Jag blir så inspirerad av alla era fantastiska kommentarer här på bloggen, twitter, facebook etc. att jag bloggar på i ren eufori!.

 

Först en liten tillbakablick till kapitel 2. Jag har blivit upplyst av Jessy, som är docent i civilrätt och specialiserad på försäkringsrätt, att det inte alls är säkert att djurparkens försäkring för förstörda glas till burarna (som jag mer eller mindre förutsatte fanns) täcker den uppkomna situationen. Detta eftersom situationen att glas försvinner genom magi kan vara undantaget från ersättning. Undantag kan ha skett på två olika sätt. Antingen finns ett uttryckligt undantag, t.ex. "Om egendom försvunnit genom magi utgår ej ersättning", eller så får detta utläsas motsatsvis genom att det i försäkringsvillkoren framgår att ersättning utgår endast när egendom förstörts eller försvunnits på ett visst sätt - exempelvis "egendom ersätts om den förstörts genom brand eller söndervittring". I det första fallet är det fråga om ett s.k. undantagsvillkor, och i det senare fallet ett omfattningsvillkor. Om vi har att göra med ett undantagsvillkor (som knappast är så troligt, eftersom folk i allmänhet inte tror att magi finns) så är det upp till försäkringsbolaget att skadan uppkommit genom magi. Om det däremot är fråga om ett omfattningsvillkor, vilket är betydligt mer sannolikt, är det upp till försäkringstagaren - djurparken - att visa att skadan uppkommit på ett sätt som omfattas av försäkringen. Detta bör bli svårt, eftersom fakta ju är att skadan uppkom genom magi. Slutsatsen av detta är att den stackars djurparken nog faktiskt kan ha haft ett reellt intresse av att finna en skadevållare, för att själva slippa betala för skadorna!

 

Med detta sagt lämnar vi boaormens äventyr bakom oss och önskar den ett långt och lugnt liv i Brasilien. Lagom till helgmyset kommer här den juridiska analysen av kapitel 3 - Breven från ingen.

 

Kortfattat handlar kapitlet om Harrys svårigheter med att få ta del av innehållet i de antagningsbrev från Hogwarts som skickas till honom. Det första brevet som kommer i hans händer rycks abrupt bort av Vernon som själv "skakar upp det" och tar del av innehållet. Oops! Här är vi bestämt inne och nosar på brottsbalkens 4 kapitel, 9 §; " Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till böter eller fängelse i högst två år." Nu kommer vi in på juridiska teknikaliteter, men observera gärna att 8 § -brytande av post- eller telehemlighet - inte kan tillämpas eftersom denna bestämmelse bara täcker tiden från att ett brev lämnats till t.ex. posten, till dess att posten levererat det. I vårt fall har leverans skett när Vernon läser brevet.

Det första rekvisitet, d.v.s. förutsättningen för att paragrafen ska vara tillämplig, är att det ska vara fråga om ett olovligt brytande av brev. Vi kan då ställa oss frågan om det finns någon grund varpå Vernon hade tillåtelse att läsa brevet. Någon sådan rätt finns definitivt inte genom samtycke från Harrys sida, vilket framgår av att Harry direkt när Vernon norpat brevet utbrister "det där är mitt!" och försöker ta tillbaka brevet. Finns det någon annan grund än samtycke som kan göra Vernons handlande tillåtet? Tja, här får vi nog återvända till föräldrabalkens 6 kapitel, som ju behandlar vårdnadsfrågor. Vernon är Harrys vårdnadshavare och som sådan gäller 11 §; Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

 

Utifrån detta skulle jag nog dra slutsatsen att Vernons agerande - att läsa brevet utan Harrys samtycke - inte är en brottslig handling utan något som ligger inom hans ansvar som vårdnadshavare. Även om Vernons primära mål i livet verkar vara att orsaka Harry så mycket smärta som möjligt, så tror han kanske på något sjukt sätt att han gör det rätta som försöker hålla Harry borta från den magiska världen. Det kan dock argumenteras för att han borde ha tagit hänsyn till Harrys önskan om att få läsa brevet, och genom att försumma att göra så brister i sina skyldigheter som vårdnadshavare. Det vore väl dock varken första eller sista gången, och för att vara Vernon inte en speciellt allvarlig förseelse. (Personligen har jag isåfall större problem med att han låser in Harry i veckor i ett trångt skrymsle för att Harry omedvetet fick ett glas på djurparken att försvinna...)

 

Både i detta första fall, och i fortsättningen (då ett större antal brev börjar anlända på diverse märkliga sätt) ser Vernon till att själv lägga beslag på Harrys brev. Inte ens om detta vore olovligt (jämför resonemanget om vårdnadshavarens rättigheter) skulle vi kunna få in detta under bestämmelserna om stöld. Det beror på att stöld, som vi återfinner i brottsbalkens 8 kapitel 1 §, förutsätter att breven har ett ekonomiskt värde ("skada" i bestämmelsen tar sikte på ekonomisk skada). Däremot skulle vi kanske kunna få in det under egenmäktigt förfarande (jämför 8 § i samma kapitel). Som framgått tror jag dock att vårdnadshavarens rättigheter/skyldigheter tar överhanden här och gör förfarandet, om än provocerande, tillåtet rent straffrättsligt. Någon som är bättre bevandrad i familjerätt får dock gärna rätta mig om jag har fel! Ingen skulle bli lyckligare än jag om vi kunde klämma dit Vernon för så många brott som möjligt...

 

Det finns ytterligare en straffrättslig aspekt (förutom den uppenbara misshandeln när Vernon ger Dudley en örfil) i det här kapitlet som jag skulle vilja fästa er uppmärksamhet på. Vernon tar med sig familjen från hemmet för att komma undan alla brev, och tar sig till och med ut på en mer eller mindre öde ö mitt i en storm. Trots detta fortsätter breven att komma, vilket vi senare får veta beror på att Hagrid bevakat/följt efter dem. Skulle detta kunna utgöra olaga förföljelse enligt 4 kapitlet 4 b § i brottsbalken? Av bestämmelsen framgår att förföljelsen för att vara olaglig måste ha skett genom någon annan form av brott - t.ex. misshandel, olaga hot, hemfridsbrott etc. Det enda i katalogen av sådana brott som jag bedömer skulle kunna vara aktuellt är ofredande, som återfinns i 4 kapitlet 7 §. Brevförföljelsen ska då ha utgjort ett "hänsynslöst beteende" för att kvalificera sig som ett ofredande. Jag bedömer att det är tveksamt om så är fallet. Hade det varit brev av ett helt annat slag  - t.ex. brev av grov sexuell natur - hade det varit en annan sak. Nu är det emellertid fråga om brev som erbjuder Harry en skolplats. Även om metoderna för att leverera breven är något okonventionella är det enligt min uppfattning inte hänsynslösa sätt de levererats på. Det är dock öppet för diskussion och jag ser inte fallet som solklart. Om vi har att göra med ett ofredande krävs dock även att gärningarna (brevleveranserna) är "led i en upprepad kränkning av personens integritet" för att olaga förföljelse ska vara aktuellt. Tanken från Hagrids sida är knappast att kränka Vernons integritet (även om han kanske ser det som en rolig bieffekt) utan att se till att breven kommer Harry till handa, varpå jag tror det blir svårt att få till någon olaga förföljelse.

 

Om ni var åklagare och satt med de här frågorna på ert bord - vad skulle ni göra för bedömningar? Finns det några andra brott begångna i kapitlet som vi kan sätta dit någon för? Fritt fram att diskutera!

 

I nästa kapitel tar vi oss an vår älskade nyckelväktare, och då blir det ännu mer straffrätt! (För den som vill ha mer civilrätt - lugna, det kommer massor i kapitlet därefter!)