Rise like a Phoenix! (Aka Polyjuice-elixiret)

973 dagar senare
The resurrection stone has been found, fenixen har återfötts ur askan och så vidare. Plötsligt händer det, och att det gör det just nu kan ni tacka min gamla notariekollega Maria och Svenska Akademien för (den såg ni inte komma!). Efter 973 dagars tystnad har denna blogg alltså återuppstått. Under dessa 973 dagar har en hel del hunnit hända. Jag har uppenbarligen blivit 973 dagar äldre och visare, och därutöver har jag slutfört min tingsmeritering i Solna tingsrätt, blivit antagen till den s.k. assessorsutbildningen (domarbanan), slavat ett år i Svea hovrätt och nu, det senaste året, varit tingsfiskal i Södertörns tingsrätt. Det sistnämnda betyder på begriplig svenska att jag är lite mer domare än notarierna är och lite mindre domare än rådmännen (ordinarie domare). Titlar hit och dit, förhoppningsvis är jag i alla fall en lite bättre jurist än sist ni läste den här bloggen. Sedan ett år tillbaka extraknäcker jag också som sekreterare (varken ständig eller oanstädig sådan) i Riksidrottsnämnden, som är idrottens motsvarighet till Högsta domstolen. Jag har kvar en ohälsosam kärlek till sakrätt och försöker alltjämt att få några studenter per termin att dela denna passion. Vissa strider måste man ta även om man är dömd att förlora.
 
Jaja, kom till saken, tänker ni nu. Vi vill höra om HARRY POTTER, inte läsa din CV. Tålamod folk, tålamod! Först den fina historien om hur bloggen återuppstod. I tisdags var jag på en konferens för kvinnliga advokater och domare på Grand Hotel (det går bra nu!), och sprang på min gamla notariekollega Maria. Det framkom relativt snabbt att Marias starkaste minne av mig (måste varit så sjukt anonym på jobbet!?) var att jag drev en jättebra blogg, och tyckte att jag borde starta den igen. Jag försökte väl skratta bort detta lite men blev där och då lite sugen. Denna roliga lilla episod följdes igår samt idag upp av att jag såg diverse inlägg i debatten runt Svenska Akademien där vissa - mestadels jurister, surprise surprise - tyckte att Akademien borde ha en jurist som ledamot igen för att undvika sådana här kaossituationer i framtiden. (Möjligen har man en liten övertro på jurister. Å andra sidan kan det knappast bli mycket sämre än det är just nu). I samband med detta lanserade jag skämtsamt min egen kandidatur (Kungen, du behöver inte göra dig besväret och ringa), efter att ha dragit mig till minnes att den här bloggen ju en gång i sin begynnelse hyllades i DN:s kulturdel (min karriär peakade vid 22 års ålder). Flera associationer till denna fina gamla relik inom loppet av några dagar - it must be a sign! Så, här är vi nu. Ni har väntat länge, om än inte TWELVE YEARS! IN AZKABAN! Så, without further ado, dyker vi ner där jag lämnade er. Harry Potter och hemligheternas kammare, kapitel 12. Polyjuice-elixiret.
 
Hur mycket är 50 galleoner - straffet för att förtrolla din bil!
Vi återfinner vår älskade trio inför studande jul på Hogwarts, där de i vanlig ordning inte är främmande för att tumma på ett par skolregler (eller femtio, som Hermione nervöst påpekar) för att rädda världen. Det har blivit dags att brygga the very famous polyjuice potion, i hopp om att avslöja Draco Malfoy som Slytherins arvtagare. Jag har tappat räkningen på hur många brott våra hjältar tvingas begå i detta nobla syfte, men det här att droga ner Crabbe och Goyle, stoppa in dem i en garderob och plocka av dem några hårstrån är faktiskt ingenting jag rekommenderar att ni gör. Risken är stor att ni landar in i min rättssal.
 
Nåväl, väl inne i Slytherings uppehållsrum, förkläda till Crabbe och Goyle, får Ron och Harry höra ett och annat intressant. Detta gäller inte minst ur juridisk synpunkt, då Malfoy uppmärksammar dem på att Rons pappa Arthur dömts att betala 50 galleoner i böter för att ha förtrollat den mugglarbil som Ron och Harry olyckligt nog kraschade in i ett piskande pilträd några månader tidigare. Här har vi faktiskt en ovanligt tydlig juridisk referens! Om nu någon trodde annorlunda kan jag informera om att det, mig veterligen, inte finns någon motsvarande bestämmelse i svensk straffrätt som uttryckligen förbjuder att man förtrollar en bil så den kan flyga. Det finns dock en stor mängd regler om vad bilar måste vara utrustade med och man ska vara försiktig med att montera på alltför obskyra saker själv - förser man till exempel ett fordon med tillbehör som inte godkänts av behörig myndighet kostar det 500 kr i penningböter. Än värre kan det gå för 15-åringen som trimmar moppen så den går i mer än 45 km/h. Det innebär nämligen att moppen plötsligt klassas som en motorcykel, vilket som bekant kräver körkort för motorcykel för att få köras. En 15-åring som stoppas på en trimmad moped kan se framemot en dom på olovlig körning och 30 dagsböter. En galleon har i Harry Potter-fandomen beräknats motsvara ca 70 kronor, vilket alltså ger oss en bötessumma på 3 500 kr för Arthur. Utifrån att den högsta summan som kan utdömas i penningböter i svensk rätt är 4 000 kr (10 000 kr om det är flera förseelser som slås ihop) framstår denna summa som förvånansvärt rimlig - möjligen något hög med beaktande av inflationen från 1992...
 
Husrannsakan hos Lucius Malfoy
Vi går vidare till nästa juridiska betraktelse. Efter att ha hånat Arthur Weasley avslöjar Malfoy att Trolldomsministeriet gjort en husrannsakan hemma på hans pappas, Lucius Malfoys, herrgård. Att detta skulle inträffa var något som det hintades om redan i början av boken, och jag hänvisar här till blogginlägget "Inköpsturen" för en genomgång av reglerna om husrannsakan. I samband med det inlägget, som skrevs när jag själv var helt färsk i domstolsvärlden, ifrågasatte jag om det verkligen fanns skälig misstanke om att Lucius Malfoy skulle ha begått brott. Min bedömning var då att Trolldomsministeriets alla husrannsakningar generellt sett framstod som fishing expeditions, men att efter att Harry berättat för Arthur Weasley om vad han hört Lucius Malfoy se och göra (försöka kränga förbjudna föremål till mr Borgin) kunde man argumentera för att tillräckligt konkreta misstankar förelåg. Efter snart fyra år i domstol och mängder av häktningsförhandlingar - där beviskravet är sannolika skäl, som ligger över skälig misstanke - är jag ganska övertygad om att jag själv hade ansett att det fanns skälig misstanke och en husrannsakan därmed skulle vara okej. Detta dock förutsatt att straffet för innehav av svartkonstföremål kan bli så högt att det framstår som rimligt med en husrannsakan när man ställer det i relation till vilket integritetsintrång det trots allt innebär. Eftersom svartkonstföremål i vissa fall dock verkar kunna medföra dödlig utgång bör man dock kunna jämställa det med misstankar om innehav av t.ex. skjutvapen. Min prognos är alltså att jag som åklagare eller domare hade godkänt husrannsakan i detta fall - oaktat om den misstänkte hetat Lucius Malfoy eller varit en tidigare ostraffad och till synes rederlig person. 
 
Får vi vänta 973 dagar till nu?
Det var allt för idag, och jag förstår att frågan nu infinner sig; får vi vänta 973 dagar till på nästa kapitel, "Den hemliga dagboken"? Svaret är nej. Jag kommer inte göra några utfästelser om när nästa inlägg kommer (efter det litterära storverk detta inlägg är kanske kungen trots allt ringer!), men jag har redan idéer om vad det ska avhandla. Jag hoppas att ni kommer tycka det är värt väntan!
 
Until then - peace, love, law and Harry Potter!
 
 
1 Anonym:

skriven

👍🏻

2 Ylva:

skriven

Yay! Välkommen tillbaka! Jag hoppas skrivarlusten håller i sig!

Svar: Tack! Skrivarlusten finns alltid - det har mer varit en fråga om att jag numera skriver så mycket på arbetstid att jag prioriterat annat på fritiden :)
Christine Stridsberg

Kommentera här: