Hörrni, veckorna går på tok för fort! Jag skulle definitivt behöva en tidvändare för att hålla uppdateringarna på en anständig nivå, men någon fungerande tidvändare har jag tyvärr inte (däremot en mugglarvariant. Har inte vågat ha den på jobbet men someday it's gonna happen). Nåväl, bättre sent än aldrig - nu kör vi igen!

 

I förra kapitlet lämnades vi med en cliffhanger. Harry hör röster som ingen annan hör - weird, till och med för att vara i trollkarlsvärlden. Tyvärr visar det sig i dagens kapitel att det inte enbart var en engångsföreteelse. Efter att ha besökt en dödsdagsfest tillsammans med Ron och Hermione hör Harry återigen en röst som bl.a. säger "sarga...slita sönder... döda". Mindre trevligt, helt klart. Det blir naturligtvis inte bättre av att rösterna leder fram honom till en vägg där mrs Norris - vaktmästarens katt - är förstenad och uppspikad. Oops oops.

 

Som alla som läst HP vet är det ju nu egentligen inte Harrys hjärna som är konstig, utan han råkar bara vara den enda på Hogwarts just då (vad vi vet i alla fall) som förstår ormspråk. Ljuden finns alltså på riktigt, men för alla andra låter det bara som konstigt väsande (vilket sannolikt måste ha varit ljud som försvann i det allmänna sorlet för alla som inte är s.k. ormviskare). Men vad hade lagen gett det allmänna (d.v.s. staten, vilket i trollkarlsvärlden närmast blir ministeriet) rätt att göra om Harry faktiskt hallucinerat och trott att han hörde röster?

 

Det bästa för alla parter är såklart alltid att en sjuk människa själv söker vård. Alla är dock tyvärr inte i stånd till det, och därför finns vissa lagar som ger samhället rätt att ingripa med tvång. Den här delen av juridiken hör till den offentliga rätten och det är något av bortaplan för mig, så ni får ursäkta och gärna rätta eventuella fel (seriöst, HP innehåller på tok för lite avtalsrättsliga, sakrättsliga och skadeståndsrättsliga frågor. Ska skicka ett surt twitter-meddelande till Jo Rowling och fråga vad hon egentligen tänkte på. Snart blir jag tvungen att övergå till Fifty shades of Grey och analysera vissa kontrakt som förekommer där... äh skoja bara. Jag hatar Fifty shades of Grey. Vore jag lagstiftare med makt att våldföra mig bara lite, lite grand på grundlagen skulle jag förbjuda den. Okej, åter till saken). De centrala lagarna på området är i princip LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga), LVM (lag om vård av missbrukare i vissa fall) och LPT (lag om psykiatrisk tvångsvård). Här skulle man ju kunna tro att LVU blir tillämplig i och med att Harry i detta skede bara är 12 år. Så skulle kunna vara fallet om hallucinationerna framkallats av någon form av missbruk av då främst narkotika eller stora mängder alkohol, 3 § 1 st LVU. Om bruket av beroendeframkallande medel utsätter den unges hälsa och utveckling för påtagliga risker att skadas, och den unge (om denne är över 15) eller dennes vårdnadshavare inte samtycker till frivillig vård, kan förvaltningsrätten efter ansökan från socialnämnden besluta om vård (4 § LVU). I brådskande fall kan socialnämnden själva fatta beslut om omhändertagande (6 § LVU). Sorgligt nog får vi i böckerna inte veta hur det sociala skyddsnätet är konstruerat i trollkarlsvärldenen och processordningen är därför svår att sia om. Vi vet att Wizengamot finns som en form av domstol, men det är väldigt oklart om de hanterar alla typer av mål eller bara brottmålen. Vi vet heller inte om det finns någon avdelning på ministeriet som motsvarar mugglarvärldens socialnämnder, men man kanske kan tänka sig att det finns någon sådan enhet som samarbetar med sjukhuset St Mungos i fall där psykiskt sjuka behöver vård (i senare böcker får vi ju sorglig kunskap om att det finns karaktärer som genom ond magi verkligen mist förståndet). Återigen frågor som jag vill ha svar på från Jo Rowling!

 

Om hallucinationerna däremot beror på psykisk sjukdom som inte är självförvållad hjälper inte reglerna i LVU oss (och inte heller de i LVM, som får tillämpas om den som behöver omhändertas är över 18 år). Däremot kan LPT tillämpas. Frivillig vård regleras huvudsakligen i hälso- och sjukvårdslagen, men för det fall tvång och frihetsberövande krävs för att bereda någon vård finns reglerna i LPT. Eftersom tvång och frihetsberövande är väldigt allvarliga inskränkningar i människors rätt till frihet, privatliv etc. och annars vanligen bara förekommer när någon är misstänkt för eller har dömts för brott krävs att en rad förutsättningar är uppfyllda för att vård ska beredas med tvång. Reglerna härför finner vi i 3 § LPT. Något förenklat kan sägas att för sluten psykiatrisk vård krävs att personen ifråga lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av detta har ett undgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning. Vid bedömning av vårdbehovet ska det även beaktas om personen till följd av sin psykiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.