Erised-spegeln

Tillbaka efter en låång julledighet, som bland annat innefattade ett besök på HP Studio Tour utanför London.Helt fantastiskt, jag rekommenderar verkligen alla filmintresserade i allmänhet och HP-nördar i synnerhet ett besök dit. Hoppas att ni alla haft fina helger och nu är redo för en ny termin och nya HP-juridik-nördigheter!

På Hogwarts närmar sig julen, vilket tyvärr inte medför någon förbättring i Snapes och Malfoys beteenden. Omgående i Erised-spegeln är det Ron som råkar illa ut. Efter att i vanlig ordning ha blivit förolämpad av Malfoy kastar han sig över denne, olyckligtvis i samma ögonblick som Snape uppenbarar sig. Konsekvensen av detta blir poängavdrag för Gryffindor, trots att Hagrid - som bevittnar hela händelsen - intygar att Ron provocerades av Malfoy. Nu är skolregler om poängavdrag för ens elevhem kanske inte helt att likställa med straffrätt, men jag vill återigen rikta viss kritik mot Snapes agerande här. Först och främst drar han av poäng utan att bry sig om att lyssna på någon förklaring - vilket går starkt emot principen om att ingen ska dömas ohörd. Det är en rent processuell felaktighet som man hoppas att svenska domstolar - eller myndigheter för den delen - inte ägnar sig åt. Vidare beaktar Snape inte alls det faktum att Ron de facto blev provocerad. Att han ger sig på Malfoy kan klassas som misshandel, ofredande eller olaga tvång (troligen inte misshandel eftersom han inte verkar hinna orsaka Malfoy någon skada innan Snape kliver emellan). Provokationer är normalt ingen ansvarsfrihetsgrund (varpå nödvärn alltså inte kan hävdas), men däremot är det något som straffrättsligt kan beaktas vid påföljdsbestämmandet (se 29 kap. 3 § 1 p. i brottsbalken, om provokation som förmildrande omständigheter vid värdering av det s.k. straffvärdet).
 
Julen kommer och för första gången i sitt liv får Harry riktiga julklappar (vilket ju faktiskt är ganska sorgligt när man tänker på det...). Av sina kompletta snåljåpar till släktingar får han femtio pence, som han glatt ger till Ron. Här kan vi passa på att lyfta den juridiska frågan om minderårigas rätt att förfoga över sin egendom. Huvudregeln i 9:1 Föräldrabalken är ju, som vi tidigare varit inne på, att minderåriga inte själva får råda över sin egen egendom. När det kommer till gåvor av såhär begränsat värde kan vi dock genom 9:3 och 9:4 FB, tillsammans med de allmänna principerna om konkludent/underförstått samtycke sluta oss till att det är helt okej att Harry ger pengarna vidare till Ron. Alltså, tips från coachen - ge inte era barn pengar  om ni inte vill att de ska vara helt fria att spendera dem.
 
Betydligt mer värdefull är den osynlighetsmantel som Harry får från - visar det sig senare - professor Dumbledore. Manteln var Harrys pappas men har alltså i ca 10 år förvarats av Dumbledore. Mantelns fulla värde får vi vänta till sista boken för att inse, men redan i detta stadium påpekar Ron att manteln är "verkligt värdefull" och att han skulle ge "vad som helst" för en. Med bakgrund av detta skulle jag vilja passa på att uppmärksamma er på vilken stor risk Dumbledore tar när han åtar sig att förvara manteln. Juridisk sett har vi att göra med ett förvarings eller möjligen ett låneavtal. Oavsett den exakta klassificeringen så medför detta en vårdplikt över manteln för Dumbledore, med ett medföljande s.k. presumtionsansvar. Innebörden av detta är att om manteln hade skadats eller blivit förstörd medan den fanns i Dumbledores besittning, så hade det varit upp till Dumbledore att bevisa att skadan inte uppkommit som en konsekvens av hans vårdslöshet. I annat fall hade Dumbledore blivit skyldig att ersätta Harry - som efter James död är den rättmätigare ägaren - mantelns värde. Vi vet inget exakt värde på manteln, men med tanke på att den är den enda i sitt slag, väldigt användbar och i det närmsta legendarisk kan vi nog förutsätta att det rör sig om många miljoner.
 
Med det lämnar vi detta kapitel. Jag hoppas på att snart vara tillbaka med Nicolas Flamel!
1 Sven:

skriven

Men Christine, Snape nyttjar ju bara den akademiska självständigheten, vilket är en grundläggande princip på såväl svenska universitet som på brittiska trolldomsinternat. Utan att nämna några namn kan vi ju dra paralleller till hur begäran om omprövning av ett eller annat tentamensresultat har hanterats.

Svar: Hahaha, fair point! Internat och universitet = laglösa länder!
Christine Stridsberg

2 Anonym:

skriven

Hela house-pointsystemet är ju i grunden korrupt. T.ex. är det mycket tveksamt att lärarna (som ju tillhör olika elevhem och jublar när det går bra för dem) samtidigt har befogenhet att ge och ta bort poäng från de olika elevhemmen.

Solklart jäv om du frågar mig (jmfr JO:s uttalande 1985/86 s 397 om att en universitetslektor som gett privatundervisning inte bort tentera samma student).

Därutöver är ju själva skalan oerhört orättssäker, ett par rätta svar på frågor ger pluspoäng i paritet med att rädda hela skolan från mörkrets furste. Please!

Sen kan man slutligen (lex Lundsberg) diskutera om beteendet på elevhem verkligen ska räknas in i house-pointssystemet. Vistelse på elevhem (eller i katakomberna under skolan...) är ju inte en del av undervisningen och omfattas ju inte av skolinspektionens tillsynsansvar. Det kan därför på goda grunder ifrågasättas om de då är en del av den skolsituation som genererar house-points.

Skolinspektionen skulle f.ö. kanske ha en del att invända om jättespindlar i skogen och basilisker i källaren (liksom arbetsmiljöinspektionen...)

3 Josefine:

skriven

Woow!! nice blogg!!

Svar: Tack! :)
Christine Stridsberg

Kommentera här: