uppdelningen i vad som är straff och vad som är en administrativ sanktion kan skilja sig åt i olika rättsordningar (länder) beroende på hur det juridiska systemet är uppbyggt. I Sverige har vi allmänna domstolar där straffrättsliga förfaranden behandlas. Ett straffrättsligt förfarande går förenklat till så att polisen gör en förundersökning, en åklagare väcker åtal och en tingsrätt dömer. Administrativa sanktioner hänförs däremot till förvaltningsrätten. Detta betyder att det är en myndighet som initialt t.ex. återkallar ett tillstånd (exempel: Finansinspektionen, som är en myndighet, kan återkalla banktillstånd om en bank begår alltför grova överträdelser av den lagstiftning som reglerar deras verksamhet). Detta beslut kan sedan överklagas - vart varierar (detta är på ren svenska en satans röra och har föranlett kritik mot Sverige från EU - det är helt enkelt väldigt svårt för vanliga människor att fatta vart de ska överklaga) men i brist på annat till förvaltningsrätten, som också är en domstol.
 
I vårt nu aktuella fall med Harrys varning skulle jag säga att den utgör en administrativ sanktion. Det hela blir sedan än svårare av att trollkarlsvärldens juridiska system är tämligen märkligt. Vi vet att det finns en form av domstol, Wizengamot. Ministeriets roll är dock något märklig - de verkar på samma gång agera lagstiftare, regering och myndighet. Om vi dock utgår ifrån att de här agerar som myndighet, så omfattas de av förvaltningslagen. Vi närmar oss nu själva kärnpunkten (tio minuter senare, tänker ni nu bittert). Har den här varningen utfärdats korrekt?
 
Nej, nej och åter nej. Antalet gånger Ministeriet hanterar något korrekt i den här serien är tämligen lätträknade. Jag ska inte överösa er med paragrafer, men följande är i alla fall uppenbart i strid med förvaltningslagen och Europakonventionen (som också utgör svensk lag):
 
- De fattar varningsbeslutet utan att Harry får en chans att yttra sig, 17 § FörvL.
- Harry får ingen upplysning om hur han kan överklaga (s.k. besvärshänvisning, 22 § 2 st FörvL).
- Om beslutet inte går att överklaga så är detta ett än allvarligare fel som strider mot art. 13 och art. 6 i Europakonventionen (rätt till effektiva rättsmedel och rätt till en rättvis rättegång).
 
Så, bakläxa och potentiell JO-kritik mot Ministeriet!
 
Här hade man ju kunnat tycka att detta var tillräckligt med juridik för flera kapitel, men icke! Vernon är naturligtvis fullständigt rasande över att ha gått miste om sitt tänkta semesterhus på Mallorca och spärrar in Harry. Han låser inte bara in denna stackars förtrycka 12-åriga pojke utan sätter dessutom galler för hans fönster. Rent objektivt ett solklart fall av olaga frihetsberövande, 4 kap. 2 § brottsbalken. Frågan är då - medför Vernons ställning av vårdnadshavare en ansvarfrihetsgrund så att hans agerande trots allt är tillåtet? Vårdnadshavare har som bekant en tillsynsplikt över den person de är vårdnadshavare för och det kan exempelvis knappast komma ifråga att straffa en vårdnadshavare som genom att låsa dörren till sitt hus hindrar ett däri bosatt barn från att ta sig ut och leva rövare sent på nätterna. Någon sådan situation är emellertid inte för handen här, utan Vernon låser in Harry tre dagar som ett rent straff för att han tror att Harry är skyldig till hans förlorade avtal. Detta kan knappast falla in under tillsynsplikten. Propositionen (det förarbete som framför allt ligger till grund för en lag) till brottsbalken är tyvärr tyst beträffande hur brottet förhåller sig till föräldrars tillsynsansvar, men viss vägledning kan fås från hovrättsfallet RH 2008:36, där en barnskötare på en förskola hade stängt in en femåring i ett rum under några minuter. Trots att agerandet föranletts av att barnet skrikit och slagit mot barnskötaren och tiden då barnet var instängt var mycket kort (max 5 minuter) ansåg varken hovrätten eller tingsrätten att tillsynsplikten kunde ursäkta handlandet. Fallet avgjordes förvisso inte av Högsta domstolen, vars domar har klart större värde för vägledningen av liknande fall än en hovrätt, men det pekar klart i riktningen att Vernons agerande - som ju fortgick under klart längre tid än fem minuter - utgör ett olaga frihetsberövande. Straffet är fängelse mellan ett och tio år. ÄNTLIGEN har vi fast Vernon ordentligt!
 
Det var allt för denna vecka! Diskutera gärna i kommentarsfältet - inte minst är jag, som civilrättare, sugen på alla förvaltningsrättares synpunkter och korrigeringar rörande min kritik mot Ministeriet. I nästa avsnitt ska vi diskutera ett av de mer spektakulära magiska transportsätten - flygande bilar!

Dobbys varning

2 Läs mer >>
Då kickar vi igång bok 2! Det blev ett litet oplanerat uppehåll här, men det är väl så det ska vara mellan två säsonger...

När vi återser Harry i COS (Chamber of Secrets aka Hemligheternas kammare aka HP2) har det gått några veckor sedan hans möte med Voldemort. Sommarlovet spenderar han hemma hos familjen Dursley, och det visar sig inte direkt vara någon dans på rosor. Vernon har låst in alla Harrys skolsaker och till sin stora besvikelse får Harry inte ens några brev från Ron och Hermione. Som grädde på moset ska han spendera sin födelsedag med att sitta tyst på sitt rum och låtsas som att han inte finns, eftersom Vernon ska ha hem en stor företagsledare på middag i hopp om att få sälja en massa borrar (Vernons företag, Grunnings, tillverkar borrar). Jag tänkte att vi skulle uppehålla oss lite vid denna middag och ställa oss frågan vad man egentligen får göra för att ro i land en stor affär. Är det verkligen okej att bjuda på privata, flotta middagar?
 
Svaret är som så ofta i juridiken att det beror på. I brottsbalken har vi brott som benämns tagande respektive givande av muta (fram till 2012 benämnt mutbrott respektive bestickning), 10 kapitlet 5 a § och 5 b §. Definitionen för tagande av muta är följande:  Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta till böter eller fängelse i högst två år. För givande av muta gäller följande: Den som lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig förmån i fall som avses i 5 a § döms för givande av muta till böter eller fängelse i högst två år. 
 
Som alltid får vi här börja bocka av rekvisiten. Om vi ska bedöma Vernons handlande så kan vi konstatera att det är givande av muta som kan bli aktuellt (medan företagsledaren, mr Mason, kan göra sig skyldig till tagande av muta) eftersom han potentiellt lämnar en muta. Vidare ska han göra detta som arbetstagare eller då han "utövar uppdrag". Förutsatt att mr Mason med fru bjuds hem enbart för att Vernon vill ro iland en stor affär och inte på grund av privata vänskapsband eller liknande, så kan man nog konstatera att Vernon utövar ett uppdrag (d.v.s sitt uppdrag som företagsledare). Det kniviga i bedömningen blir rekvisitet otillbörlig förmån. Att det är en förmån att bli bjuden på en privat, kostnadsfri middag råder inga större tvivel om. Detta räcker dock inte utan förmånen måste även uppfylla kravet på att vara otillbörlig. Vad innebär då detta? Ja, enligt förarbetena är en förmån otillbörlig om den "objektivt sett har förutsättningar att påverka utförandet av vissa uppgifter eller att uppfattas som en belöning för hur uppgifter utförts." I detta fall har vi att göra med en privat middag i Vernons hem. Den verkar förvisso relativt uppstyrd då Vernon och Dudley har hyrt smoking för ändamålet, och det är uppenbart att Vernon hoppas på att han genom sitt eget och familjens trevliga bemötande (...) ska charma mr Mason till att vilja göra affärer med Vernon. Middagen äger dock inte rum på någon superlyxig restaurang och det nämns ingenting om andra förmåner kopplade till middagen (t.ex. teaterbesök, resor eller utlämnande av kontanter eller andra dyrbara gåvor). Enligt min bedömning ger middagen snarare intryck av att vara en del av Vernons vanliga fjäskande för personer han kan ha nytta av. I tveksamma fall framgår det vidare av förarbetena att en förmån inte är otillbörlig om den "faller inom ramen för vanlig artighet människor emellan eller t.ex. utgör en allmän sedvänja eller accepterad kutym i seriös näringsverksamhet". Det kan här noteras att det knappast är ovanligt att någon bjuder på mat i samband med nätverkande i affärslivet.
 
Min bedömning landar därför i att nej, middagen utgör inget utbrott utan är laglig i brottsbalkens mening. Jag vill dock ta tillfället i akt att uppmärksamma er på en s.k. soft law-reglering som är relevant på detta område. Vad exakt soft law är vågar jag mig inte in på - det är en hel vetenskap i sig - men något förenklat kan sägas att det är självreglering som förekommer i olika branscher. Regelverken ifråga kommer alltså inte från riksdag, regering eller myndigheter, utan från exempelvis branschorganisationer. Företag och anställda hos dem som bryter mot soft law-reglering kan inte straffas inom ramen för det "vanliga" rättsväsendet, men kan exempelvis drabbas av ekonomiskt indirekt hårda sanktioner såsom uteslutningar och "bad-will" (d.v.s. dåligt rykte som medför färre kunder etc.). Vad gäller mutor så ger Institutet mot mutor, IMM, ut den s.k. "Näringslivskoden". Denna innehåller strängare regler än brottsbalken och följs av de flesta seriösa företagen. På grund av gränsdragningsproblematiken med vilka förmåner som är otillbörliga och inte, och den enorma negativa publicitet som kan följa med anklagelser om mutbrott, är det inte helt ovanligt att svenska företag har interna policys som helt förbjuder anställda att låta sig bjudas på middagar etc. (Så snälla läsare, låt er nu inte bjudas på en massa middagar av era arbetsgivares potentiella kunder utan att först kolla upp med närmaste chef! Jag friskriver mig från allt ansvar för det fall att ni försöker åberopa detta blogginlägg som ansvarsfrihetsgrund när ni åker dit för mutbrott...).
 
Det var allt för den här veckan! Nästa inlägg ska ni inte behöva vänta länge på - jag ser redan sjukt mycket fram emot att få skriva det eftersom vi då äntligen ska se the Ministry of Magic in action! Då blir det förvaltningsrätt såväl som Europakonventionen. Stay tuned!
 

Den värsta födelsedag...

2 Läs mer >>
Säsongsfinal! Jag är ledsen att ni fått vänta - har varit fullt upptagen av en flytt (tyvärr inte till Hogwarts) och varit utan internet. Men den som väntar på något gott... så, här har ni äntligen mannen med två ansikten!

Efter att ha tagit sig igenom den avancerade hinderbanan stöter Harry på den sista, stora prövningen. Fast förvissad om att få möta Snape så är det istället professor Quirrell som visar sig vara boven i dramat. Och vilken bov sedan! Under sin sista stund i livet så lyckas han begå typ hälften av brotten i brottsbalken (lätt överdrift). Han försöker, på Voldemorts uppmaning (där har vi stämpling till mord Voldie...) döda Harry vilket innefattar försök till mord, 3:1 i kombination med 3:11 och 23:1 BrB. Vi har en fullbordad misshandel (sannolikt grov eftersom Harry är medvetslös tre dagar efteråt och med nöd och näppe överlever) och uppepå det ett försök till grovt rån, då han försöker stjäla stenen från Harry med våld. Voldemort bistår vänligt med anstiftan till alla brotten, men för att vara honom får man väl säga att detta var en ovanligt lugn kväll. Hade Quirrell överlevt kvällen och kunnat lagföras för brotten ligger det nära till hands att gissa på ett mångårigt fängelsestraff. Här vill jag dock flagga för chansen att han dömts till någon form av vård istället för fängelse - även om han verkar ha joinat Voldemort av egen fri vilja är det svårt att veta exakt i vilken mån handlingarna varit helt hans egna och hur mycket han blivit "styrd" av Voldemort. Ett svenskt rättsfall att dra paralleller till här är det välkända Knutby-fallet, där en pastor lyckades förmå sin barnflicka att mörda pastorns hustru. Pastorn dömdes sedermera av såväl tingsrätt som hovrätt till livstids fängelse för anstiftan till mord och mordförsök, medan barnflickan dömdes till sluten rättspsykiatrisk vård för mord och försök till mord. 
 
Vi lämnar den sorgliga historien med Quirrell och övergår till något betydligt roligare - sakrätt! För den som inte är så juridiskt bevandrad handlar sakrätt om situationer där flera parter gör anspråk på samma egendom. För det fall där båda parterna har legitima skäl till sina anspråk blir det problem, och då finns de sakrättsliga reglerna till för att lösa problemen. Skolboksexemplet är följande; A hyr ut sin segelbåt till B. Denne säljer båten till C, som inte har en aning om att båten ägs av A, som alls inte vill att B ska sälja hans båt. Vi har nu ett läge där A vill ha tillbaka sin båt. Det kan vi förstå - de flesta av oss tycker nog rent av ganska synd om A, som blir så blåst av B. C å andra sidan har betalat för båten och det är ju faktiskt rätt synd om honom också. I den bästa av världar skulle A kunna få tillbaka sin båt och C skulle kunna få tillbaka sina pengar av B. Problemet här är att B är ett svin som antingen a) inte vill betala tillbaka och/eller b) inte kan betala tillbaka. Så, nu är frågan - vem av A och C är det mest synd om? Eller med andra ord, vem ska rättsordningen ge företräde åt?
 
Ovanstående exempel är den del av sakrätten som kallas för omsättningsskyddet, och aktualiseras när någon som varken var ägare till eller hade behörighet att förfoga över egendomen ifråga har överlåtit den. Till skillnad från det s.k. borgenärsskyddet, som främst aktualiseras i konkurssituationer, finns det relativt utförlig lagstiftning som hjälper oss att lösa problemen. Vad har nu allt detta med Harry att göra? Jo, som ni alla säkert minns har Flamel lånat ut de vises sten till Dumbledore, i syfte att den senare ska skydda stenen. Detta får tolkas som att Flamel inte haft för avsikt att överlåta någon äganderätt till Dumbledore, och heller inte gett honom någon rätt att sälja, ge bort eller på annat sätt rättsligt förfoga över stenen. Så vad gör Dumbledore? Jo, han gömmer stenen i en spegel och förtrollar spegeln så att "den som vill hitta stenen men inte använda den" kan få ut den ur spegeln. 
 
Och vem lyckas med det, om inte Harry.Nu vill ju J.K Rowling lära oss att hunger efter evigt liv och ofantliga summor pengar inte är något vi ska sträva efter, så tråkigt nog förstör hon stenen. För att få till en rolig sakrättslig tvist på situationen får vi tänka oss händelseförloppet som sådant att Harry räddar stenen och sen kommer på att fan, Voldemorts idé där om evigt liv låter ju trots allt inte så tokig. En massa guld är ju inte heller helt fel. Vad gäller då - har Harry rätt att behålla stenen? För att lösa problemet får vi ta hjälp av en av mina favoritlagar - lag om godtrosförvärv av lösöre (nedan GFL)!
 
Vi kan inledningsvis konstatera att stenen är lösöre. Det finns ingen legal definition på lösöre men förenklat kan man säga att det är lös egendom (vilket i sin tur är allt som inte är fast egendom) som det fysiskt går att ta på. Vi får sedan kika på 2 § 1 st GFL för vidare vägledning:
 
Har någon förvärvat lösöre genom överlåtelse från någon annan som hade egendomen i sin besittning men varken var ägare till den eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett, får förvärvaren äganderätt till egendomen, om han har fått den i sin besittning och var i god tro.
 
Det första vi måste bocka av här är rekvisitet överlåtelse. Detta ord har en specifik juridisk innebörd, som består i att det ska vara fråga om köp, byte eller gåva - s.k. singularsuccession. (Jurister tycker om att krångla till språket. Det är för att det vi sysslar med ska framstå som mycket svårare än det egentligen är. Då kan vi ta mer betalt). Har man fått egendom i sin besittning genom s.k. universalsuccession - t.ex. genom arv eller bodelning - kan man inte göra ett godtrosförvärv med stöd av GFL. Här kan vi direkt konstatera att vi har lite problem. Vad är egentligen Dumbledores tanke när han förtrollar spegeln så att någon kan få ut stenen - att den är vederlag för att man lyckats kämpa sig igenom den idiotiska hinderbanan? Att det är en gåva? Troligen har han inte haft någon sådan tanke alls utan litat blint på att personen som lyckas få ut stenen är så pass ädel att han (eller hon) självmant skulle återlämna stenen till Flamel. Om avsikt att överlåta äganderätten helt har saknats från Dumbledores sida har vi ett avtalsrättsligt problem, där det spontant kan tyckas att frånvaron av vilja att binda sig bör medföra att något avtal inte finns. Då har vi å andra sidan motpartens potentiella tillit att ta hänsyn till - rent teoretiskt kan man tänka sig att Harry gett sig ut på jakt efter stenen och tagit sig igenom den livsfarliga hinderbanan endast för att han litar på att han i slutändan ska få stenen som belöning för mödan (vilket ju är Quirrells syfte). Jag tror emellertid att detta rekvisit blir svårt att uppfylla. I vårt skolboksexempel ovan är B boven i dramat, som de facto vill överlåta båten till C för att själv tjäna pengar. Här saknar Dumbledore helt den illvilliga avsikten.
 
Om vi kan ta oss runt överlåtelserekvisitet har vi de dubbla kraven på besittning att ta hänsyn till. Dessa medför inga större svårigheter. Harry får direkt fysisk, s.k. omedelbar besittning till stenen i och med att den landar i hans ficka. Dumbledore har förvisso ingen fysisk besittning till stenen när den kommer i Harrys besittning, men han har placerat den i spegeln och förtrollat den så att den utifrån Harrys önskan kan landa i Harrys ficka. Ett solklart nytt skolboksexempel på det vi kallar för medelbar besittning! (Ingen direkt fysisk besittning, men kontroll över egendomen). Slutligen har vi kravet på god tro hos Harry, det s.k. subjektiva rekvisitet. Harry får inte ha insett och borde heller inte ha insett att Dumbledore inte haft rätt att överlåta stenen. Här är det nog definitivt ridå. Harry känner till Nicolas Flamel och har listat ut att Dumbledore skyddar den åt honom. Följaktligen har nog Harry åtminstone skäl att misstänka att Dumbledore inte får ge bort stenen. Summa summarum, inget godtrosförvärv utan vi skyddar Flamel här, som får tillbaka sin sten.
 
Det ska sägas att Flamels läge sett bra ut även om Harry gjort ett godtrosförvärv. Detta tack vare den lösenrätt som den ursprunglige ägaren har genom 5-6 §§ GFL. Om C i vårt exempel ovan köpt segelbåten för 50 000 kr och gjort ett godtrosförvärv, så har A trots det rätt att få tillbaka båten mot att han/hon erlägger 50 000 kr till C. Om båten är värd ungefär detta och A inte vill ha tillbaka båten av känslomässiga skäl så är lösenrätten inte så mycket värd. I gåvofallet däremot kan lösenrätten gynna den ursprunglige ägaren. Harry har ju här inte erlagt några galleoner alls för stenen, varpå Flamel skulle kunna få tillbaka den gratis. En särskilt spännande fråga här är i och för sig om man skulle kunna värdera Harrys insats i annat än rena pengar - han lägger ner tid och utsätter sig inte minst fysiskt för extrema risker. Jag tvivlar på att frågan har något klart svar i praxis, förarbeten eller doktrin - något säger mig att lagstiftaren inte riktigt tänkte sig sådana här situationer när GFL skrevs...  
 
Med detta stänger vi De vises sten. Jag vill ta tillfället i akt att rikta ett stort tack till alla er som läst, kommenterat och hjälpt till att sprida den här bloggen. När jag startade bloggen i höstas hade jag aldrig kunnat drömma om det här gensvaret. Juridik och Harry Potter är två av mina tre största intressen i livet och det glädjer mig enormt att fler tycks vara av åsikten att juridik och HP går utmärkt att kombinera! 
 
I nästa avsnitt är det äntligen dags att öppna Hemligheternas kammare. Som en anspelning på bokens namn kan jag såklart inte avslöja alla juridiska läckerheter jag har planerat för den boken, men jag skulle heller aldrig drömma om att lämna er utan en cliffhanger! Hemligheternas kammare kommer att bjuda på Europakonventionen för mänskliga rättigheter (eller: kan trolldomsministern verkligen skeppa iväg människor till Azkaban hur som helst?), olaga hot i mängder (Lucius Malfoy is in the house!) och ansvarsfrihetsgrunden "jag ville rädda ditt liv så jag bröt din arm". Dessutom kommer naturligtvis vår alldeles egna favoritklient Hagrid att dyka upp igen. Until then - mischief managed!
 

Mannen med två ansikt...