Diagongränden

Äntligen kommer den! Jag förstår att ni väntat med spänning på den rättsliga analysen av detta kapitel. Det är ingenting emot hur mycket jag sett fram emot att skriva det. Jag ska inte hålla er på halster längre - här har ni den juridiska analysen av kapitel 5, med fokus på vår favoritbank - Gringotts Wizarding Bank.
 
Jag vill inleda med några kommentarer på det Hagrid säger om att Gringotts är den enda trollkarlsbanken som finns. Detta är förvisso kanske mer en ekonomisk än en juridisk kommentar, men är inte det lite märkligt? Det moderna bankväsendet bygger mycket, som jag förstått det, på att bankerna lånar pengar av varandra. Ska vi tolka det faktum att Gringotts är den enda banken som att bankväsendet fungerar på ett annat sätt än våra banker, och att Gringotts - tack vare de minst sagt giriga svartalfer som driver banken - själva har tillgångar som fullt ut täcker utlåningsverksamheten? Eller är trollkarlsvärlden så underutvecklad att den alls inte ägnar sig åt utlåningsverksamhet, utan endast har inlåningsverksamhet och tillhandahåller bankkonton mot en avgift? Det ter sig osannolikt, inte minst med tanke på svartalfernas girighet och det faktum att utlåning normalt är det banker tjänar stora pengar på. Omständigheter i senare böcker (som jag återkommer till) tyder även på att utlåning förekommer.
 
Ur en konkurrensrättslig synpunkt ter det sig minst sagt beklagligt att det bara finns en bank. I den mån utlåning förekommer vill jag inte ens tänka på vilka ockerräntor som måste förekomma. Det är visserligen inte olagligt att vara ensam på en marknad, men det tål att funderas på anledningen till Gringotts monopolställning. Är de helt enkelt så kompetensmässigt överlägsna att de med schyssta medel trängt undan all eventuell konkurrens, eller har de kanske använt sig av några otillåtna metoder som kan falla in under missbruk av dominerande ställning i konkurrenslagens 7 §? Med tanke på de stundtals ganska motbjudande beteende svartalfer visar prov på senare i serien skulle det inte förvåna mig det minsta om så var fallet. Det tål även att tänkas på om ministeriet, i syfte att skydda insättarna, har några lagar som reglerar bankverksamheten. Den vägen skulle man i och för sig kunna ställa upp förbud mot t.ex. ockerräntor.
 
Både vad gäller Harrys uttag av pengar och de avtal han ingår när han därefter köper sin trollstav, kurslitteratur, kittel etc. vill jag lyfta frågan om omyndigs rätt att ingå avtal. Harry är vid tillfället 11 år, och myndighetsåldern är 17. Om en omyndig person har tillgångar ska dessa normalt förvaltas av förmyndaren, vilket som huvudregel är föräldrarna (Föräldrabalken 10 kap, 2 §). Eftersom Harrys föräldrar är döda borde "rätten", vilket här väl närmast får antas vara någon enhet under trolldomsministeriet, ha utsett en förmyndare (jämför Föräldrabalken 10 kap 5 § 1 st). Omyndiga får normalt inte ingå avtal eller på annat sätt råda över in egendom enligt Föräldrabalken 9 kap 1 § 1 st. Detta gäller dock inte om avtalet godkänts av förmyndaren, Föräldrabalken 9 kap 6 § 1 st. Om Hagrid har blivit utsedd till förmyndare - vilket vore ett något märkligt val - är uttaget av pengar och köpavtalen inget problem. Jag är dock mycket tveksam till om så är fallet. Nu är det förvisso fråga om avtal till relativt låga värden (trollstaven kan omräknas till ca 500 kr, de andra sakerna vet vi inte priset på), vilket skulle kunna tala för att det föreligger underförstådda samtycken till att Harry ingår avtalen. Frågan kvarstår dock vem det är som egentligen har gett samtycket till att Harry mer eller mindre själv ingår avtalen. Nu är visserligen Harry redan vid 11 års ålder väldigt mogen och motstår - med viss hjälp av Hagrid - alla lockande prylar, men vad hade hänt om han, medan Hagrid tar sin "styrketår" på puben, hade spenderat alla pengarna på en kvast? Hade Hagrid haft möjlighet att godkänna avtalet (eller förhoppningsvis krävt återgång av prestationerna)?
 
Öppet för diskussion om Gringotts ställning, Harrys möjlighet att ingå bindande avtal, förmyndarrollen och andra juridiska aspekter ni tänkt på i kapitel 5!