Nyckelväktaren

Tillbaka igen och denna gång från ett tåg! Känns lite speciellt med tanke på att J.K Rowling fick idén till Harry Potter på en tågresa mellan Edinburgh och London. Tåg är som bekant även färdmedlet till Hogwarts. SJ skulle dock behöva anamma det här med godisvagn. Efter en timmes resa har jag fortfarande inte fått kaffe, trots första klass-biljett. Nåväl, den här bloggen är ju inte till för klagomål på SJ, så vi slänger oss direkt in i kapitel 4 - Nyckelväktaren - istället.
 
Hagrid är ju en karaktär som det är svårt att inte tycka om, trots att han - som professor McGonagall anmärker redan i bokens första kapitel - beter sig oförsiktig åt. Inte sällan övergår hans oförsiktiga handlande till direkt farligt, för att inte säga kriminellt handlande. Detta kapitel inleder han med att riva ner dörren till den lilla stugan familjen Dursley befinner sig i, och inkasserar ett nätt litet hemfridsbrott; 4 kap 6 § 1 st i brottsbalken. Det skulle dock kunna bli fråga om ansvarsfrihet på den grunden att han handlar i någon form av nödvärn å Harrys vägnar. Trots allt befinner sig ju Harry, efter år av misshandel i en eller annan form från familjen Dursleys sida, instängd i en liten stuga med en man (Vernon) som beväpnat sig med ett gevär och är uppenbart panikslagen inför allt som har med magi att göra.
 
Det eventuella hemfridsbrottet må så vara. Värre är det med incidenten där Hagrid försöker förvandla Dudley till en gris, men av någon anledning misslyckas kapitalt (Hagrid menar på att Dudley redan är så lik en gris - själv tror jag mer på att det är det faktum att Hagrid använder en avbruten trollstav och inte är så jättekompetent när det kommer till förtrollningar som ligger bakom). Resultatet blir att Dudley tillfogas en svans. Ooops. Nu fanns väl knappast så många tankar kring liknande situationer när den svenska brottsbalken kom till, men det skulle nog gå in under misshandelsparagrafen i 3 kap 5 § brottsbalken. Civilrättsligt borde nog Hagrid (eller Hogwarts, med tanke på deras principalansvar för Hagrid) ersätta Dursleys kostnader för att senare plocka bort svansen. Jag kan även tänka mig att Dudley har rätt till kränkningsersättning.
 
Som läsare och Harry-sympatisör vill man såklart inte kännas vid att Hagrid kanske inte handlade helt korrekt. På ett moraliskt plan får ju Dursleys precis vad de förtjänat efter alla år av terror de utsatt Harry för. Juridiskt sett är jag dock mycket tveksam till Hagrids handlande. Att Dudley trots allt är ett barn gör inte det hela bättre. Hagrids agerande tyder lite på en "öga för öga, tand för tand"-inställning, något som inte går hand i hand med civiliserade rättsordningar.
 
Hur tänker ni kring Hagrids handlande? Är det okej att ibland ta lagen i egna händer? 
 
I nästa kapitel lämnar vi straffrätten och ger oss återigen in i civilrätten, när vi för första gången får stifta bekantskap med trollkarlsvärldens enda bank!
1 Sven:

skriven

Angående lex talionis (öga för öga, tand för tand) så går den väl inte allt för illa ihop med civiliserade rättsordningar, eftersom den ger uttryck för proportionalitetsprincipen? "Huvud för öga, hand för tand" skulle passa sämre.


Svar: Haha, du har en poäng där! I proportionalitetsprincipens namn gjorde Hagrid helt rätt! Dock hade man kanske föredragit att en domstol skött vedergällningen...
Christine

2 Tina :

skriven

Är Dudleys grissvans verkligen en fråga om misshandel? Paragrafen lyder:

"Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader."

Det är inte fråga om en kroppsskada eller sjukdom. Dudley har helt enkelt fått en ny kroppsdel. Jag minns inte om förtrollningen orsakade smärta (det var ett tag sedan jag läste boken) men i så fall torde väl smärtan ha varit helt lindrig och hastigt övergående?

Frågan är därför om grissvansen får anses ha försatt Dudley i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Med vanmakt avses en närmast fullständig brist på kroppslig kontroll (exempelvis medvetslöshet) och det drabbades ju inte Dudley av.

Däremot kan jag tänka mig att en komplett förvandling till gris hade försatt Dudley i vanmakt eller ett liknande tillstånd. Han skulle plötsligt ha en helt annan kroppskonstitution, sakna händer, inte kunna kommunicera, inte kunna resa sig på två ben, inte kunna ta sig ut sitt grisstadium osv.

Att förvandla någon till en gris kan väl heller inte vara att anse som ett ringa brott och därför tänker jag mig att Hagrid kan ha gjort sig skyldig till försök till misshandel (enligt 3:11 BrB).

Annars klurar jag på om grissvansen kan vara någon form av ofredande...

Svar: Jag är också lite osäker på misshandeln - rekvisit inom straffrätten tolkas ju restriktivt vilket skulle kunna tala för att detta fall inte omfattas. Å andra sidan lär detta snarast bero på att lagstiftaren inte tänkt sig situationen att någon kan tillfoga någon annan en svans. I slutändan beror det nog ganska mycket på hur man ska tolka rekvisitet vanmakt. Han orsakas ju trots allt en fysisk "skada" som man kan anta hämmar honom (och som kräver sjukhusvistelse för att bli av mig).
Christine

3 Tina:

skriven

Det är ju sant, förstås. Vore det kanske jämförbart med en situation där en person överfaller en annan och klistrar på denne en falsk grissvans med superlim? Även i detta fall skulle offret hämmas av svansen och tvingas uppsöka vårdinrättning för att bli av med den. Om Dudley inte fick ont av förtrollningen skulle ju effekterna vara ungefär desamma. Jag tänker mig att grissvans-klister-fallet skulle bedömmas som ofredande snarare än misshandel. I RH 1992:70 bedömdes den som ritat på en annan med spritpenna ha ofredat denne - är det jämförbart med att klistra en grissvans på någon? Eller att förtrolla någon så att de får en grissvans?

Svar: Ett ofredande bör det ju åtminstone vara fråga om, men jag håller med om att misshandel är lite mer tveksamt. Det framgår inte riktigt av boken om Dudley haft ont av svansen - tror jag får försöka avkräva J.K Rowling ett svar på detta för att kunna ta ordentlig ställning ;)
Christine

4 rebbex:

skriven

Man ska ju inte förarakta grisen den är mycket omtyckt av kvinnosläktet och får första parket på julbordet! Sen att vissa skickar fram syrran att vissa att svansen inte fått knorr det är ju inte en brottslig handling utan bar en listig strategi i grisens försök att vinna på julbordet! Men även om svansen har knorr och vissa förväxlar grisen med en kastrerad hund fast med knorr av blå band slag så kanske en annan sås skulle passa grisen bättre öppenbarligen så är rödvinsåsen mäkta populär även bland Carro i letandet efter lite ben rester. Det kan bero på en A alttför stor sniff på trillafonen B en dålig självkänsla att inte kunna ställa upp som dom andra grabbarna. Så vad gör man åt Carro? A ger en barn vagn B uppsöker en wand! Men frågan är ju kan vovven ställas till svars eller går en hund under ägare ansvaret eller Hur ska man veta om det är en hund eller en gris? Hur ska domstolen kunna avgöra om det är kenneln eller farmen som ska ta hand om henne i den magiska världen?

5 Ylva:

skriven

Har precis hittat hit – perfekt flykt från plugget, som inte är till jurist. En kommentar bara: På SJ i första klass brukar man få hämta kaffe själv från ett hörn av förstaklassvagnen där det också finns frukt och en liten kaka.

Svar: Ja numera har jag märkt det, var bara första gången som de faktiskt kom ut med kaffe!
Christine

Kommentera här: